Det är så otroligt tråkigt och fristrerande att träna på att göra INGENTING! Det är såååå tråkigt, jag lider med Bosse och tycker jättesynd om mig själv också!

Igår kväll stod jag 40 minuter ute på en mörk jävla trottoar ett kvarter från oss ute i kylan. Till slut satte sig Bosse ner motvilligt. Inte avslappnad. Inte resignerad. Han visade inga tendenser av att "ha gett upp". Han satte sig nog mest för att han var lite trött i benen tror jag. Men jag tog detta som ett tecken från ovan att avbryta övningen - oerhört tacksam över att få gå hem och dra på mig varma mysbyxorna, fårskinnstofflorna och dricka en stor kopp te!

I ärlighetens namn så vet jag inte hur jag ska träna detta - tror att det blir sista träningen utomhus. Det är för kallt helt enkelt för att man ska kunna stå still i evigheter.

Jag får ta honom till hundfiket och hoppas att det är förståndiga hundägare där då som inte släpper fram sina hundar. Brukshundsklubben har ju öppet i stugan då och då... får bänka mig där. Veterinärmottagningar kanske - komma ihåg att fråga om lov först bara...

Sen sa ju Marie att det bästa vore om jag ett par dagar kunde göra denna övning typ 4-5 gånger per dag... PER DAG! Okej, måste alltså hitta åtminstone en hel helg fritid - HAHA! Tillåt mig skratta! Eller gråta.... jag förstår ju att det är nödvändigt om jag vill se resultat lite fort.

Återkommer när jag hittat denna tid! Här nedan en filmsnutt på mongot efter 30 minuter i kylan, då hade han i alla fall slutat göra plötsliga dödsryck hemåt: