När jag valde hundrasen för mig... eller oss som familj så var det ju precis en staffe jag ville ha. Deras mentalitet, storlek och päls passar en barnfamilj perfekt! SEN att jag egentligen var ute efter en tik i storlek small och blev med en stor och stark hane är en annan historia - man får den hund man förtjänar antar jag! Dessutom sägs det ju att hund och ägare ofta liknar varandra - och det kan jag nog skriva upp! Mentalt är vi båda envisa som tusan... kombinerat med guldfiskminne. Vi har båda stort hjärta men jag är dock inte lika förtjust i precis ALLA vi möter. Utseendemässigt är vi båda vältränade och muskulösa... OCH vi har båda ganska korta ben! Jo - vi är rätt lika!

Bosse

Jag

En annan ras som jag läste på lite extra om... förutom alla andra terrierraser (av någon anledning fastnar jag för denna rasgrupp   ) var Bostonterrier. Jag förstår att de är mentalt väldigt lika staffen men kroppsligt är de i mycket mindre format. Dessutom verkar de ha lite större problem med sjukdomar och allergier än staffen... men det ser ut som att allergier mm brer ut sig bland alla hundraser så det kan man nog snart inte kalla rasspecifika sjukdomar/diagnoser. Det enda som egentligen är negativt hos Bostonterriern är den korta nosen man avlat fram samt att man avlat på hundar som inte kan förlösa sina valpar själva utan kejsarsnitt. Dessutom finns rasspecifika problem med ögon. Men nu verkar det som att uppfödarna fokuserar på detta problem och jag kan bara hoppas att köpare väljer självförlösta valpar! Tillbaka till den korta nosen. Jag tycker inte det egentligen är något problem så länge hunden inte besväras av den vid andning under aktivitet eller värme. Så länge hunden kan haka på allt man gör så är det ju inget problem. Jag har nu förstått att många Bostonterriers sysslar med allt från lydnad, rally till agility - och många följer med på husses eller mattes löprunda (så länge det inte regnar). Som staffarna - fast mindre!

Nästa hund blir nog en BT!

...just nu. Min egen träning inför CrossFit tävlingen 17 maj tar all tid. Detta betyder att Bosse för tillfället är en soffvärmare - vilket funkar för honom det med. Men han blir ju så klart tänd till tusen så fort jag hintar om minsta aktivitet - haha!

Igår kväll tog jag en lång promenad i skogen med honom. Vi kastade också lite boll som belöning på fotgående... eller fotgående... han hoppade mest som en kanin/känguru bredvid mig. Nåja, han höll ju i alla fall rätt position OCH hade rätt attityd!   

Kolla minen... tuggar han på gräs tro? Näe då, inte Bosse!  

Men snart är tävlingen över och jag kan förhoppningsvis lägga lite mer tid på agilityn. Vi har ju möjlighet att träna både på klubben i Norrtälje OCH Väsby så jag har inte så mycket att skylla på vid utebliven träning...

Så snart kanske jag har något vettigt att skriva om i bloggen också... tjingeling!