´Torsdag till söndag förra veckan var jag bortrest med jobbet. Fick höra av de där hemma att Bosse mådde bra men att han verkade undra var jag var, lilla plutten hade sovit första natten på dörrmattan vid ytterdörren och de senare två nätterna vid min sänghalva på golvet. Jag kan säga på en gång att han faktiskt har en egen bädd nedanför vår säng i fotändan som han sover i vanligtvis. Självklart blev han nog gladast av alla när jag kom hem, det blev puss och bitkalas, ja, man blir liksom naggad av honom när han är riktigt lycklig! Det såg dessutom ut som om han försökte krypa ur sitt eget skinn och klämma in sig någonstan i mig!   

Söndag kväll gick jag sedan igenom den post som kommit till mig. Förutom nya Hundsport (jippie!) så kom också massa reklam och erbjudanden från Cruft´s sponsorer samt Bosses nya ATCnr bevis. Där står nu hans fulla namn inklusive kennelnamnet alltså. Skönt att Engelska Kennelklubben hann ordna det så snabbt. Fortfarande i valet och kvalet om vilka kläder man bör ha på sig i ringen. Funderar också över om jag behöver ett extra utställningskoppel om det jag har går sönder. En annan sak som tar upp mina tankar är bussresan. Det står i färdplanen att bussen stannar endast två gånger per dag och dessa stopp är på 30 minuter. Då gäller det att hinna kissa både Bosse och mig. Var finns tid för mat då, ska jag ha med mig en liten kylväska tro?

Bosse somnade nära min sängsida igår kväll i alla fall. Bäst att sova där så att man vaknar om matte försöker smita utan mig igen......

Förstår att det närmar sig när man börjar fundera över detaljer. Tidigare var det sådant som pass, vaccinationer, anmälan och resan i stort som upptagit mina tankar. Har också tittat lite på hur staffarna set ut tidigare år, vilka som gått vidare i konkurrens och även tittat på videos för att få lite känsla för hur det går till i ringen. I stort verkar det som att domarna tar lång tid på sig att välja ut sin favorit, antingen är de noggranna eller i värsta fall osäkra?

Idag började jag fundera över min egen klädsel i ringen. Jag hade redan innan bestämt att ha min brunrutiga kavaj, svarta jeans och bruna skinnstövlar. Smma outfit som i Stockholm på hundmässan.

  Jag har alltid skrattat åt dessa människor som klär sig i finaste kostym eller kavaj och kjol. Vissa uppsminkade och utsmyckade upp till tänderna med ett fånigt grin i ansiktet. Haha, vilka fjollor, jag skulle hellre gå naken har jag tänkt. Nu lite mera moget funderar jag över om det finns en viss psykologisk effekt i att klä upp sig? Hur vill man se ut OM man mot förmodan skulle så i BIS-ringen bland kamerablixtrar och tiotusentals åskådare med ögonen just på dig? Hur uppfattar domaren dig och din hund om du har en schysst outfit på dig eller om du är mer fritidsklädd, eller i värsta fall nerklädd som man också kan se prov på ibland. Den psykologiska effekten tänker jag är: Klär du dig som en vinnare så uppfattas du omedvetet som en vinnare och kanske kan överföra denna känsla på domaren? Att se ut som ett vinnande ekipage handlar ju då förstås om hunden som framförs snyggt, målmedvetet och hel och ren. Men till viss mån kan det säkert påverka hur handlern ser ut både till utseende och vilken utstrålning man har.

Hur mycket utstrålning ligger det i att visa upp sin butcrack för halva åskådarmassan eller i värsta fall domaren? Snälla karlar, dra upp byxorna (gäller vissa damer också)!

Så blir det kjol för mig, en liten söt rosa värdinnedräkt? Eller jeans och kavaj, lite mer lagom? Eller naken?   

Nä jag har bestämt mig. Jag ska ha kavaj i kanske någon roligare färg än brun men jag tänker FAN inte ta på mig en kjol - där går gränsen!

Nu finns det ute på Cruft´s hemsida hur många hundar av varje ras som är anmälda till Cruft´s 2013! Totalt är det över 20 500 hundar! Bland staffarna är det 180 hanar och 181 tikar, detta blir roligt! http://www.crufts.org.uk/news/crufts-2013-entry-figures Ännu roligare är att det är rekort på antal utländska hundar, över 2000 st från 41 olika länder! Dessutom kommer hundar från länder som inte varit representerade tidigare där, Hong Kong (äter de inte hundar där?), Indien och Malaysia bland annat. Alla vi utländska utställare har fått en egen lounge också. Det känns spännande att få samlas där och prata med förhoppningsvis många staffeägare från andra länder!

Nu är det bara 29 dagar kvar! Jag börjar känna mig toa-nödig varje gång jag tänker på Cruft´s... nu är det nära! Förra året Staffordshire Bullterrier som vann BOB (Best of breed) eller BIR som det heter här:

Måste nog springa på toa nu!! Tjohoo vad jag längtar!    

Igår kväll var det dags för tredje träningstillfället på Stockholms Hundsportcentrum. Andra träningen med Anna-Lena Munkvall. Första gången Bosse faktiskt skötte sig RIKTIGT bra! Han har varit en odåga första timmen på föregående två ringträningar, slitit och dragit mot de andra hundarna, ylat som en tok och med nosen i backen övrig tid. Så det var väl det jag såg framför mig även denna gång, jag hade liksom förlikat mig med det. När Bosse hoppar ur bilen utanför så blir han som tokig av alla lukter, gissar att det luktar mycket tik då det ska slickas i snön här och där. Jag har dåligt med tålamod och ryter ifrån ganska rejält innan vi går in i hallen. Kan vara denna utskällning som får honom lite mer lyhörd tro? Väl inne får jag till och med ta av mig skorna i lugn och ro utan att behöva bli omkulldragen av honom, han sitter snällt och väntar medan jag byter till inneskorna, förvisso med mitt onda öga i nacken, men ändå!   Jag kan se att vi är ungefär 25 ekipage samlade med hundar av olika raser och storlekar.

Vi börjar med att gå runt flera varv i ringen motsols medan ett ekipage i taget går innanför medsols, det blir många varv, både jag och Bosse blir ordentligt uppvärmda och Bosse sköter sig perfekt med fokus på mig!

Nästa övning är ungefär den samma men vi går då en och en sick sack mellan de andra i ringen - även här är det noll problem. Bosses blick fäst på mig till 90%.

Sen delar vi upp oss i två grupper för att träna enskilt med uppställning, tandvisning och genomkänning av "domaren", de mindre hundarna följer med A-L för att träna på bord och vi andra stannar med Matthias Hessel, styrelseordförande i Ssbtk. Allt rullar på jättefint, Bosse lyser som en stjärna! "Domarna" byter av varandra och vi gör samma sak med A-L. Hon tycker Bosse är jätteduktig, det är mest JAG som behöver träna på att hålla koll på var domaren är. Jag är ju lite lätt förvirrad i ringen och står oftast mest ivägen för Bosse, fattar inte vad domaren säger eller går åt fel håll - jag i ett nötskal!   Hon har helt rätt i detta. Bosse fick baaaara beröm!

Vi samlar ihop grupperna igen och gör en övning som innebär att man delar upp sig i två led mittemot varandra. Mellan leden går man sen två ovh två med hundarna bredvid varandra fram och tillbaka från domaren till änden av leden, vänder och byter kopplet till andra handen så att hundarna är bredvid varandra även på tillbakavägen. Jättebra övning för att fortsätta få hunden att ha fokus på dig och inte hunden bredvid sig. A-L säger att det är här det kan avgöras om två hundar som t.ex tävlar om BIS:en. Jag har aldrig varit med om att man gått två och två i ringen men det kan ju komma, då är det ju bra att man övar på det. Bosse fick tyvärr gå bredvid en väldigt lekfull Eurasiervalp? som hoppade mot Bosse och ville leka... så klart att Bosse tog den inviten på en gång! Vi gjorde övningen en gång till men med skillnaden att alla i ledet samtidigt klappade händerna. Denna gång gick det bättre med annan hund bredvid. Liknande övning var också att vi gick bakom och framför en annan hund.

Man hinner med ganska mycket på två timmars träning, Bosse var helt slut efter full fokus i 1,5 timme så jag lämnade faktiskt träningen en kvart innan med flaggan i topp. Kändes bättre att avsluta medan Bosse fortfarande var glad och medan jag fortfarande var stolt!   

Det blev inga fotografier tagna denna kväll, glömde den bra kameran hemma men till nästa tillfälle, den sista innan vi åker till England så ska jag försöka att fota lite. Sen ska vi ju även hinna med att ställa Bosse 17 februari på Vinterspecialen (inoff) och 2 mars för Terrierklubben innan vi åker. Båda utställningarna är på Stockholms Hundsportcentrum.

Ps. A-L Munkvall steg i mina ögon ikväll, gillar henne mer idag. Hon har ju faktiskt humor den där tjejen!

Igår på eftermiddan passade jag på att ta en långpromenad i skogen med Bosse. Vi gick en annan väg än vi brukar, på andra sidan av anstalten finns ju också skog kom jag på efter att ha bott 10 år i Norrtälje! Så snart vi släppt gatorna bakom oss släppte jag Bosse lös. Det är en sån härlig syn med lös staffe i skog och vida vyer. Han ser ut som en blandning av katt, hund och känguru när han far fram och tillbaka hoppandes, smygandes och rusandes om vartannat. Hade med mig lite överbliven entrecote, klicker och tennisboll. Passade på att träna inkallning och att gå nära i snåret.

Plötsligt springer en hare förbi oss på kanske 10 meters avstånd, Bosse stelnar till och tar sats för att springa efter. Jag har honom på några meters avstånd själv och inser att jag inte kommer hinna ta tag i honom utan utbrister bara ett bestämt NEJ! Han tittar på mig och kommer till MIG! Gissa lyckan! Jag belönar med att tjoa och busa med han samtidigt som jag öser över honom entrecote! Sen går vi vidare. Visst tittar han bakåt mot skogen där kaninen försvann ett par gånger men verkar tycka att det är mer värt att följa matte. Matte är så NÖJD!

Det börjar snöa men det gör ingenting, jag är bara så glad. Tänker att nu ska vi kasta boll. Bosse verkar ha tappat förståndet inser jag efter ett tag. Han springer efter bollen, tar den i mun, när jag ropar "kom" så lämnar han bollen och kommer glatt springande tillbaka till mig. Pucko! "Hämta bollen" tjatar jag om. Han springer till bollen, tar den i mun och jag ropar "kom"! Han släpper bollen och kommer. Min irritation vet inga gränser, vilken puckad hund! Stackars Bosse får erfara en väldigt opedagogisk matte som bara är sur när han kommer, en matte som argt stoppar bollen i fickan och muttrar jättefula ord. Bosse blir förstås osäker, "ville hon inte att jag skulle komma?"

Förstår efter ett tag att den enda som är dum just nu är JAG! Gör om - gör rätt! Så, jag gör övningen lite lättare och jag släpper min irritation bakom nästa träd. Ja, det funkar förstås - han kommer ända fram med bollen varje gång! När han lyckas så visar jag mig förstås överdrivet glad, tjoar och larvar mig! Tur att man är ensam i skogen. Skönt att avsluta bolleken på ett postivt sätt... min Bosse är inte alls dum, bara matte som är det ibland.

Passade på att köra lite fysträning bland kullar och stenbumlingar också, Bosse fick ta sig högt upp för att hitta godbitar eller hämta bollen. Han var rätt trött när vi kom hem må jag säga. Låg och gnydde och skällde i sömnen, det var säkert Lille Skutt som han äntligen fick tag på kanske?

"Puckot" Bosse som inte fattar vad han ska göra med bollen... 

Okej, har bestämt mig för att beställa en wp sele. Eftersom dessa sys efter måttbeställning så har man ju massor av färger att välja på både på foder och band! Jag som har världens värsta beslutsångest vare det gäller val av mat på restaurang eller allt annat för den delen med fler val än två... hur ska detta sluta? Jag behöver hjälp! Bosse är ju vit och röd pied så jag tänker att en sele i kombinationerna svart teddy-brunt band, limegrön feece-klarblått band, röd teddy-mörkblått band... gillar ju orange jättemycket också... och gult... jag veeeet inte!  Här nedan finns de färger som man kan välja som band, alltså det som ligger överst:

Som botten/foder vill jag välja på limegrön fleece, svart, ljusblå eller röd teddy.

Så, jag behöver hjälp - röstning om bästa färgen sker här på min blogg! Kolla i vänsterspalten lite längre ner och RÖSTA! (Finns ingen av er favoritkombo så skicka gärna ett meddelande i frågerutan eller på kommentarer).

Så här ser en wp sele ut för de som inte vet:

  Och så en bild på Bosse:  

Hösten förra året hade jag bokat tid för BPH i Märsta genom Tollareklubben. Först: Vilken fantastisk bra stämning de hade på denna bruksplan, jag vet inte vad det var men vissa brukshundsklubbar man bara passerat eller besökt får man känslan av att "här hör du inte hemma". Men på Märsta-Sigtuna Brukshundsklubb kändes det som att man var välkommen. Omgivningarna och planen var också fina och välskötta!

Eftersom jag inte beskrivit hur Bosses BPH gick till så gör jag det nu lite kortfattat - det jag minns av det i alla fall.

Det var en en grådassig hösthelg som jag hade fått en klämtid mellan alla andra Dansk Svenska Gårdshundar, tror att klockan var si sådär nio på morgonen och jag hade redan börjat ånga mig veckan innan då jag insåg att Bosse nyligen gått in i sin psykiska könsmognadsfas. Han hade igen börjat skälla och morra på soptunnor och bilar som stod på på annorlunda sätt ute på vår gata, han hade ännu en gång fått selektiv hörsel och var uppkäftigare än någonsin. Bara några veckor innan hade det kännts som att allt jag lärt honom verkligen satt, han lyssnade uppmärksamt, kom på inkallning och var lugntare än någonsin. Ja, det var alltså några veckor innan BPH´t.

Så morgonen 4 november 2012 var det dags, Bosse 13 månaders tonåring med massor av energi i kroppen tar sig an utmaningen! Min lillasyster och hennes pojkvän har kommit för att vara åskådare och fota lite. Bosse blir galen av glädje när han ser henne... som vanligt delas pussar ut oavsett om man står upp eller ej (det är ju bara att ta sats och hoppa).

Under hela BPH´t har Bosse hur kul som helst. Jag med och jag misstänker att åskådarna fick sig några skratt också. Allt går hur bra som helst, han tar det mesta med ro och nyfikenhet. Enda hindret som han INTE tycker om är dvärgen i form av en spånskiva som plötsligt viker upp sig från marken utklädd till en mörkhyad tomte? Han skäller och backar, tycker att vi är idioter som närmar oss den (ja, vad är naturligt med detta egentligen?) När vi väl hukar oss framför den och lockar på Bosse så kommer han fram och "hälsar". Nosar lite på dvärgen men tycker att vi bör lämna den där den är.    Vi ska gå förbi den två gånger till och det går bra men Bosse håller lite avstånd, vem litar på bruna dvärgar med tomtehår?

Sen går alla följande moment hur bra som helst, skrammel, konstiga underlag, närmande figurant i konstiga kläder och konstig gångart (lite misstänksam men det kan ju vara en människa som vill gosa), så Bosse springer fram för att hälsa!   

Jag hade valt BPH med skott, vet att Bosse inte är rädd för varken raketer, smällare eller andra ljud så det känns inte som något problem. Det är det inte heller. Han lyssnar till lite snabbt vara vart ljudet kom från och sen går han vidare som om inget hänt. Trots detta fick han en 2:a? Jag var säker på att det var en 1:a. Men för att få en 1:a så ska ju hunden antingen vara döv eller skottränad så att han inte ens bryr sig om ljudet alls, inte ens visar nyfikenhet? Jag är trots allt nöjd, summan: en stabil liten tonåring med sjukt glatt humör! Precis som en staffe bör vara!

Lite blandade foton från BPH´t:

Något jag funderade på redan innan Bosse kom till oss var WP, eller Weight Pull. Det finns ju några klubbar i Sverige som håller på. I Stockholm finns min närmsta och man kan komma dit för att prova.
Jag skulle vilja köra det lite light med Bosse som fysträning. Vet inte hur biffig en staffe får vara i utställningsringen?
Kollade på wp selar, finns från 500 kr - 1300 kr för Bosses storlek, funderar på om det kan vara jättestor skillnad på kvalitet om man bara ska träna lite, dra lite pulka, däck eller så? Förstår om de som tränar wp mer seriöst och till och med tävlar kör på de bästa, men måste jag? Någon som vet?
Tänker i alla fall testa på. Annars funderar jag på fysträning som att trava uppför branta backar och gå nedåt i intervaller. Hoppa upp på stenar, parkbänkar, stockar ute i skogen. Det finns ju möjligheter överallt att träna både hund och matte!