Det är så otroligt tråkigt och fristrerande att träna på att göra INGENTING! Det är såååå tråkigt, jag lider med Bosse och tycker jättesynd om mig själv också!

Igår kväll stod jag 40 minuter ute på en mörk jävla trottoar ett kvarter från oss ute i kylan. Till slut satte sig Bosse ner motvilligt. Inte avslappnad. Inte resignerad. Han visade inga tendenser av att "ha gett upp". Han satte sig nog mest för att han var lite trött i benen tror jag. Men jag tog detta som ett tecken från ovan att avbryta övningen - oerhört tacksam över att få gå hem och dra på mig varma mysbyxorna, fårskinnstofflorna och dricka en stor kopp te!

I ärlighetens namn så vet jag inte hur jag ska träna detta - tror att det blir sista träningen utomhus. Det är för kallt helt enkelt för att man ska kunna stå still i evigheter.

Jag får ta honom till hundfiket och hoppas att det är förståndiga hundägare där då som inte släpper fram sina hundar. Brukshundsklubben har ju öppet i stugan då och då... får bänka mig där. Veterinärmottagningar kanske - komma ihåg att fråga om lov först bara...

Sen sa ju Marie att det bästa vore om jag ett par dagar kunde göra denna övning typ 4-5 gånger per dag... PER DAG! Okej, måste alltså hitta åtminstone en hel helg fritid - HAHA! Tillåt mig skratta! Eller gråta.... jag förstår ju att det är nödvändigt om jag vill se resultat lite fort.

Återkommer när jag hittat denna tid! Här nedan en filmsnutt på mongot efter 30 minuter i kylan, då hade han i alla fall slutat göra plötsliga dödsryck hemåt:

Man brukar ju säga att "sådan hund, sådan ägare" - i mitt fall stämmer det mycket bra. Vet inte om jag ser ut som en staffe förutom att jag själv faktiskt är ganska kortväxt med lite mer muskler än medelkvinnan. Däremot är det så att mitt temperament är så likt en staffe det kan bli. Energisk, glad (eller sur), hetsig, kort stubin, envis och kämpar alltid för min sak. Nu har vi fått i uppgift av Mari på Hundskolan att träna på att ha tråkigt... till och med ordet tråkigt låter direkt i mina öron "trrooooookiiiigt" med en långsam och dov melodi. Tråkigt är lika med lååångsamt. Tråkigt är stressande. Att ha tråkigt, att inte göra något alls, bara stå rakt upp och ner är oerhört påfrestande för en kvinna som har gjort det till en sport att hinna med att göra 10 saker samtidigt samtidigt som den vanliga människan är glad om 1 sak avhanteras under samma tid. Så när Mari gav mig och Bosse denna uppgift blev jag uppriktigt sagt ledsen och lite deprimerad. Men samtidigt tog min envishet över en del av nederlaget då jag även ser det som en stor utmaning. Jämförelsevis med träning av lydnadsmoment, agility eller andra trix är detta svårt - mycket svårt för mig och Bosse. Så nu tar jag detta på största allvar. Jag har börjat ragga upp okända och kända hundägare på Facebook som jag kan gå på tråkiga promenader med (inte så tråkigt för oss tvåbenta kanske men för hundarna som inte får hälsa något). Jag ska även bara stå still tillsammans med dessa ekipage innan promenaden tills hundarna (Bosse mestadels) har lugnat ner sig. Jag stannar ibland på våra vanliga promenader och bara står kvar tyst och stirrar ut i tomma luften som en förymd mentalpatient tills Bosse satt sig ner. I måndags när jag skulle hämta dottern från gymnastiken tog jag med Bosse, vi stod utanför gymnastiksalen i 20 minuter i mörkret medan oroliga föräldrar höll sina barns händer lite hårdare när de passerade oss. Bosse satte sig i alla fall ner till slut... men först när mina händer var stelfrusna, näsan rinnande av snor och tålamodet nästan var borta... efter 20 minuter. MEN, skam den som ger sig. På tisdagen tog jag in honom på brukshundsklubben och satte mig inne i stugan. 1-2 hundar var där inne samtidigt. Jag bara satt. Bosse hade tråkigt efter 2 minuter och gnällde och ville förstås hälsa på hundarna, tugga på min mössa som låg på soffbordet bredvid, äta osynliga brödsmulor från golvet osv. Det tog väl en 30 minuter så la han sig ner. Då sa jag tyst och lugnt "duktig du är" och så ställde jag mig upp och vi gick sakta ut till bilen och åkte hem. Bosse måste tycka att jag är helt jävla dum i huvudet just nu. Men jag har märkt i veckan när vi stött på hundar på promenaderna att han är något mer lugn, tittar på mig frågande om vi ska fram, accepterar mitt nej i fler fall än tidigare. Jag tror att detta kommer att fungera bra tillsammans med skvallerträningen. Ska ut till hundrastgården vid lommaren snart också. Bara stå utanför och titta på. Bäst att klä sig varmt - det lär ta mer än 30 minuter för Bosse att acceptera läget av tråkighet! Näsdukar kanske också är bra att ha med... ifall jag till slut gråter av tråkighet!

Igår kväll hade vi i alla fall lite aktivitet. Jag, Tess och Bosse tog en löprunda. Det var riktigt milt väder ute så vi svettades rikligt. Bosse skötte sig bra och sprang på fint nära mig hela tiden - inget slit i kopplet trots att han hade selen på (den får han ju dra i). Bosse var trött efteråt och intog sin favoritplats i hallen på värmegolvet bland alla skor.

I helgen har jag hunnit med massa hundträning! I lördags efter lillskruttans gymnastiktävling var jag på kurs hos Mari på Hundskolan i Roslagen. Där övade vi att bara umgås med hund på avstånd. Stod stilla läääänge och tog sen en kort promenad med våra hundar. Inser att jag slarvat med denna träning. Så nu blir det att hitta massa nya promenadkompisar som kan tänka sig att bara stå stilla och snicksnacka med hundarna en stund och sen promenera. Jag ska lära Bosse att komma i rätt sinnesstämning, att slappna av bland hundar... man måste inte vara aktiv i lek hela tiden när man har hundar omkring sig. Kanske ska jag ta en sväng till hundrastgården varje dag och bara stå utanför och titta på tills Bosse är lugn?

Igår hade jag en fantastisk söndag! Det har varit så oerhört mycket på jobbet senaste tiden, alla helger har varit uppbokade av något och dessutom har jag haft aktiviteter nästan varje kväll efter arbetstid så jag behövde en dag utan åkande, krav, planerade aktiviteter!

Vaknade klockan 06:00 när gubben och lillskruttan åkte iväg för att kolla CrossFit tävling i Sätrahallen. Var uppe en liten stund men gick och la mig i sängen igen och vaknade nästa gång klockan 09:00 - utvilad! Jag och lillkillen gjorde iordning frukost som vi åt framför filmen Green lantern. Skön start på söndagen! Efter detta blev det långpromenad med Bosse på Roslagsleden. Passade på att köra lite uppletande i skogen. Vallade en "ruta" på 50x50m, gömde båda mina handskar och hoppades på att kunna skicka ut honom igen efter hans första fynd. Jag gjorde detta två gånger men varje gång hade han svårt att fatta att han skulle ut och hämta något mer... han bara sökte av området närmast mig hela tiden... så jag fick följa med ut och stötta honom på handske nummer två. Fick ett tips om att lägga ut kanske 3-6 föremål och visa dem alla för honom först ute på dess gömställen så att han fattar att det finns mer än ett föremål där ute... får prova det. Några andra tips på uppletande?

Vi var ute nästan 2 timmar i höstskogen. Så härligt! Bosse gick fint bakom mig hela tiden - oftast vill han ligga först men denna dag hade jag bestämt att det faktiskt var jag som ledde expeditionen!   

Senare på kvällen åkte jag till klubben för att träna lite lydnad - kom på att jag tävlar på lördag ju! Hoppas på ett 2:a pris då... eftersom jag avstår platsliggning. Nollar han inget så tror jag att 2:a priset är i hamn. Lina var där med sina mysiga goldens Preston och Qiwi - alltså retrivers är så löjligt glada och smöriga, de vill alltid krypa in i skinnet på en för att behaga! Tänk om man kunde aplicera lite retriverblod i Bosse! Haha! Jag värmde upp Bosse på agilitybanan - någon hade lämnat alla hinder framme och de låg uppställda i en stor bana så det passade ju utmärkt att använda den för att få ut lite energi ur Bosse. Han var lite misstänksam mot de nya tunnlarna som han inte sprungit igenom förut men efter en snabb intro så var han igång! Vi körde olika hopp, tunnlar, platta tunneln och även lite på gungan. Lite bakdelskontroll som avslutning och sen ut på lydnadsplan. Genom alla moment i lydnaden kändes Bosse säker, fokuserad och glad - roligt! Vi kommenderade varandra jag och Lina. Körde även en platsliggning utan större krav - bara för att visa Bosse att det är helt okej att ligga mellan två hundar. Bosse hade jag uppbunden i krok nedskruvad i marken (som jag förberett innan) och han låg mellan Preston och Qiwi. Linas goldens låg som statyer i 4 minuter. Bosse gnällde lite, ställde sig upp en gång och snusade i marken men låg ändå kvar sen resten av tiden. Jag gick fram och berömde då och då. Detta var jättebra. Han fick en lärdom om att inget konstigt alls händer när man ligger mellan två hundar ute på plan. Det var helt tryggt. Jag hade inget krav om hakan i backen utan han skulle bara vara där och lära sig att det är ok. Han skötte sig såååå fint!

På tisdag ska vi träna igen - hoppas att fler från lydnadsgruppen dyker upp då också. Sen får Bosse vila huvudet till dagen innan tävlingsdagen då jag bara kör lite detaljer tror jag.

Jo - Lina ska tävla på lördag med Qiwi också... kul att någon man känner tävlar - så har man någon att hänga med!! Såg dessutom att en till staffe är anmäld: Harrystaff´s NapolÉon - roooligt!

Håll tummarna för oss på lördag!   

Har lite svårt just nu. Bosse är ju min första egna hund och så klart ska vi prova ALLT! Allt som verkar roligt i alla fall. Men det gör också att man blir sådär halvbra på allt. Jag är ju själv i grunden en generalist även om jag alltid önskat mig egenskapen av att vara specialist på något. Att få känna det där som en del säger "det här är jag bäst på" - det får aldrig en generalist chansen att säga. DET kan kännas sorgligt. Jag är ganska bra på mycket istället. Detta har också gjort att jag aldrig hittat det där svaret på vad jag ska bli när jag blir stor. Jag undrar fortfarande. 35 år gammal. Ett problem är att jag inte vet och det andra problemet är att jag gillar så mycket olika saker - jag kan inte välja bort något. Jag har provat på lite olika träningsformer, Thaiboxning, gym, löpning, CrossFit, Yoga, Spinning - allt är kul - och jag satsar inte på nåt fullt ut. Visst har jag hittat några träningsformer jag gör lite mer av men jag vill heller inte släppa det ena än det andra.

Samma sak gäller hundträningen. Spår. Uppletande. Lydnad. Agility. ALLT lika roligt... nästan, eller i alla fall i omgångar. Det växlar lite beroende på humör och väder. Till detta får vi inte glömma vardagslydnaden som gärna kommer i skymundan!

MEN jag unnar både mig och Bosse att prova på allt jag kommer över. Vi hittar säkert det där som till slut klickar. Jag lär väl märka det på Bosse om inte annat - vad han gillar mest. Nästa hund kan jag redan från början välja ut efter vad jag vill syssla med. Ska det vara en lydnads eller brukshund. Eller en agilityhund. Ett senare bekymmer.

JUST NU känns agilityn riktigt rolig. Fart, glädje, explosivitet..... och inga gruppmoment!   Funderar på om jag kan tävla i hoppklass i sommar - borde gå. Samtidigt vill jag ta det där 1:a priset i lydnad så att vi sen kan träna vidare. Förutom detta behöver jag jobba på Bosses hundintresse. Skit att dygnet inte har fler timmar!

Vilket lyxproblem... jag har ju ändå världens bästa hund!!!!

Igår kväll gick jag mitt första tillfälle som hjälpinstruktör på RBK - en bit på vägen till att själv så småningom få hjälpa hundägare till ett fantastiskt och roligt liv med sina hundar! Kursen är en allmänlydnadskurs för de med hundar som är för gamla för att gå valpkurs - så mycket basic basic. Det kommer bli väldigt roligt att följa dessa olika individer med sina helt olika individer till hundar! 8 deltagare med olika hundraser i olika åldrar och olika utmaningar!

Efter att kursen var slut passade jag på att träna Bosse lite. Det var oerhört länge sen vi tränade på klubben. Bosse hade legat i bilen under kursens 2 timmar så han var eld och lågor! Hade tänkt köra agility men alla hinder var bortplockade och jag orkade inte börja släpa fram något. Så jag körde kontaktövningar, inte nosa i backen, strunta i de andra hundarna. Sen några minuter bakdelskontroll upp mot balanshinder. Som avslutning körde vi lite fritt följ, läggande, ställande, hopp och inkallning - wow! Bosse behöver vila sig i form ibland!   

Vi behöver dock vässa till fria följet - där hade vilan inte gjort nytta utan tvärtom gjort honom lite slarvig. Apporten tränar vi på hemma - att han aktivt ska gripa den på mitt kommando.

Imorgon kväll är det privatkurs med agility och platsliggning - få se vad vi hittar på då! Jag har fått några lätta banor att träna på men inte hunnit tyvärr - få se om jag hinner klämma in något innan imorgon kväll.

Bosse tog lite egofoton på sig själv härom kvällen när han smög iväg med min telefon...

Idag kom nya träningsleksaker på posten! Beställda på Agilityshoppen och blev genast mycket uppskattade... ja i alla fall prickiga bollen som är en "Cuz" och kampisen... men man har aldrig för många klickers! Kampisen ska få följa med på agilitykursen nästa gång... få se hur länge den håller.

Stadga tränas i platsliggning ikväll!

Har retats med godishanden viftandes både snabbt och i snigelfart runt hans huvud, kastat godis bakom honom osv. Varje gång han lyckas ha kvar hakan i backen och blicken fäst på mig (han får inte ens snabbt blinka åt det håll godiset hamnar) så kommer klick och godis. Oj... vad han koncentrerar sig! Fortsätter öva så här med nya och olika lockelser som störning varje kväll och avancerar sen till att köra utomhus så ska jag nog få till den där stadgan så småningom!

Alltså... la ut ett spår med lite avsågade träbitar som apporter ute på en äng med högt gräs. Ungefär 50mx50mx50m i vinklar och nästan vindstilla. Fick ligga 40 minuter. Passade på att träna lydnad innan.
Väl vid spårets början tänkte jag köra ett direktpåsläpp och Bosse vindade in spåret direkt och far iväg som en vettvilling! Jag hinner tänka att jag aldrig kommer hinna se röken av några apporter i den här farten men ser att Bosse i samma sekund far rakt över den första av tre. Jag stoppar honom och intresserar mig för apporten men hur jag än gör så fattar han inte vad i hellskotta jag pysslar med... vi har ju ett spår här... hallåååå! Får honom till slut att hämta apporten till mig och då får han godis som belöning samt att vi först då fortsätter spåret. Det här är första gången jag lägger in vinklar i spåret men han klarar av dem fint... och ännu bättre om han inte hade mig i släptåg bromsandes. ;)
När vi är klara så är han trött och nöjd men jag förstår att jag måste träna in apporterna separat eller prova ett rakt långt spår som legat länge... får kanske ner hans fart? Undra hur man får honom att värdesätta apporterna? Tips?