Denna helg var Bosse anmäld till lydnadstävling på Märsta-Sigtuna BK och jag hoppades (trodde) på ett 2:a pris trots att vi avstår platsliggning. Vid förra tävlingen (hans första officiella) i Södertälje nollade han tyvärr ställandet då han fick hjärnsläpp men inför denna tävling satt verkligen allt så himla fint. Jag vågade gissa på att han skulle ta sig igenom samtliga moment på 8:or-10:or - jag åkte till Märsta med ett stort självförtroende.

Varför jag så gärna vill ha det där 2:a priset har med det att göra att för att få gå appellkursen på Roslagens BK nästa år så måste man ha tagit just ett 2:a pris - surt men så är det. Men som sagt - jag hade inte väntat mig något annat än att klara det i helgen.

Bosse däremot hade andra planer. Han hade ju gått omkring med tratt runt huvudet ett par dagar och var extra glad åt att slippa den denna dag. Det spratt i kroppen på honom av lycka, frihet och glädje! Hundarna på plats var han inte så värst intresserad av - däremot väldigt luktfokuserad. Jobbade med honom en bra stund innan vi skulle in - jobbade just på att hålla fokus. Lillasyster och dottra min var med (så film kommer snart för alla er som inte tävlat än - efter att ni sett den så vågar ni tävla - det är sönt att se hur fel det kan gå för andra ibland) och hejade på. Kändes lite extra kul att lillasyster var ed, hon har själv funderat på att köra lydnad med sin grand danois Melker och har innan inte sett någon tävling live. Det var inte lika kul efteråt - Bosse hade ju kunnat passa på att visa hur man SKA göra och inte hur man INTE ska göra.

Bosses plan var i alla fall att ha jävligt roligt! Han missuppfattade nog hela upplägget dessutom. Tror att han trodde att högst och flest känguruhopp vinner. Under linförigheten var han mest som en studsboll bredvid mig - en himla glad studsboll! Han var även extra glad och kärleksyttrande i sin inkallning och hopp över hinder. Varför bara springa rakt in till mig när man först kan visa sin matte all uppmärksamhet genom att tackla henne med framtassarna i soloplexus och SEN göra en sjukt fin ingång? Eller kanske han bara använde mig som bromskloss för farten i inkallningen var det INGEN fel på! Ställande gick huuur bra som helst denna gång - däremot tyckte Bosse att även läggandet var ett ställande (ja, ja - jag lät honom tro det när jag återvände och belönade).

Genom alla moment så var Bosse oerhört glad, svansviftande och lycklig. Han var även mycket stolt över sin bedrift att hoppa högt, hälsa på domare och tävlingsledare med flygande pussar och lycklig över att nästan fått omkull mig i inkallningen. Han var så glad - och jag var förvånansvärt himla nöjd. Jag var faktiskt riktigt nöjd - för han hade ju fått en jättebra upplevelse och erfarenhet av en lydnadstävling - det var roligt att tävla!

MEN, självklart ska jag lära mig och Bosse styrkan av att kunna dämpa sig något - vi ska ju plocka hem de där 10:orna till slut. Och när platsliggningen sitter så är vi ju vinnare hur som - och jäkligt glada sådana! Denna gång slutade det med ett 3:e pris på 106 poäng med nollad platsliggning samt läggande - bara de är ju typ 60 poäng! Bara att anmäla sig till nya tävlingar innan appellkursen startar!

Som sagt: film på eländet kommer snart!!

Resten av helgen blev bara mys och massor av städning och ommöblering av lilla tjejens rum - hon kommer bli så överraskad. Hon kommer hem från besök hos sin moster på onsdag och vet ingenting! Köpte nya mattor, kuddar, överkast och soffa - dags för ett tonårsrum nu tyckte vi.

Bosse har gått omkring med sin tratt resten av helgen också... man hör ju var han är i alla fall - det är ett himla krockande med dörrkarmar etc. En natt började han jaga en fluga med den där tratten på huvudet - höll på att bli galen!

Han tycker mycket synd om sig själv och söker tröst hos alla besökare, här i Olas knä: