Man brukar ju säga att "sådan hund, sådan ägare" - i mitt fall stämmer det mycket bra. Vet inte om jag ser ut som en staffe förutom att jag själv faktiskt är ganska kortväxt med lite mer muskler än medelkvinnan. Däremot är det så att mitt temperament är så likt en staffe det kan bli. Energisk, glad (eller sur), hetsig, kort stubin, envis och kämpar alltid för min sak. Nu har vi fått i uppgift av Mari på Hundskolan att träna på att ha tråkigt... till och med ordet tråkigt låter direkt i mina öron "trrooooookiiiigt" med en långsam och dov melodi. Tråkigt är lika med lååångsamt. Tråkigt är stressande. Att ha tråkigt, att inte göra något alls, bara stå rakt upp och ner är oerhört påfrestande för en kvinna som har gjort det till en sport att hinna med att göra 10 saker samtidigt samtidigt som den vanliga människan är glad om 1 sak avhanteras under samma tid. Så när Mari gav mig och Bosse denna uppgift blev jag uppriktigt sagt ledsen och lite deprimerad. Men samtidigt tog min envishet över en del av nederlaget då jag även ser det som en stor utmaning. Jämförelsevis med träning av lydnadsmoment, agility eller andra trix är detta svårt - mycket svårt för mig och Bosse. Så nu tar jag detta på största allvar. Jag har börjat ragga upp okända och kända hundägare på Facebook som jag kan gå på tråkiga promenader med (inte så tråkigt för oss tvåbenta kanske men för hundarna som inte får hälsa något). Jag ska även bara stå still tillsammans med dessa ekipage innan promenaden tills hundarna (Bosse mestadels) har lugnat ner sig. Jag stannar ibland på våra vanliga promenader och bara står kvar tyst och stirrar ut i tomma luften som en förymd mentalpatient tills Bosse satt sig ner. I måndags när jag skulle hämta dottern från gymnastiken tog jag med Bosse, vi stod utanför gymnastiksalen i 20 minuter i mörkret medan oroliga föräldrar höll sina barns händer lite hårdare när de passerade oss. Bosse satte sig i alla fall ner till slut... men först när mina händer var stelfrusna, näsan rinnande av snor och tålamodet nästan var borta... efter 20 minuter. MEN, skam den som ger sig. På tisdagen tog jag in honom på brukshundsklubben och satte mig inne i stugan. 1-2 hundar var där inne samtidigt. Jag bara satt. Bosse hade tråkigt efter 2 minuter och gnällde och ville förstås hälsa på hundarna, tugga på min mössa som låg på soffbordet bredvid, äta osynliga brödsmulor från golvet osv. Det tog väl en 30 minuter så la han sig ner. Då sa jag tyst och lugnt "duktig du är" och så ställde jag mig upp och vi gick sakta ut till bilen och åkte hem. Bosse måste tycka att jag är helt jävla dum i huvudet just nu. Men jag har märkt i veckan när vi stött på hundar på promenaderna att han är något mer lugn, tittar på mig frågande om vi ska fram, accepterar mitt nej i fler fall än tidigare. Jag tror att detta kommer att fungera bra tillsammans med skvallerträningen. Ska ut till hundrastgården vid lommaren snart också. Bara stå utanför och titta på. Bäst att klä sig varmt - det lär ta mer än 30 minuter för Bosse att acceptera läget av tråkighet! Näsdukar kanske också är bra att ha med... ifall jag till slut gråter av tråkighet!

Igår kväll hade vi i alla fall lite aktivitet. Jag, Tess och Bosse tog en löprunda. Det var riktigt milt väder ute så vi svettades rikligt. Bosse skötte sig bra och sprang på fint nära mig hela tiden - inget slit i kopplet trots att han hade selen på (den får han ju dra i). Bosse var trött efteråt och intog sin favoritplats i hallen på värmegolvet bland alla skor.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Bosse finns inte hos oss mer. Det gör ont. Jag har ett hål i mitt bröst och gråten verkar aldrig sluta, tårarna är oändliga. Vi sörjer dig! Många frågar vad som hände och jag berättar här kortfattat. Det är en historia som är allt för vanlig men fö...

Bosse har aldrig tidigare uppskattat nederbörd, varken i form av regn eller snö. Men idag busade han verkligen i snön. Det var i och för sig bara nollgradigt och lagom med snöfall. För övrigt har han blivit riktigt dåligt aktiverad på senaste tiden...

Idag är ingen vanlig dag för idag är det Bosses födelsedag! Hurra hurra hurra! 5 år idag och det firar vi med att heja på lillmatte när hon spelar fotbollsmatch och en extra god middag ikväll med favoritingredienser som ägg och banan! Vi äl...

I måndags när Bosse hade sitt anfall skulle jag ha tränat egentligen. Men så klart ville man bara hem till sin gulle. Men igår kväll tog vi tillsammans en löprunda istället. Så värt! Skön löpning och kul att kunna göra det ihop!   Idag hade vi ...

Idag hände det som jag varit orolig för sen min sambo berättade om det konstiga anfall Bosse hade för ca ett år sen då jag låg på sjukhuset för min blindtarmsoperation... ännu ett anfall! Förra året, runt september, låg jag på sjukhuset då jag haft...