BosseBus

Alla inlägg den 30 augusti 2016

Av Johanna - 30 augusti 2016 13:29

Såååå, dag 2, vaknar på rummet på fjällstationens anex. Har ställt klockan okristligt tidigt då ett regnväder ska dra över Grövelsjön runt lunch och framåt. Tänker mig att jag ska klara av att åtminstone komma upp på toppen av Storvätteshågna, kanske äta lunch innan jag blir blöt.

Äter en grötfrukost i självhushållsköket, pratar med ett trevligt tyskt par som ska åka hem samma dag, packar ihop prylarna i bilen då jag nästkommande nätter ska sova i stugan på Grövelsjögården och passar på att väga ryggan. 6,5kg ska jag definitivt vara nöjd med. Strippade den en extra gång innan då jag pga diskbråck helst ska ta det lugnt och inte bära tungt... aja...


   


Bosse är såååå redo...


 


Inget regn än så länge och enligt personal på fjällstation ska jag bara följa orange led - enkelt, eller hur? Börjar genom att gå fel första kilometern genom att följa vinterleden och blir genast blöt upp till anklarna då jag klamapar uppför i leriga skoterspår... aaaargh!!!

Mjölksyran tar nästan slut på mig men snart planar det ut och jag känner mig lite nöjd igen. Bosse är så klart superduktig men jag viskar bakom honom att han har fördel av att faktiskt ha fyra ben istället för två korta klumpar till ben som jag...


               


Ett tag tyckte jag att vi borde vara framme.... jag var lite trött redan...



 

Men tji fick jag....



 

Aja.... det var bara att fortsätta. Kändes som att det aldrig skulle ta slut. Jag tror jag var mer påverkad av vädret än jag ville erkänna. Sol gör så mycket för utsikten och fjällkänslan inser jag nu i efterhand.

Men jag hade ju bestämt mig. Så klart jag måste besöka Svealands högsta punkt... det är ju ändå Svealands HÖGSTA punkt! 


                       


Dimman var påtaglig. Ju längre vi gick desto mer dimma och desto kyligare blev luften. Det är faktiskt rätt häftigt att befinna sig inuti dimman... den åker liksom runt en, man ser de små dimmolnen röra sig runt en. Lite spöklikt.


Bosse vaktar min ryggsäck medan jag kissar... vaktar mot vad vet jag inte, vi var ensamma så längt jag kunde se.


   


Till slut kom vi fram till berget där den riktiga stigningen började. Jag kunde inte se toppen någonstans men uppåt skulle vi. Tio meter i taget för att ta en lite andningspaus emellan.



 

Väl uppe planade det ut länge och vi gick ett bra tag tills vi nådde en sjö eller ett tjärn. Tittade på kartan och insåg att vi måste ha gått för långt. Själva högsta punkten skulle finnas på en kulle någonstans i dimman på vägen till tjärnet.... suck! Får man grina ensam i dimman!?

Bosse fick dricka lite och jag vilade fötterna... och ryggen som vid det här laget var riktigt öm.


     


 

Dimman hade gjort Bosses morrhår och ögonbryn alldeles vita av vattendroppar (syns inte så bra på fotona tyvärr).. mina strumpor me:


     


Gick tillbaka på leden för att hitta den där kullen... varfööööör fanns det ingen skylt om var toppen finns! Jag förbannade helt plötsligt det jag älskar mest... att få känna av vildmarken, att slippa skyltar, spång och exploatering. Men just nu hade jag önskat en liten vägvisare av något slag.

Dimman var så tät att jag inte vågade lämna leden. Jag hade heller ingen kompass, inte för att jag hade vetat hur man använder den ändå. Note to self: gå kurs i karta och kompass!

Det var bara att erkänna sig besegrad och börja vandringen nedåt igen......


 


 

Ungefär samtidigt kom regnet. Jag hade tänkt äta min lunch någonstans på vägen ner. Det blev det också men först när regnet tog en liten paus. Bosse gnällde under hela lunchen över att jag inte delade med mig. Trodde faktiskt att han för en gång skulle vila av utmattning. Men nej, det är ju Bosse.... sova kan man göra i graven!

Väl tillbaka vid fjällstationen öppnade sig himlen ordentligt och regnet bokstavligen öste ner! Snabbt in med Bosse i bilen och själv satte jag mig på fjällstationen med en varm choklad med grädde och väntade in tiden för incheckning på Grövelsjögården.

När vi väl fick checka in var jag både frusen och trött. Tände brasan, tittade på regnet utanför, åt choklad, drack lite rött, läste min bok och lyssnade på Bosses snarkningar.


       


Ganska snart bytte Bosse plats och tyckte det var dags att gå och lägga sig på riktigt. Sova i sängen finns inte hemma.... men när vi reser så gör vi alltid undantag. Mys!!


   


Somnade och var glad att vädret skulle bli bättre till nästa dag. Båthusberget i Norge låg framför oss....

Vad är det för blogg?


Om livet med en staffe. Här kommer jag berätta om alla våra äventyr med familj och hund och alla de aktiviteter som Bosse och jag är med om. Bosse är en Staffordshire Bullterrier som bor tillsammans med mig, min sambo och våra barn i Norrtälje.

Senaste inläggen

Kategorier

Lämna ett tassavtryck!

Något på hjärtat?

3 besvarade frågor

Vad letar du efter?

Arkivet

Datum och sånt

Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29 30
31
<<< Augusti 2016 >>>

Sidor Bosse gillar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards