Senaste veckorna har Bosse tappat fokus en del, lyssnar inte när man kallar på honom, nosar i god ro på annat och bara är allmänt ointresserad av vad jag har att säga. Jag hade på känning att denna kväll inte skulle gå så bra men jag trodde aldrig att det skulle gå så illa som det gjorde. Jag är så jävla besviken på mig själv och på Bosse, vill helst bara gråta!  

Måste jag börja träna allmänlydnad från ruta ett med honom igen, jag tror faktiskt det, han har ju glömt vad "nej" betyder!

Det börjar med att hela kvällen blir fel då vi dubbelbokat oss hemma vilket innebar att barnen fick vara hemma själva efter skolan fram till kvällen, konstigt att de inte ringde BRIS... och undrar om Bosse vill ringa HRIS? Kursen startar 19:00 med lite samtal och presentation och i samma sekund ringer lilltjejen, hon har ont i magen och vill att jag kommer hem. Jag lugnar henne och efter ett samtal till har magontet försvunnit. Väl ute på bruksplan är Bosse duktig i typ 10 minuter (men jag märker att han vädrar massor efter andra hundar). En av hundarna hade precis börjat löpa, det var två nya hundar med i gruppen och också massor av andra hundar runt om som tränade agility och annat. Sen släpps jävulen lös!

Bosse springer och hälsar på andra hundar, på kursledaren, lyssnar absolut inte på mitt nej (vilket han ALLTID gjort på bruksplan innan), springer och leker med löptiken en längre stund innan vi får fast dem osv. Till slut kopplar jag fast honom och lämnar honom en stund. Får göra detta några gånger och jag kan inte säga att det gav så mycket resultat som jag hade hoppats. Till slut meddelar jag kursledaren att vi går hem, det är lika bra för jag är arg och Bosse är dum! Men han tycker att vi ska ta en promenad och sen komma tillbaka istället... jag skulle inte ha lyssnat på det!

Väl tillbaka ska vi köra platsliggning. Vi lägger hundarna (vi är 8 st) och lämnar dem. Allt är frid och fröjd... tills den ena nya hunden i gruppen, en flatte-hane, sätter sig upp. Den sitter närmast Bosse. När han satt sig upp så blir Bosse nyfiken och reser sig upp och går mot hunden. Jag ropar nej... men ja just det... Bosse har ju glömt vad det betyder!    Hundarna nosar på varandra, flatten visar med ragg och morr att han inte accepterar Bosses närmande och Bosse accepterar tydligen inte detta för sen är det bråk!!! Det värsta som kan hända på bruksplan och FRAMFÖRALLT under en platsliggning sker! Det är mest hårt gruff men ser ut och låter som ett vilt slagsmål... de ska döda varandra! Jag, kursledaren och tjejen som har flatten blir förbannade (och rädda) och försöker få fatt på hundarna. Inom några sekunder är de kopplade igen och inga fysiska skador har skett... men man har skadat hela platsliggningsmomentet ett tag framöver... jag höll på att börja grina!! Tjejen säger att Bosse plötsligt bara anföll flatten... då håller jag på att koka över... men håller min trut. Det var bra att jag gjorde det för det var ju inte så hon menade när chocken lagt sig... vi pratade mycket efteråt. Kursledaren såg ju också vad som hände, hundarna kom ju helt enkelt inte överens. Två unghundar bland en massa löptikar... det är ju upplagt för tjafs om de når varandra. Det tråkiga var att Bosse hann fram till flatten... hade han lyssnat till ett "nej" så hade det aldrig hänt! Tårarna var SÅ nära!

Kursledaren var i alla fall proffsig och körde på med momentet igen men denna gång tjuvkopplade vi våra två hundar så att de inte skulle lyckas att misslyckas så att säga... samt att de skulle få en positiv platsliggning direkt efteråt. Det gick bra.

Sen körde vi på med lite inkallning, läggande under gång och hopp över hinder vilket gick bättre än förväntat efter allt detta i bagaget... Bosse var helt slut! Jag var helt ledsen!

Jag skäms så mycket! Jag är så ledsen! Jag vill inte ALLS tävla nu! Det gick så JÄVLA dåligt!!!!! Hur ska jag komma igen efter detta??????? Hur ska jag kunna lita på Bosse igen? Han var ju så duktig hela lydnadskurs 1, inget bus, han lyssnade hela tiden - nu är han som förbytt!!! Jag står handfallen..... och grinar!

 

Frida Jonsson

28 maj 2013 22:50

Jag gick två kurser idag, först en på övre halvan av planen (där ni tränade) och sen på nedre halvan av planen och tycker att alla hundarna på båda kurserna var ovanligt ofokuserade och hade nosen mycket i backen. Tror att söndertrampade sniglar kan vara en stor bov i dramat ;) Kämpa vidare! /Frida

Johanna

29 maj 2013 08:00

Tack snälla, det är faktiskt skönt att höra att även fler kände att något var annorlunda! Jag har slickat mina sår och vi ska ta oss vidare, det blir att ta några steg tillbaka i träningen (tror allvarligt talat att vi gått lite väl fort fram... i alla fall när det gäller platsläggandet).

 

Susanne

29 maj 2013 12:44

Min hane var också lite ofokuserad igår kväll, tror det berodde på någon löptik (jag är den med 2 Hovawart och i vars väska din hund dök för att kolla om han kom åt våra köttbullar *ler*). Det är bara att ställa lite lägre krav då tycker jag. Sedan är väl din hund inte så gammal ännu? Inte ovanligt att puberteten och hormonerna ibland slår till och livet blir lite extra jobbigt - för hunden men sedan även för matte. Ta det med humor och backa lite i träningen. Platsliggningen får du med tålamod bygga upp igen, så att han lär sig att tryggt ligga kvar.

Johanna

29 maj 2013 13:21

Tack snälla... och förlåt för min hungriga tjuv! *skäms* Bosse är 19 månader... så visst är han ung ännu. :)
Jag tror som du att det var både lukter och hormoner som slog slint... du har rätt - nya tag! Tur att man har så många förståndiga människor runt om sig! TACK!

 

Susanne

29 maj 2013 15:20

Ingen fara med tjuvaktiga Bosse, jag gillar hundar som är nyfikna och tar initiativ. Ses på klubben någon annan gång, ha det bra och pussa din hund!

Johanna

29 maj 2013 20:03

Positive thinking! ;) kom fram nästa gång, jag är sååå dålig på att känna igen människor (hundar är en annan femma)!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Bosse finns inte hos oss mer. Det gör ont. Jag har ett hål i mitt bröst och gråten verkar aldrig sluta, tårarna är oändliga. Vi sörjer dig! Många frågar vad som hände och jag berättar här kortfattat. Det är en historia som är allt för vanlig men fö...

Bosse har aldrig tidigare uppskattat nederbörd, varken i form av regn eller snö. Men idag busade han verkligen i snön. Det var i och för sig bara nollgradigt och lagom med snöfall. För övrigt har han blivit riktigt dåligt aktiverad på senaste tiden...

Idag är ingen vanlig dag för idag är det Bosses födelsedag! Hurra hurra hurra! 5 år idag och det firar vi med att heja på lillmatte när hon spelar fotbollsmatch och en extra god middag ikväll med favoritingredienser som ägg och banan! Vi äl...

I måndags när Bosse hade sitt anfall skulle jag ha tränat egentligen. Men så klart ville man bara hem till sin gulle. Men igår kväll tog vi tillsammans en löprunda istället. Så värt! Skön löpning och kul att kunna göra det ihop!   Idag hade vi ...

Idag hände det som jag varit orolig för sen min sambo berättade om det konstiga anfall Bosse hade för ca ett år sen då jag låg på sjukhuset för min blindtarmsoperation... ännu ett anfall! Förra året, runt september, låg jag på sjukhuset då jag haft...