Helgerna går för fort.... för fort! Men vi har ändå hunnit med att testa nya badhuset med barnen, långlöpning, testa bågskytte och massa annat. Jag var även ute på en lång promenad med Bosse en morgon innan det var dags att rösta i söndags - jag la ut en sökruta på ca 50x50m i högt gräs och gömde hans boll - roligt! Det var länge sen han fick använda nosen på detta sätt så han var lite ringrostig... men efter några minuter så hittade han rätt. Det bästa var att han faktiskt inte gav upp - det visade på hans uthållighet - bra! I skogen sedan när vi knallade runt och såg på alla möjliga svampar som växt upp så dyker en hare upp ca 20-30 meter bort. Bosse stelnar till och jag säger "nej"! Vi ser sedan på när haren springer in i en skogsdunge på andra sidan en äng. Bosse står kvar. Duktiga Bosse! Hopp och lek med bollen blev belöningen!

Det går alltid åt några "fulfoton" innan det klaffar...

Jo då.. han är med... bara vilar benen en stund.... och äter gräs...

I skogen....

Tog även tag i att börja träna in liggmarkering vid träapporter/pinnar i helgen. Första kriteriet är att han ska lägga sig på pinnen, med minst en framtass på den... det tog ett tag innan han fattade att han 1. inte ska tugga på pinnen 2. inte ska apportera pinnen (alltså glatt hämta den till mig) 3. inte ska lägga sin rumpa på pinnen och 4. inte ska ligga 2 meter från pinnen...! Jag kör med klicker i början så att jag får in ett säkert ligg med tass på pinne. Jag vill även så småningom att han ska ligga kvar så länge tills jag kommer fram och tar pinnen - sen ska ju belöningen vara att fortsätta spåret. Nu tränar vi hemma inomhus, nästa steg blir ute på gräsmattan tills vi senare kan börja lägga ut dem i skog och även i ett spår.

Fick en fråga varför jag valt liggmarkering... mankan ju låta hunden apportera dem till en också. Problemet här är att Bosse gärna håller väldigt hårt om apporter, ibland gnuggar han tänderna mot dem också... myser liksom lite med pinnen i munnen... Apporterna ska ju lämnas oskadda till tävlingsledaren (vid tävling) efter att man är klar... jag kan inte garantera detta - alltså kör jag på liggmarkering istället. Dessutom tror jag att jag kan få ner stressnivån på detta sätt... han måste ju stanna och fokusera innan han får dra vidare. Jag tror detta passar Bosse bäst helt enkelt.

"Vaddå... pinnen ligger ju under mig...."

"Inte tugga... hur menar du nu?"

"Om jag bara sitter fint då?"

Personspår för övrigt känns så mycket lättare att hålla på med än viltspår. Man slipper allt kladd med blod och klövar. Dessutom slipper man risken att andra djur ska förstöra spåret eller sno "bytet" mm. Man behöver liksom inte ha med sig så mycket mer än sina egna fötter och hunden spårlina/sele liksom. En belöning är ju bra i slutet av spåret förstås. Vissa börjar ju med godis i spåret, ibland med några meters mellanrum hela vägen.... men Bosse som trots allt är otroligt godismotiverad värderar ändå spåret mest... så han far ju bara förbi både godis och lesaker när jag försökt. Så nästa utmaning när han kan liggmarkering blir ju att få honom att faktiskt stanna och liggmarkera för att få fortsätta.

Ska nog till helgen knalla ut i skogen och promenera ett spår på kanske 100 m - ett rakt spår utan vinklar eller nåt. Bara för att se om han minns hur man gjorde.

Här är en liten filmsnutt från igår kväll när vi tränade liggmarkering på halt golv:

Hemma har det varit mycket altanmys i sol och även ett par tupplurer i uterummet...