Idag har man ställt Bosse för sista gången innan resan till Cruft´s. Domaren Helena Peterzén hade aldrig dömt staffar förut. Hon hade fått hoppa in för rasspecialisten John Ryder från Storbritannien som hade blivit sjuk - kul!? Faktist riktigt trist att ställa för någon som inte har samma erfarenhet, eller någon erfarenhet alls. Nåja, Bosse blev i alla fall excellent med en 2:a placering. Minus var att hon "enligt hennes smak" sa att Bosse var för bred/stor (mer av den "bulliga" sorten) och att han hade något stora ögon... vilket är bullshit och han ÄR en Staffordshire BULLterrier för sjutton! Jag är ingen dålig förlorare och hade inte haft något problem med om hon sagt att han hade hög svans, något svagt stop eller annat som faktiskt är små brister hos honom... men stora ögon är ju bara en lögn!    Ja, ja... jag ska till Cruft´s... al la laaaa la laaaa!!    Man märkte att vissa hoppat av pga domarbytet och de som ändå ställde hade olika åsikter om domarens kompetens. Men så är det, någong gång ska ju vara den första gången för alla domare. Enda som var riktigt trist att höra att vi på avvägar fick höra att domaren sagt dagen innan att "imorgon ska jag dömma pitbullhundar"... hmmm, har hon inte förstått sin uppgift, har hon läst på fel ras eller har hon bara/och fördomar?

På utställningen lyckades lilla dottern få syn på Amazon i Gladiatorerna och tvingade mig ta kontakt. Amazon var där för att ställa sin Amstaff. Dottra min blev så glad att hon grät! Fick autograf och tog lite foton. Min dotter på 8 år älskar Gladiatorerna och ser dessa starka kvinnor som förebilder... inte mig emot!

Som vanligt blev det inga foton på mig och Bosse efterson jag är bakom kameran, dessutom kunde jag inte be Malin fota då hon ställde en kompis att ställa Flex mot Bosse i unghundsklassen. Men jag fotade Malin lite med Bibbi, men fotona blev rätt oskarpa.

Imorgon blir det att packa till Cruft´s och bara ladda! Here we come!!!

Jag har letat länge efter en samlingsplats för rasstandarden både i text och bild. Det är inte alltid lätt (för en nybörjare) att förstå vad de olika kroppsdelarna heter på en hund och hur man ska tolka meningarna... vad är en medellång svans? Kan ligga i betraktarens ögon va? Det gör det - speciellt i utställningsringen.

Här kommer i alla fall utdrag från SKK, rasstandard på svenska samt bilder hittade på nätet för att förstå vad som egentligen står!

STAFFORDSHIRE BULL TERRIER

Staffordshire bullterrier är en modern sällskapshund. Den nya

rasens namn godkändes 1935 av den engelska kennelklubben

och inmönstringen genomfördes 1935-1938. Drygt 600 hundar

av sinsemellan mycket olika typ och bakgrund hade då registrerats.

Staffordshire bullterrier blev snabbt mycket populär och

älskad. Den är idag en av de tio vanligaste raserna i England.

Staffordshire bullterrier är en välbalanserad, släthårig ras som äger

stor styrka i förhållande till sin storlek. Den skall vara muskulös,

aktiv och spänstig.

Rasen är känd för sitt okuvliga mod och sin ihärdighet. Den är

mycket intelligent och tillgiven.

Den skall vara djärv, orädd och

fullständigt pålitlig.

• Huvudet skall vara kort och genomgående djupt.
• Skallen skall vara bred.
• Stopet skall vara distinkt markerat.
• Nostryffeln skall vara svart.
• Nospartiet skall vara kort.
• Läpparna skall vara torra och strama.
• Käkarna skall vara kraftiga och tänderna stora med perfekt, regelbundet
• och komplett saxbett.
• Käkmuskulaturen skall vara mycket uttalad.
• Ögonen skall vara runda, medelstora och riktade framåt. De skall
• helst vara mörka, men får i viss utsträckning harmoniera med
• pälsfärgen. Ögonkanterna skall vara mörka.
• Standard för
• Öronen skall vara burna som rosenöron eller till häften uppstående. De får inte vara stora eller tunga. Häng- eller ståndöron är absolut inte önskvärt.
         
• Halsen skall vara muskulös och ganska kort. Den skall ha rena
• linjer och gradvis bli bredare mot skuldrorna.
• Kroppen skall vara kompakt, samlad och muskulös.
• Överlinjen skall vara jämn.
• Bröstkorgen skall vara djup med väl välvda revben.
• Svansen skall vara medellång, lågt ansatt, avsmalnande till en spets och ganska lågt buren. Den får inte vara mycket böjd och kan liknas vid ett gammaldags pumphandtag.
• Fronten skall vara bred med tämligen brett ställda framben
• Skuldrorna skall vara väl tillbakalagda.
• Armbågarna får inte vara lösa.
• Frambenen skall vara raka med bra benstomme.
• Mellanhänderna får inte visa svaghet.
• Framtassarna får vara något utåtvridna. De skall vara medelstora, starka och ha kraftiga trampdynor.
• Klorna på enfärgade hundar skall vara svarta.
• Bakbenen skall ha kraftigt utvecklad muskulatur och bakifrån sett vara parallellt ställda.
• Knälederna skall vara välvinklade.
• Hasorna skall vara korta.
• Baktassarna skall vara medelstora och starka med kraftiga trampdynor.
• Klorna på enfärgade hundar skall vara svarta.
                
• Rörelserna skall vara fria, kraftfulla och spänstiga utan ansträngning.
• Benen skall sedda fram- och bakifrån föras parallellt med märkbart påskjut från bakbenen.
     
• Pälsen skall vara kort, slät och ligga tätt mot huden.
• Röd, fawn, vit, svart eller blå eller någon av dessa färger i kombination med vitt. Brindle i alla nyanser, även i kombination med vitt. Leverbrunt eller svart med tantecken är absolut inte önskvärt.
• Önskvärd mankhöjd: 36-41 cm Höjden skall vara i proportion till vikten.
• Hanhund: 13-17 kg
• Tik: 11-15,5 kg
• Varje avvikelse från standarden är fel och skall bedömas i förhållande till graden av avvikelse.
• Hund får ej prisbelönas om den är aggressiv eller har anatomiska defekter som menligt kan påverka dess hälsa och sundhet.
• Hos hanhundar måste båda testiklarna vara fullt utvecklade och normalt belägna i pungen.
   
     I utställningsringen uppställd mot domaren bör det se ut så här från sidan (OBS! Är en frontras och ställs med fronten mot domaren):
   
     

Igår kväll samt kvällarna innan har jag i korta korta stunder låtit Bosse bara stå. Petat och flyttat på hans tassar åt olika håll så att han ska tycka att det är okej och bara låtit honom stå stilla under längre stund. Han har en förmåga att tröttna och sätta sig på baken om han inte får en godbit inom 10 sekunder. Jag har börjat ge en signal nu innan godiset kommer (ungefär som klicker) men det är en handrörelse mot hans nos. Så nu väntar han inte längre på godiset utan just handrörelsen som då betyder godis.   Jag inbillar mig att detta fungerar, han står i alla fall lite längre stunder och jag behöver inte ha godiset i den synliga handen.

Här om dagen hittade jag på Facebook en bild på staffens vinklar som jag letat efter länge. Jag hade sett den bilden tidigare men mindes inte var. Den beskriver ganska tydligt hur en staffe ska vara vinklad (man kan ju se både det ena och andra i utställningsringen). Tittar man på staffen från sidan så får den absolut inte vara "övervinklad" som man gör med t.ex schäfrar. Detta är ett bra verktyg tycker jag:

Jag skulle vilja hitta en liknande bild på staffen sett framifrån, den visas ju ändå med fronten fram. Hur brett isär med benen ska den stå? Det skulle jag vilja veta. Letar vidare...

Då ligger man i sängen efter en heldag i Upplands Väsby, Stockholms Hundsportcentrum, där Ssbtk anordnade första Vinterspecialen. Hoppas på att denna tillställning fortsätter i framtiden. I år var den inofficiell så då passar jag på att se det som träning inför kommande utställningar. Malin var med och ställde Smul i juniorklass och Bibbi i unghundsklass. Själv ställde jag i juniorklass för sista gången, Bosse är 16 månader och får börja ställas i unghundsklass nu. Juniorklassen sträcker sig ju till 18 månader men Bosse är så pass utvecklad och stor nu att han kan hävda sig bra i unghundsklassen som startar på 15 månader. Så till Terrierutställningen om två veckor är det första gången i unghundsklass!

Jag var rädd att Bosse skulle flänga runt och gny som en dåre, som senast i hallen under ringträningen. Ja, han gjorde väl det så där lagom tills han låg tryggt i sin canvasbur. När det var hans tur (efter evigheters väntan) så gjorde han sitt jobb lika perfekt som vanligt. Det är mest jag som måste lära mig att hålla koll på domaren! Fem stycken juniorhanar var vi och i konkurrens blev Bosse placerad fyra. Jag var nöjd men hade faktiskt trott att det skulle gå lite bättre. Domaren var en rasspecialist från England och gav Bosse bra kritik. Överlag så är jag ändå glad... mest för att Bosse skötte sig så bra!

De hade till min glädje lite försäljning av hundgrejer! Jag köpte en flytväst till Bosse att ha i sommar (badkrukan) så att jag vågar slänga i honom från bryggan utan risk för att han ska drunkna!   

Dessutom fanns en fotograf på plats som fotade hundarna gratis! Bosse gillade INTE att stå på podiet så han lär väl se ut som en ledsen kråka?

Det blir ju mycket prat och mingel med andra staffeägare och det är roligt. Man börjar känna igen fler och fler. Dessutom blir man oftare igenkänd. Många är trevliga, vissa har nerverna utanpå skinnet så de kan vara lite korta i ton och andra bryr sig inte om att säga hej. Man får vara som man vill, jag vill bara ha det trevligt och hoppas och tror att man alltid kommer framåt om man är öppen, glad och hjälpsam.

En kommentar idag fastnade tyvärr. Vi pratade med en uppfödare som vet att vi ska till Cruft´s. Uppfödaren sa: "Ni vet att ni inte kommer att vinna va?" Eeeh, ja. Vi är ganska övertygade om att vi säkert inte vinner men vi hoppas ju ändå på placeringar. Bara att få komma till Cruft´s med sin hund känns lite ärofyllt faktiskt. Jag tror och hoppas att denna uppfödare menade väl och mer som att domarna i England premierar sina inhemska hundar eller att det är så stor konkurrens. Men just då kändes det som att denne person menade att våra hundar inte hade det som krävdes.

Hur som, här kommer lite fotografier från dagen (tyvärr nästan inga på Bosse då det är nackdelen när man själv är fotografen).

Den här hunden var jag tvungen att bara fota, ett blått öga! Synd i utställningsringen men attans vad charmigt!

Sen har vi lilla Smul:

Och Bibbi:

Lite blandade foton på trötta staffar, montar med hundgrejer att köpa och så...

Sist men inte minst min fantastiska Bosse samt domarens kritik (som jag gillaaaaaar:

På söndag är det dags för Vinterspecialen, det är den första att anordnas av Ssbtk om jag förstått det rätt. Tidigare har ju årets händelse alltid varit Rasspecialen i Gränna på somrarna. Denna kvarstår men det tycks som att man vill få in en till på vinterhalvåret och det känns roligt! Vet inte varför det blev en inofficiell tävling, kanske tidsbrist? Men lika roligt ändå. Jag ser det som ett fantastiskt tillfälle att träna utställning live, träffa andra staffeägare och kanske shoppa loss lite. Det sistnämnda har jag ju lite förhoppningar om. Gränna förra året gjorde mig besviken då jag hade höga förväntningar på staffe-shopping! Hade inbillat mig att det skulle finnas kläder, halsband, koppel, profilprodukter i staffens tecken... men icke! Så nu har jag förhoppningar om att man ordnat lite mer försäljning på Vinterspecialen. Ni som inte ska ställa någon hund, kom och titta! Det kommer också andra raser som jag förstår det.

Speciellt med denna utställning är att det är en rasspecialist som domare. Mark Davis dömer hanarna och det ska bli intressant att se vad han gillar. Det är ju så att domarna ändå har lite olika tyckande om vad de gillar hos staffarna, det kommer vi inte komma ifrån. En del som ställer sina hundar ställer bara för domare som de vet gillar just sin hund. Orättvist - nja, både och kan jag tycka. Eftersom det är en bedömningssport så går det inte att tycka eller vara svart eller vit, det finns gråzoner och detta skapar förstås den speciella spänning inför varje utställning. Själv vill jag gärna prova att ställa för olika domare, letar inte efter speciella domare men tänker också som såhär: Jag har ju ingen större lust att ställa för en domare igen om denne tyckt att jag har en ful hund!   Samtidigt som jag skulle kunna tänka mig att göra det just nu bara för att jag vet att Bosse växt färdigt snart och att det faktiskt hänt saker, domaren kan ju tycka annorlunda nu. Nu på söndag är jag förväntansfull, det kan bli allt från good till excellent - vem vet vad domaren vill se... och hur Bosse sköter sig...

Så jag packar ner kameran till söndag och uppdaterar er redan på kvällen förhoppningsvis om hur det gått!

Ps. Det är ju alla hjärtans dag... ta hand om varandra, både tvåbenta och fyrbenta!   

Börjar bli nervös och har redan en släng av resfeber. 35 dagar kvar tills vi står där i utställningsringen på världens största utställning! För er som planerar en resa till England med hund så tänkte jag sammanfatta en liten lista om vad ni behöver tänka på:

• Ansöka om ATCnr (Authority to Compete) i god tid!http://www.thekennelclub.org.uk/download/386/form14.pdf denna skickas tillsammans med kopia av stamtavla, intyg om ägarregistrering av hund samt ev. championatintyg till Engelska Kennelklubben. Du betalar 15 pund (för närvarande) genom att ange ditt kreditkortsnummer på ansökan http://www.thekennelclub.org.uk/index.html
• När du fått ATCnr så kan du registrera och anmäla din hund till uställningen online på http://fossedata.co.uk/entries/login.asp (Det finns flera olika klasser att anmäla sig till, du kan anmäla dig till flera i England! Tänk bara på att du då måste bli placerad i samtliga klasser för att få tävla vidare i konkurrens) Anmälan kostade denna gång 25 pund.
• Innan resa genom Europa/EU till England ska din hund ha EU Pass (även du själv behöver PASS till England) samt ha alla vaccinationer etc. För att se vad som gäller just nu gå in på Pet travel Scheme: http://www.defra.gov.uk/wildlife-pets/pets/travel/pets/ (för vår del hade vi redan pass samt en giltlig rabiesvaccination så det räcker med avmaskningen dagen innan vi åker)
• HUR ska du resa? Flyga till England med hund GÅR men är inte helt optimalt. Då England (och Irland) är öar så har de lite tuffare restriktioner vad gäller införsel av djur. OM man vill flyga så går det bra men du måste då skicka till hund med transport, t.ex med Sas Trust Forwarding: http://www.trustforwarding.se/ Detta alternativ är bekvämt för DIG då om dy flyger med Sas så kan du flyga direkt till Birmingham där utställningshallarna är på gångavstånd från flygplatsen. MEN jag är rädd att du kommer få vänta på din hund, risken finns att ni inte flyger med samma plan osv. Dessutom låg kostnaden på 7000 kr - 10000 kr för bara hunden! (Glöm inte att kolla att du har en godkänd bur för flygtransport i så fall: http://www.trustforwarding.se/se/products/special-services/animal-cages.html
• BUSS eller bil är ett annat alternativ som många verkar välja. Kan du samåka med flera är det bra, ni kan dela på bensinkostnader och turas om att hålla ratten.    Man blir borta längre tid men hinner se så mycket mer. Vågar man dessutom köra i vänstertrafik så är det ju inga problem att ta den egna bilen. Du kör då genom Danmark, Tyskland och Frankrike för att åka över med båten till England. Båten som går mellan Calais-Dover finns här: http://www.dfdsseaways.se/ Vi har valt att åka med ett företag som arrangerar utställningsresor runt om i Europa, de heter Championresor. Valde detta alternativ av flera anledningar: 1) Jag kör INTE bil i vänstertrafik! 2) Det blev så mycket billigare. 3) Såg fördelar med att åka tillsammans med andra som har lång erfarenhet av utställningar i Europa. I resan ingår bussresa, båt, alla övernattningar (6st) och transfer till och från utställningen varje dag. Kolla in deras sida: http://www.champion-resor.se/
• Packa lätt och ta med stora plånboken! Som jag förstår kommer man definitivt vilja köpa en del på utställningen. Det är ett mecca för hundfolk, det ska tydligen finnas ALLT du behöver och mer därtill! (Packlista kommer separat i annat senare inlägg skulle jag tro).

Jag tror att det var allt. Så här i efterhand så känns ovan inte så mycket, men vad jag stressat för att förstå. Lusläst alla hemsidor som går, haft mail- och chattkonversationer med Engelska Kennelklubben samt FosseData och fått massa råd från SKK. (Ring dem om ni har frågor, de är hjälpsamma!)

För att avsluta detta kommer här ett foto på en liten BosseBus. Vid denna tidpunkt hade jag aldrig ens hört talas om Cruft´s!

Då var Bosse kvalificerad till Cruft´s 2013. Jag förstod inte riktigt vad det innebar men började läsa på veckan efter Stockholms Hundmässa. Mer och mer började jag förstå att det ändå var ganska stort. Man kan inte som utländsk utställare bara anmäla sig utan man blir "inbjuden" genom de olika kvalificeringsutställningar som går en gång per år i varje land i Europa. I varje ras kvalificeras två juniorer och två öppenklasshundar. Att få möjligheten att åka med hund är fantastiskt och och dröm för många. Själv är jag inte så pass inbiten utställare än att jag kan känna samma sak men kände ändå ett ansvar över att åka och representera vår ras från Sverige. Att få möjligheten och sen tacka nej kändes nästan oförskämt? Dessutom tänkte och funderade jag på om jag någonsin skulle få chansen igen.

Jag började forska kring resan, hur tog man sig till England med hund? Flyga visade sig vara uteslutet då man inte kan flyga med hund på vanligt sätt till varken England eller Irland på grund av deras regler kring införsel av djur. Då hade man behövt skicka hunden som frakt som hade kostat mellan 7-10 000 kronor! Sen hade det tillkommit kostnader för min flygbiljett, hotell, mat osv. Dessutom att skicka Bosse med ett flyg som jag eventuellt inte ens själv skulle sitta i kändes oroande. När jag googlade vidare visade det sig av andras reseberättelser att de flesta åkt bil genom Danmark, Tyskland och Frankrike för att där ta båten över till England. I England kör man vänstertrafik, att köra själv från Dover till Birmingham där utställningen går på mässan NEC kändes obefintligt!

Efter jul pratade jag och Malin mer om resan och insåg att vi missat att ansöka om ATC numret som man behöver ha på hunden för att anmäla sig till Cruft´s! Man skulle ha skickat in ansökan om ATC senast 21 december för att vara säker på att hinna!! Båda var fortfarande osäkra på om vi ens skulle ha råd att åka men vi bestämde oss för att posta ansökan dagen därpå och hoppas på att det skulle hinnas med och att pengar skulle ramla ner från himlen.

Runt nyår meddelade Malin mig om att hon avstår från att åka, det skulle bli för dyrt. Jag kände likadant och vi båda anmälde oss till utställningen i Strängnäs istället som skulle gå samma helg som Cruft´s.

Nyårsveckan semestrade vi i familjen i Järvsö och väl hemma igen fick jag mail om att jag fått ett ATC nummer!

Jag ångrade mig, kände att jag måste åka, detta är ett tecken. I samma veva fick vi vår bil såld, vår bil som bara stått, ingen hade velat köpa den och nu plötsligt (med ett underpris) fick vi den såld! Ännu ett tecken och extrapengar. Jag skickade in anmälan till utställningen och meddelade Malin att jag åker ändå, med eller utan henne. Jag hade även hittat ett företag som åker på utställningsresor med buss runt om i Europa, Championresor. Denna resa var överkomlig i pris OCH man slapp köra själv! Malin fick också sitt ATC nummer efter lite om och men och hann anmäla sig sista anmälningsdagen 14 januari. Även hon tog beslutet att ändå försöka komma iväg.   

Vi betalade in handpenningen till Championresor och hoppas nu att det övriga ekonomiska ska hålla. Sponsring har vi lagt ut trådar om och vi har en månads samlande och sparande på oss.

Efterforskningar kring alla vaccinationer, hundpass och rutiner pågår. Det är inte helt lätt att få svar från Engelska myndigheter, jag som trodde att Svenska myndigheter var byråkratiska! Dessutom behöver vi kolla upp vad som gäller i Danmark, Tyskland och Frankrike. MEN vi är i alla fall på väg! Cruft´s - here we come!

Jag hade anmält mig. Det var dags för en av Sveriges största hundutställning. 2012-12-16 var det dags för gruppen terriers att äntra hallarna. Jag vaknade taggad. Jag vaknade magsjuk!   Som tur är så kräks jag sällan, det kommer liksom andra vägen. Jag bestämmer mig för att åka ändå, packar ryggan med handsprit och slänger in en rulle toapapper i bilen för säkerhets skull. Det är snöstorm, vem ska se mig ute i vägkanten på motorvägen om jag får panik? Vältömd och matt sätter jag mig i bilen och hoppas stilla att det ska gå vägen.

Malin ska också ställa Bibbi, hon och jag hörs eftervägen, hon kör om mig och tar täten. Skönt, jag slipper oroa mig för att köra fel. Som om jag inte skulle hitta till Älvsjö, men känner mig lätt skakig och rörig i huvudet.

Väl framme försöker jag dricka lite vatten, det gungar under fötterna och jag försöker lokalisera närmaste toaletterna om det skulle trycka på. Bosse vilar i sin bur och jag har tid att gå runt lite.

Både lillasyster med pokjkvän och storasyster med sin dotter kommer för att heja på! Så roligt... men de vill inte kramas, konstigt?

Okej, in i ringen. Jag hinner tänka "jag har spritat händerna, inte kräkas på domaren, inte bajsa på mig, se glad ut, TULE". TULE kommer från ringträningarna med Saori, ska förklara: TU = Tuttar Ut, LE = Le. Så ja, tuttar ut och le!

Det går fort som vanligt, för fort och jag hinner inte fatta att vi får Excellent och till slut blir placerade på 1:a plats! Vad jag heller inte fattar förrän vi är ute ur ringen är att vi blivit kvalificerade för Cruft´s 2013, vi är svenska juniorvinnare 2012! Bosse har nu en titel, en titel! SE JV-12! Coolt!

Tack för fotot syrran!

När det var dags för juniortikarna så tog Bibbi hem samma sak där! Svensk juniorvinnare! Malin växte många centimeter denna dag, vad stolt hon var över sin uppfödning och det ska hon vara!

Så efter detta fanns ingen ork för shopping vilket är en av de stora anledningarna till varför man åker på hundmässan varje år, åren innan hund var det för att reka alla raser. Snabbt ut till bilen. Ingen ork. Svimfärdig. Stannade på en bensinmack och köpte vitt bröd bara för att få i mig nåt. Hemma efter lunch och i säng. Feberfrossa och sov till nästa dag. Men det var det VÄRT!