Ja, då var det beslutat och klart - det var dags att kastrera Bosse. Jag ska vara ärlig och säga att jag funderat på det senaste 2 åren men haft svårt att genomföra det pga dels moraliska dilemmat (är det rätt sak att göra, att ta beslut om ör ett annat djur?) och även fördomarna om att det är "den enkla vägen" till en mer följsam och lugn hund. Åsikterna är många och man har inte direkt kunna fråga sig fram om råd då alla tycker olika... dessutom tycker man så starkt i denna fråga!

Mina skäl till varför är några stycken. Snoppdropp dygnet runt. ofokuserad hund på träningar. Dåligt fokus på mig vid hundmöten. Hög testosteronnivå helt enkelt i samband med hög grad av själständig individ.

Jag började med att testa kemisk kastrering även om det bar mig emot då man inte får tävla på 1 år. Men det kändes ändå värt att testa först. Det fick bli ett 6-månaders chip Suprelorin. Efter 1 månad märkte jag av en stor skillnad! Bosse var mer mottaglig för instruktioner från mig, slutade kissa var 10:e meter på promenaderna och alla tendenser till att fastna vid lukter vid träning gick att bryta snabbt och utan konflikt. Dessutom hade jag rena golv i huset för första gången på 2 år!   

När den slutade verka märkte jag av det ganska tidigt... han blev än en gång ofokuserad och började fastna på promenaderna... mitt beslut togs under en helt vanlig morgonpromenad - det var dags att göra sig av med kulorna på riktigt! Det skulle även bli skönt för Bosse att slippa det stresspåslag som detta orsakade.

Det fick bli hos min vanliga veterinär i Norrtälje, Kvisthamra. De är supergulliga och noggranna... dessutom till ett bra pris. Passade även på att ta den årliga vaccinationen samtidigt. Lämnade in honom vid 9:30 och fick hämta ut honom nyvaken vid 13:00 - stackars liten, ynkligast i världen!

Snittet såg i alla fall bra ut... med mina amatörögon... och läkningsprocessen har gått över förväntan. Han fick med sig smärtstillande hem att äta ett par dagar och har inte brytt sig om såret det minsta... hade nog inte ens behövt nån krage på honom.

Hela första veckan efter operation fick Bosse vara med mig på jobbet och trivdes bra med det.

Idag har stygnen tagits bort och han är vanliga gosiga Bosse igen... om än med en väldigt platt och tom pung! Nu kan vi träna och tävla igen utan några distrationer och konflikter... i alla fall inte sådana som har med hormoner att göra!

Bosse har dessutom hunnit fylla 3 år också! Hipp hipp hurra hurra! Det bjöds på Kalkonhals till lunch!