Oj! Vad de växer snabbt - nu är de verkligen fullt utvecklade grisar... förlåt valpar. Riktiga tjockkorvar!   Längtar tills jag får träffa dem live innan de hamnar i sina nya familjer...

Ozkagården´s Polly (letar fodervärd)

Ozkagården´s Geisha

Ozkagården´s Plopp

Ozkagården´s Dumle (som åker till Norge)

Karamellkullen samlad

I helgen besökte vi vänner i Gävle, vilket är en resa på två timmar en väg med bil... så man träffas ju inte varje helg direkt. De har en blandrastik som heter Nikki.... hon luktar supergott enligt Bosse (oavsett hon löper eller inte) så vi förbredde oss på att sova med ylande hund. När vi kom till Gävle hade de själva bestämt att lämna bort Nikki till farmor över natten men vi insåg efter någon timme att detta inte skulle behövas - Bosse hade mognat och förstod sin plats. Han fattade kanske också nu efter sina parningar att hon inte var i löp... så de lekte bara. De klarade t o m att vara inomhus utan att leka (bara man sa till dem). De låg på varsin ända av köket och tuggade märgben. Bosse som inte har något resursförsvar alls lät Nikki ta hand märgben gång på gång men när Bosse ville ta ett från henne var det stopp... haha!! Däremot gjorde han något som jag faktiskt fasade för på vägen till dem... kissade/revirmarkerade i vardagsrummet på Nikkis liggplats. Nikki hade precis rest sig efter att ha legat under soffbordet där hon tuggat i sig en tjurmuskel och Bosse hann springa dit, lukta på hennes fläck och lyfta på benet! Som tur var så satt jag i soffan och hann se detta så jag lyckades rädda soffan! Sååå pinsamt! Jävla hund! Han åkte på en rejäl utskällning och fick sen sitta i sin bur! Till och med alla i det övriga sällskapet hoppade till av rädsla när jag gormade till... sorry! Blir att köpa skvättskydd att ha med i fortsättningen om man hälsar på bekanta med tik.

Så här ser man ut efter att ha blivit utskälld för att man försökt tala om vem som får sätta på denna donna:

Nikki gjorde mig ändå sällskap i min olyckliga stund....

Annars hade vi det fantastiskt med långa promenader (i pissväder), god mat och härligt umgänge. Jag är imponerad av Bosses mognad... han lyssnade så bra på mig (oftast) och Nikko och han lekte verkligen bra! Inga sätta-på-fasoner alls... bara lek! Kolla första bilden, båda ser rätt utvecklingsstörda ut:

En regning promenad med lek:

Väl hemma på söndagen hade vi trött hund och trötta barn. Min dotter är ju retsticka nummer ett då det gäller att driva hund till vansinne... jag är så glad att jag har en nannydog! Det här är ett av hennes tidsfördriv (göra situps med puss på hund):

Men oftast så myser de bara.....

I detta inlägg får jag börja med att varna för mitt usla språk, det kan rent av tyckas att jag har ett miserabelt ordförråd men tro mig - jag har letat efter rätt ord, jag har funderat och till och med sovit på saken men hittar inget mer passande än: BITTERFITTOR! Sådana träffade jag på igår... i grupp... i två omgångar efter varandra! Vad är oddsen? Tydligen rätt stora när man samsas om en och samma inomhusträningsplan under vinterhalvåret.

Hade jag skrivit detta inlägg igår när jag kom hem från agilitykursen... efter min färd i bilen där jag ältade och självklart kom på de allra mest fantastiska saker jag BORDE ha kontrat bitterfittorna med så hade inlägget bara varit en harang av svordomar och kanske ett och annat "och".... Så jag bestämde mig för att låta mina känslor svalna innan jag satte mig vid datorn.

Just nu är jag rätt lugn... och faktiskt glad efter en härlig promenad med Lotta och Malin med sina bajsätandes byrackor... haha! Tack snälla för en härlig promenad!

Gårdagens började hur som helst med att jag var på plats i hallen en kvart innan agilitykursen skulle börja. Jag gillar att vara i tid så att jag hinner byta skor, fylla fickorna med belöning, installera Bosse i en av burarna och bara samla mig. Det var ett gäng kvinnor inne på plan med sina labbar och tränade lydnad. De såg så duktiga och fokuserade ut. Jag log mot dem och nickade ett hej. De såg inte men vem gör det när man är inne i sin bubbla. Hälsade på en annan som satt i soffan med sin labbe på golvet. Bosse började självklart yla som en dåre när han insåg att han inte skulle få träna på en gång... ja ja tänkte jag... han får väl hållas. Han brukar tystna efter en stund. Efter några minuter kom de andra agilitytjejerna... en av dem var inte med vid förra kurstillfället - hon hade tre stycken... hmmm... hette de pyrenee vallhundar?? Fina i alla fall... man ser dem inte live så ofta! De skällde lite på mig innan de tyckte jag var okej att kela med, haha!

Fem minuter i sex kommer kvinnorna ut från plan och ställer sig någon meter bredvid oss och börjar gorma och svära över ljudliga hundar... hallååååå!! Jag står här! Jag hör vad ni säger!!! Oförskämda jävla kärringar! När de börjar gagga om att det var precis det här en diskussion på facebookgruppen handlat om dagen innan... och ändå kommer nån in med dessa ljudliga hundar... bla bla bla... så passar jag på att försöka flika in vänligt: "Jag hör att ni pratar om en facebookgrupp... är det något man kan ta del av så att inte sådana här missförstånd händer fler gånger?" Något mjukare ton nu från bitch nr 1: "ja, jo... minns inte vad gruppen heter... men alltså det är så tråkigt när hundar kommer in och stör oss... jag blir så stressad och irriterad". Jag borde sagt: "Ja, det är verkligen synd att du inte har någon själkontroll, kanske du borde arbeta med din självbehärskning så skulle du få ett mycket bättre samarbete med din hund på plan"... men säger bara... "ja, jag förstår... kanske man kan hjälpa varandra... kompomissa?". Jag tänker mig att jag skulle kunna komma kanske fem i sex så att jag inte stör så länge och hon kanske skulle lägga in lite välbehövd störningsträning sista minuterna på sitt pass..... jag hinner inte säga detta då denna bittra jävla fitta säger: "Ja, de med ljudliga hundar borde acceptera att komma fem-tio minuter senare än sin utsatta tid för att inte störa andra". Vilken jävla planet är denna kärring ifrån!!?? Jävla apa!! Vad gör jag... börjar jag argumentera, kanske jag svär åt henne... nääää då... min första reaktion blir att skratta! Varför skrattar jag... jag vet inte. Blev nog så paff. Hur som så var klockan nu fem över sex och kursledare Sandra kallade in oss på plan - jag kunde trots allt släppa detta under träningen... skönt!

Träningen gick bra. Det var kontaktfältsträning hela timmen... detta är klurigt tycker Bosse. Han blir snabbt trött av allt tänkande, man riktigt ser hur det brinner i huvudet på honom. Men han är så duktig - framförallt så har han blivit oerhört duktig på att stänga ute alla andra hundar när vi tränar. När det kommer nya ekipage in i lokalen så välkomnar jag det - ser det som fantastisk störningsträning. Man kan ju som sagt välja att se glaset halvtomt eller halvfullt... eller?

Vi går av plan fem i sju och slänger in hundarna i burar för att avsluta med en kort stund teori. På vägen till buren ser jag att de hundar som kommit att boxrar... med sig har dessa fina hundar ett gäng sura... ja, sura bitterfittor! (ursäkta språket ännu en gång). De skulle också träna lydnad som de andra bitter... hrmmm... kvinnorna med labbarna... deras hundar morrar mot våra när vi går förbi... utan att bli korrigerade. Bosse ignorerar dem, jag har ju korv! Haha! När vi sätter oss för att avsluta som sagt säger en av dem:"Vi behöver burarna". Ursäkta? Kan de inte ta någon av de andra lediga burarna??" En av oss säger att vi snart är klara och de kan ta en annan bur så länge... nä... de väntar tillv vi är klara (hade de paxat våra burar?) På riktigt... båda dessa kvinnliga gäng tränade lydnad och med typiska brukshundar så jag drog dem över samma kam... sura bittra brukskvinnor som inte vísste hur man beter sig! TUR att vi inte har sånna på vår bruksklubb - där vill de flesta hjälpa varandra och kanske kommer de med tips och råd till den som har en ljudlig hund... kanske de snällt frågar om hur vi kan hjälpas åt så att vi alla ska trivas på samma plan?? Jag vet inte - det kanske bara jag som är naiv... kanske man blir en bitterfitta om man kört bruks eller lydnad ett tag och hamnar i den där åldern när hormonerna åker berg- och dalbana i kroppen? Fan - då vill jag sluta med lydnad! Man är som man umgås heter det va?

Funderar även på det här att man hört att bruksfolk kan vara jäkligt sura, militäriska, köra med hårda metoder och har svårt att välkomna andra ekipage om de inte har en bruksras... dessa kvinnor var liksom stereotypen för allt detta man hört talas om... och det gjorde mig lite ledsen... jag trodde det var förbi...

Dessutom har man hört om hur bruksfolk har svårt för de som kör agility... jag har ännu aldrig hört det omvända... att de som kör agility har svårt för bruks- eller lydnadsfolk... många håller ju på med flera sporter dessutom.

Jag hoppas i alla fall att detta var en engångshändelse... att dessa kvinnor på något sätt redan hade en jävligt dålig dag, hade synkat sin pms med varandra och helt enkelt bara var socialt inkompetenta... jag hoppas det för jag vill inte träffa dem igen om de tänker fortsätta bete sig på detta sätt... för nu har jag en hel armé med fantastiska motsvar i min bakhuvud... och jag kommer inte vara snäll nästa gång.

Det är sååååå skönt att skriva av sig! Trallallaaa!!

Hur som helst hade jag i alla fall idag en härlig stund när vi tog en timmes promenad med Malin och hennes Bibbi och Dacke. Lotta med sin Greta och lånade golvmopp (förlåt) fniss...

Bosse var ivrig första delen av promenaden men skötte sig jättebra sen. Han hade gärna velat sätta på Greta... men det är ju inte så bra när de är halvsyskon och allt, haha! Bosse och Dacke funkade så länge de inte stirrade ut varandra... allt var bra! Sen åt Bibbi lite bajs och Malin blev jättarg... efter det skötte sig alla hundar mycket bättra... haha! Lite foton:

Nu är Bosse tröttmössa...

Bosse och Emmi byggde en koja sen i vardagsrummet... eller Emmi byggde och Bosse missförstod var ingångarna var och rev kojan var femte minut...

Härom kvällen fick Bosse prova på gummisockor jag köpt att ha hemma in case of... de är ju bra att ha om vägarna saltas allt för mycket, Bosse får något sår eller om man bara vill skydda tassarna från skare...

Så här såg Bosse ut när han fick prova dem första gången... försök att ignorera min prata-med-bebis-röst tack!

Igår kväll var det dags för att ta tag i träningen igen på riktigt! Jag har anmält oss till tre temakurser, starter, kontaktfält och slalom. Det finns även ett tillfälle som heter Tema Fart.... eeeh, tror inte det är något problem för Bosse, fniss! Så jag valde ut de temakurser som vi kan behöva träna på.... kurserna är på en timme per gång (men självklart dras de ut 20-30 minuter varje gång då Sanda-kursledaren har en tendens att prata myyycket!) Inte mig emot alls! Igår kväll var det i alla fall tema starter. Bosse fick som vanligt vid kurskvällar följa med till jobbet för att jag ska slippa stressa hem från jobbet emellan (helt omöjligt i vissa fall). Han har varit med så mycket nu att han vet sin plats och lägger sig och sover direkt efter sin hälsningsceremoni... alla kollegor måste ju hälsas på först. Snarkandes högt bakom mig hela dagen började jag misstänka att jag skulle ha med mig en seg hund utan fokus...

Men när vi väl var framme vid kurslokalen så blev Bosse eld och lågor - han förstod direkt var vi var. Det var ju här vi alltid hade det så kul förra året! Första 20 minuterna fick Bosse sitta i en av burarna och han berättade högt och ljudligt för alla i lokalen att detta minsann var orättvist... han grät och tjatade om att få komma ut på plan. Men han fick vänta då det var en stund teori först. Vi var tre deltagare då en fattades. Jättetrevliga och roliga tjejer med lite olika bakgrund. Hundarna var jack russel och någon typ av mindre vallhund jag inte minns namnet på... nåt med pyrener? Jag kan ju typ alla raser... men detta var nytt för mig! Spännande!

När vi väl satt igång så var vi ute på plan mestadels en och en. Vi började med att träna stadga i att sitta kvar med retning och sen en frisignal. Bosse var över förväntan skitfokuserad! Utanför plan när vi väntade på vår tur så var det ju hundar både i och utanför plan.... men jag matade på med godis och hade honom i vår bubbla nästan hela tiden! Jag är så stolt över Bosse.... och nöjd över att jag fattat det här med godistransporter... haha!! För när man väl går ut på plan... oavsett godis så är Bosse med mig till 100%! Ja i alla fall 95%!

Vi avslutade den praktiska delen med att köra starter med fem hinder... alltså genom att jag stod vid hinder nummer tre och sen fyra innan han startade... jag dirigerade honom alltså på avstånd - såååå coolt! Jag älskaaaar agility... trallallaaaa! Det bästa med hela kvällen var Bosses glädje... han dog av lycka varje gång vi gick in på plan... han log hela sitt stora staffeleende och bara väntade på att få köra! Så grym hund! Det här är hans grej!

Det intressanta är att trots ganska lite träning så har han rätt bra stadge/impulskontroll... men hur skulle jag kunna aplicera denna kontroll bland hundar... t.ex under en platsliggning. Det ska jag ta mig en fundera på.

Trodde aldrig att det låg så många delmoment och teori bakom en moment som starter. Det finns ju hur mycket som helst att tänka på, att välja på... hur vill jag värma upp min hund, hur ska jag placera honom, vill jag att han ska stå, sitta eller ligga innan start... osv. DET HÄR blir en spännande resa!

Igår hade jag ledigt från jobbet. Detta är en tradition när vi haft mässa att vi får ledigt måndagen efter. Efter 4 dygn ståendes på betonggolv i bristfällig ventilation och ett påklistrat stort leende på läpparna så är man rätt slut. Detta gjorde att jag började gårdagen med en romantisk komedi i soffan. Jag hade lämnat barnen i skolan så det var bara jag och Bosse. Efter lunch (som min kära sambo kom hem och lagade... ja, jag är bortskämd) så tog jag en två timmars promenad med Bosse med ett besök på hundrastgården. Där var vi ensamma tills en dam med en 7 månaders snauzer dök upp och frågade om hundarna fick leka. Jag avstod då de inte kände varandra... men de fick hälsa lite genom stängslet när vi bytt sida på hundarna. Bosse hade gärna velat leka... det får bli nästa gång.

Väl hemma så blev det en till romantisk komedi... haha! Det är så gött att gosa ner i soffan, ensam med en kopp kaffe och fånglo på dessa filmer. Man vet ju alltid hur de slutar men ändå är man så varm och glad i hela magen efter dessa filmer! Kvällen blev som vilken måndag som helst... skjutsning av barn till aktiviteter och egen träning. Imorse vaknade jag förkyld - så klart man gör det! På väg till jobbet så small bakrutan sönder i bilen - mitt på motorvägen. En hyrbil senare och med trött hund som klarade sig från det värsta glassplittret i bilen är jag nu på jobbet 2 timmar senare. Tur att man har en tuff hund. Han var lite skakig när jag skulle plocka ut han men återhämtade sig fort.

Ikväll är det agility på HundID - tema "Starter". Det ska bli riktigt roligt! Lovar att återkoppla om hur det gick.

Bosse i hundrastgården

Ledig en vardag och det känns ju lyxigt... om man bortser från att snön smält bort. Det som döljs i snö kommer fram i tö... heter det va? Eftersom man dessutom är hemma när det fortfarande är dagsljus så var det bara att proppa fickorna fulla av bajspåsar och ge sig ut på skattjakt ute på bakgården...

Dagens fångst blev rejäl! Tur att man har enrelativt liten hund, det får plats 2-3 bajshögar i varje påse!
Under tiden fick Bosse roa sig med fotbollen i leran. Om ni undrar hur han lyckas få en lerfläck precis mellan ögonen på pannan så är det för att han hittat en bra metod att rulla bollen framför sig.

Staffar kan det där med att bli skitiga! Varning för grisen borde det kanske stå på skylten istället?

Vilken sötnöt till gris man har....

Nu är de flesta valparna tingade! Valparna hamnar lite överallt i Sverige som Örebro, Göteborg, Nykvarn.... dessutom hamnar Dumle i Norge! Vad jag vet just nu i skrivande stund så finns en hane kvar hos Scarpetta´s:

och dessutom letar Ozkagården´s kennel fortfarande efter en halvfodervärd till vackraste Polly:

Polly är lugnast i kullen och superfin - för den som är utställningsintresserad så har man att göra!   Annars ställer jag gärna ut henne om hon hamnar nära mig!   

Igår kväll drog vi ut på vår ganska så vanliga 6,7 km runda - Kvisthamrarundan kallar vi den. Jag, Tessan och Bosse. På senaste tiden (4-6 månader tillbaka) har Bosse börjat gå och gömma sig så fort jag tar fram selen. Jag förstår inte vad det kan vara? Funderade på om den skavde men det gör verkligen inte den nya nomeselen i alla fall. Eller om han hade ont någonstans? Men när vi väl är ute så drar han på och travar mest fint. Svansen viftar han på nästan hela tiden och han förstår sin uppgift. Kanske han ändå inte tycker det är mödan värt? Jag har ju aldrig lockat med godis eller berömt med detta heller under löpning... det har helt enkelt inte slagit mig att han kan behöva motiveras med mer än glada tillrop och bus. Kanske han bara tycker att det är tråkigt att springa då han inte får lukta på varenda jäkla kissfläck på vägen då? Några teorier från er andra?

Hur som så gick det bra igår förutom att Bosse inte drog på alls. Han låg mestadels bredvid mig eller en liten bit framför... men han ville inte ligga på och dra. Drog slutsatsen att han fortfarande var trött efter att vi dagen innan kört både klövjeväska samt bus i hundrastgården... så jag ställde inga krav på löpningen igår.

Väl hemma ville han bara snabbt ha sin mat och sen vila. Bosse har för övrigt lärt sig att tjata. Han sitter och stirrar en länge i ögonen (oavsett om jag byter rum så följer han efter och stirrar) samt gnäller/piper... ja, gråter. Ibland bara ligger han i köket och gråter... om jag lagt hans foder i blöt. Jag har aldrig gett efter för detta utan han har fått sin mat först när han varit tyst och avslappnad. Ändå ska han gråta och tjata! Knäppa hund!

Nästa vecka börjar agilitykurserna förresten! Tjohooo! Ska bli riktigt roligt att komma igång med träning igen. Gissar att jag kommer att ha en övertaggad vovve med mig!

Trött Bosse