Bosse och jag har inte tränat på länge... tror att det var senast våren 2013 vi gick kurs i tävlingsträning - då agility. Men vi har ju gått filtkurs, fokus & koncentration, draghundskurser och lite spår... så helt sysslolösa har vi inte varit. Men nu när Bosse är hel i kroppen så är det dags att ta tag i någon typ av aktivitet som stimulerar våra hjärnor också! Jag har inte provat på rallylydnad tidigare och bara tanken på att göra något roligt ihop med koppel på (som man har i åtminstone nybörjarklassen) känns riktigt bra! Hur ofta tränar man sin hund med kopplet på? De flesta hundar accossierar nog kopplet med en promenad - thats it! Hur kul är det? Så fort man tar av kopplet så har man roligt, leker, kastar boll, tränar mm. Nu ska vi lära oss ha kul MED kopplet PÅ! Rallylydnaden kommer också göra att vi får ännu bättre kontakt med varandra... både med och utan koppel.   

I måndags började nybörjarkursen i rallylydnad på HundID i Arninge. Gillar verkligen detta ställe - underbart att få träna inomhus på konstgräs! Dagen innan förberedde jag träningsväskan... tog ett tag må jag säga att hitta alla gamla kampleksaker, damma av dem och kolla att de var hela. Bosse tittade på mycket intresserat och passade på att sno åt sig leksaker i smyg allt eftersom jag packade ner dem och letade efter nästa... Köpte korv och hackade i små bitar, tog fram inomhusskorna och godisbältet (ett fint snickarbälte - bästa köpet ever!) och väntade förväntansfullt in måndagen.

Kom fram till Arninge lite tidigare då jag bokat in vibrationsplattan - kom på att jag hade typ hälften kvar på mitt 10-klipp kort jag köpte för nästan ett år sen! Senast vi körde den så låg Bosse ner endast korta stunder... nu gick det mycket bättre trots en del pipande... men jag hade inte förväntat mig nåt annat.

Några filmer som visar hur han förändras allt eftersom tiden går. Totalt 15 minuter låg han på vibben:

Och den sista då där han lugnat ner sig äntligen och är något sånär avslappnad... tyvärr lyckas jag inte vända filmen åt rätt håll!!?? Tips... vänd på datorn eller stå på dina händer!   

SEN blev det dags för kursstart! Först lära känna varandra lite och sedan teori. Vi var 6 ekipage med hundar av olika ras, ålder och kön. Tror det bara var jag som hade siktet på att ev. tävla medan de andra mest (och som oftast) ville hitta på nåt kul att göra med sina hundar - och det är inte fy skam! Två av ekipagen gick jag filtkursen med så det var roligt att se dem igen - fick t o m en kommentar om att Bosse verkade ha blivit lugnare - check på den!

Kursledaren var en lite äldre dam med en lite äldre golden retriver som nu var på SM-nivå i rallylydnad... coolt att man kan nå så långt trots ålder! (Alltså ålder på hunden då... eller?) Hon var i alla fall trevlig men man fick höja rösten ibland då jag misstänkte lite dålig hörsel.

Bosses stund i teorisalen hade jag förberett med filt och en stooor bit tjurmuskel. Så han var tyst och låg kvar på filten... så länge han hade något att tugga på vill säga. Så fort han tuggat klart så slängde jag in honom i en bur utanför för att slippa konflikt. Gick mycket smidigt.

När det blev dags att träna praktiskt vart vi uppdelade två och två. Bosse var taggad och det var även ekipaget jag tränade med... i alla fall hunden... en 12 månaders hane... en sprallig Kromfohrländer. Det var hennes första egna hund och det märktes! Hon hade verkligen ambitionen! Däremot behövde hon jobba med sig själv, sin komminikation med sin hund. Alla kommandon hon sa upprepades i snabb följd 2-3 gånger... sitt, sitt, siit, siiiitt... osv. Jag tror faktiskt inte att hunden lärt sig kommandona än utan helt enkelt testade sig fram i olika positioner tills godiset levererades. Men som jag sa - hon ville ju lära sig så jag gav lite tips och vips så blev hon lugnare, hunden förstod bättre vad hon ville och de lyckades lite oftare.

Vi skulle i alla fall träna på grundfärdigheter som sitt, ligg och stå... bredvid på vänster sida. Jag körde framifrån samt på höger sida för att utmana lite. Bosse var ju så duktig! Jag hade verkligen glömt bort vilken fantastiskt arbetsglad hund jag har! Han och jag var i vår bubbla hela tiden när vi arbetade! Vi körde 2 minuter var per ekipage - det var lagom. Testade även på stadga och omvänt lockande - inga problem! Dessutom sket han i alla andra hundar! Min Bosse är bäst!!

Åkte hem så nöjd i måndags kväll... Bosse kraschade i bilburen på två sekunder och verkade rätt nöjd han med. Ser verkligen fram mot nästa kurstillfälle... då ska vi börja med de lättare skyltarna... det är skyltarna jag är orolig för... om det är någon som är förvirrad i vårt ekipage så är det jag!

Vi har inte gjort så mycket på senaste egentligen, har mest blivit myspromenader och spontana parkourtillfällen. En kväll då jag skulle hämta lilltjejen från gymnastikträningen som de haft i en annan hall än vanligt så fanns där utanför en liten hinderbana byggd av gamla bil- och traktordäck samt en massa trästammar mm. Roligt för barnen på den skolan... och för Bosse! Självklart var vi tvungna att testa denna roliga hinderbana. Det var sjukt lerigt och halt men det fick vi väl bjuda på.

Bosse hoppar nu för tiden upp på allt jag ber honom hoppa upp på... det gör att jag verkligen måste ta ett ännu större ansvar och verkligen kunna bedömma om han kommer att klara av utmaningen. Han är ibland lite slarvig med balansen och har för hög fart, vilket resulterar i att han inte hinner stanna kvar uppe på objekten utan trillar/hoppar ner på andra sidan. Det som ändå imponerar på mig vid dessa tillfällen är att han aldrig tappar självförtroendet utan hoppar bara upp igen med en bättre balans och fokus tills han klarat av utmaningen - han är så himla modig!

Lilltjejen överraskade mig i veckan med att ha byggt ett agilityhinder på träslöjden. Hon är ju för go! Självklart har det testats om och om igen. En liten filmsnutt (notera lilltjejen då hon sympatihoppar bredvid)   :

Promenader i aprilregnet har det blivit också... skönt när det regnar för då får man vara ensam i skogen...

Efter alla promenader har vi mara myst....

Över påsk åker vi till vänner i Alingsås. Där finns lilla Vilda... chihuahuan som inte uppskattar Bosse så värst mycket... stackarn vad hon kommer att få stå ut! Vi tar med lite kompostgaller och tuggben så kanske det blir lite lugnare... haha!

Glad Påsk!!

Torsdag till söndag förra veckan fick vi chansen att hälsa på vänner som har fjällstuga i Vemdalen. Det tog oss 6-7 timmar att köra upp så vi fick 2 hela dagar där innan det var dags att ta sig hemåt igen på söndagen... men det var 2 fantastiska dagar!

Torsdag kväll kom vi upp kring tio på kvällen eftersom vi åkte först då barnen slutat skolan för dagen. Det blev lite mys och ganska snabbt i säng. Fredag blev en dag för turåkning på fjället! Jag själv hade inte stått på ett par längdskidor sen jag var 12 år gammal och då på farmors gamla träklossar. Resten av familjen är ungefär lika oerfarna som mig... och Bosse hade då aldrig dragit på mig i ett skidspår!

Då startar vi:

Ja ja... det är i alla fall mjukt att ramla i snö - lets go! Barnen och karlarna tog vesslan upp till Jaktstugan då det var uppför hela vägen dit. Jag och Åsa tog våra hundar och skidade upp. Det var jobbigt men jag hade bra draghjälp av Bosse som tur var... och jag ramlade bara en gång.

Här kommer barnen (och Danne) bakom vesslan:

  
Från Jaktsugan var det mest utför och plant, lite spår och blandad terräng. Lättåkt för den erfarne kan man säga. Tyvärr var det lite plusgrader så snön var lite trög under skidorna och barnen visade på stort ordförråd vad gäller svordomar då de ramlade och fick snö under skidorna. Bosse drog på hela tiden trots sina korta ben och att han faktiskt fick kravla sig upp på spåret igen var och varannan meter. Dessutom måste jag ge honom en stor eloge för hans tålamod då både jag och Emmi som han drog ramlade bakom honom stundvis!

Emmi gillade att bli dragen av Bosse:

Vi stannade till efter en stund och åt lite matsäck - även Bosse njöt av äpplen och apelsiner som delades ut till alla i den lilla stugan...

Efter pausen var det väl bara ca hälften kvar... "bara" haha! Vi kämpade på och barnen var superduktiga... även om de sa att de aldrig mer ville göra nåt liknande!

Paus vid vattenfallet och Bosse passar på att värma tassarna på lillmatte

Söta Nikki med supersöta lillmatte Nilla:

Mot slutet blev det några fler nedförsbackar och jag tyckte det var supersvårt att ta ner farten så jag åkte tyvärr på Bosse med skidorna ett par gånger. Årets matte skar upp ena tassen på honom rätt rejält!!!   

Jag som hade köpt tossor/sockor till honom att ha på men eftersom vädret var så milt så tog jag inte på dem... dessa hade nog räddat hans fot...

Det var i alla fall 2 km kvar och Bosse sa ingenting om sina blödande sår. Han varken saktade ner eller visade sig trött trots att vi totalt hade åkt 1,5 mil i skitjobbig snö! Jag är uppriktigt sagt sjukt imponerad av den där lilla killen!

Men vi klarade det! 1,5 mil för oss oerfarna och kortbenta två- och 4-benta! Grattis till oss!

Vad gäller Bosses tass så insåg jag när jag öppnade bakluckan igen till bilen då vi skulle lasta ur allt vid stugan att han blött ner typ hela buren och det slutade inte blöda! Jag baxade in honom i bilen igen och körde till närmaste apotek (hrmmm... ICA Vemdalen). Tur som var fanns där både klorhexidin, kirurgtejp och kompresser. Planen var att testa tejpa ihop såret själv för att sen uppsöka veterinär några mil bort om det inte slutade blöda.

Tillbaka i stugan igen la vi ner Bosse på golvet och lekte veterinär. Han var superduktig och fick sen massa mat, vatten och tuggben i sin bur där han fick vila resten av kvällen... vilket han var mer än nöjd med!

Dagen efter, på lördagen blödde det fortfarande men såret såg ut att läka. Hundarna fick ta det lugnt i stugan medan vi andra åkte till skidanläggningen och åkte slalom i stormvädret... ny upplevelse helt klart! Vi åt lunch i stugan och värmde våra frusna kroppar framför brasan... det tog tid att tina upp vill jag lova. För hundarnas del blev det bara korta promenader och inte så mycket lek då Bosse behövde ta det lugnt med sitt ben.

Jag har helt klar fått mersmak för skidåkning nu och ska ta och köpa mig ett längåkningspaket med pjäxor och skidor... och lite bättre bälte för drag (har budgetvariant nu). Har kollat in Baggens softbelt med benremmar. Köper nog till en tolkkrok för att snabbt kunna släppa linan vid paniksituationer (som att jag kör över Bosses tassar).

Sen skulle det vara kul med en Kickbike... men jag börjar nog med att köpa ett ordentligt dragfäste till min mtb istället... man är ju inte gjord av pengar!

Skulle vilja prova på att köra skate med Bosse också... men då måste man ju ha skateskidor.... och bra skatespår att köra i... får nog hålla mig till vanliga längd så länge...

Summan av kardemumman så var det i alla fall en superhelg och jag kom hem med nya insikter och lärdomar... Bosse är en envis jäkel som inte ger upp i första taget och jag är en... superklantig matte!   

Idag när vi tog en promenad hamnade vi vid utegymmet på motionsslingan. Där finns även en liten hinderbana för barn.... och hundar tänkte jag genast!
Bosse visade på bra balans på de olika hindren och han tyckte det var roligt att bli lite utmanad.
Gräva i sanden var också mycket uppskattat.

Har nu beställt en metizosele och VGW expanderkoppel till Bosse så att jag kan vara mer lugn när barnen går ut med Bosse. Då kommer vi slippa plötsliga ryck i kopplet och antagligen mindre drag också. Nu har Bosse blivit mycket bättre och drar inte alls så mycket i kopplet som han kunde göra förut. Med mig drar han väldigt sällan - oftast bara om vi är en grupp av människor och hundar ute och går.

Men selen tilltalade mig mycket också därför att den är så ergonomisk anpassad. Gillar egentligen inte vanliga halsband alls då de kan skada hunden vid drag och ryck. Dessutom är denna fodrad, spännet sitter bra på sidan och hela selen har insydd reflextråd! Tack lillasyster för det bra tipset!

Beställde selen och kopplet hos Hundtränarna http://www.hundtranarna.se/ men den finns säkert på många fler ställen. Se Metizos hemsida: http://www.metizodezign.se/

På bilderna sitter selen lite tajt, ska släppa på det lite till. Provpromenaden gick i alla fall bra och den sitter bra på. Man kan välja att sätta kopplet i öglan fram på bröstet eller mitt på ryggen som på en traditionell sele. På ryggen finns dessutom ett handtag om man skulle behöva hålla i hunden, stötta den vid hård terräng eller annat.

Resten av Metizo-familjen:

För övrigt så rullar det mesta på här hemma. Bosse gillar inte regnet mer än nödvändigt men tycker att det är helt okej om han blir aktiverad. Hemma blir det mycket mys och snart får man börja tända brasan oftare - det uppskattas av Bosse!

Idag har jag lämnat av honom på Norrsunds hundhotell då jag reser bort några dagar. Som tur va så fanns hans schäferkompis Ebba på plats så de fick busa av sig direkt.

Ser fram emot måndag morgon då jag får hämta min sötnöt! Så här söt kan han vara....

Ja, då var det beslutat och klart - det var dags att kastrera Bosse. Jag ska vara ärlig och säga att jag funderat på det senaste 2 åren men haft svårt att genomföra det pga dels moraliska dilemmat (är det rätt sak att göra, att ta beslut om ör ett annat djur?) och även fördomarna om att det är "den enkla vägen" till en mer följsam och lugn hund. Åsikterna är många och man har inte direkt kunna fråga sig fram om råd då alla tycker olika... dessutom tycker man så starkt i denna fråga!

Mina skäl till varför är några stycken. Snoppdropp dygnet runt. ofokuserad hund på träningar. Dåligt fokus på mig vid hundmöten. Hög testosteronnivå helt enkelt i samband med hög grad av själständig individ.

Jag började med att testa kemisk kastrering även om det bar mig emot då man inte får tävla på 1 år. Men det kändes ändå värt att testa först. Det fick bli ett 6-månaders chip Suprelorin. Efter 1 månad märkte jag av en stor skillnad! Bosse var mer mottaglig för instruktioner från mig, slutade kissa var 10:e meter på promenaderna och alla tendenser till att fastna vid lukter vid träning gick att bryta snabbt och utan konflikt. Dessutom hade jag rena golv i huset för första gången på 2 år!   

När den slutade verka märkte jag av det ganska tidigt... han blev än en gång ofokuserad och började fastna på promenaderna... mitt beslut togs under en helt vanlig morgonpromenad - det var dags att göra sig av med kulorna på riktigt! Det skulle även bli skönt för Bosse att slippa det stresspåslag som detta orsakade.

Det fick bli hos min vanliga veterinär i Norrtälje, Kvisthamra. De är supergulliga och noggranna... dessutom till ett bra pris. Passade även på att ta den årliga vaccinationen samtidigt. Lämnade in honom vid 9:30 och fick hämta ut honom nyvaken vid 13:00 - stackars liten, ynkligast i världen!

Snittet såg i alla fall bra ut... med mina amatörögon... och läkningsprocessen har gått över förväntan. Han fick med sig smärtstillande hem att äta ett par dagar och har inte brytt sig om såret det minsta... hade nog inte ens behövt nån krage på honom.

Hela första veckan efter operation fick Bosse vara med mig på jobbet och trivdes bra med det.

Idag har stygnen tagits bort och han är vanliga gosiga Bosse igen... om än med en väldigt platt och tom pung! Nu kan vi träna och tävla igen utan några distrationer och konflikter... i alla fall inte sådana som har med hormoner att göra!

Bosse har dessutom hunnit fylla 3 år också! Hipp hipp hurra hurra! Det bjöds på Kalkonhals till lunch!

Oj oj oj.... vilken systerdotter Bosse har! Det visste jag ju redan när jag träffade henne 3 veckor gammal första gången att det var en lite stjärna... men man kan inte låta bli att vara superstolt ändå!

Molly gick sin utställningsdebut i lördags på Nynäshamns BK tillsammans med massor av andra hundar... Jag och Bosse ville så klart vara med så jag sov över hos Lillasyster från fredag för att spara en timmes sömn och få möjlighet att umgås. Det blev film, godis och massor av hundsnack förstås. Vovvarna fick busa av sig med varandra också. I rastgården lekte Bosse och Molly med en söndertuggad frisbee... eller Bosse lekte med den och Molly försökte få tag på den genom att visa sina mest onda och läskiga sida med morr, skäll och bett.... det funkade inte... Bosse sa ganska bestämt ifrån... haha! Sen visade Molly lite mer respekt... men bara marginellt... hon är en liten envis dam hon....

Väl i ringen... Molly börjar med att charma byxorna av domaren med världens kärleksförklaringar... ja, då hade hon ju redan halva inne va?

Lillasyster såg lite nervös ut innan som sig bör men skötte sig exemplariskt i ringen... avslappnad och glad!

Först får Molly HP och BIR och straxt därefter blir hon inkallad igen... knappt hunnit bajsa klart och vi oroade oss för att hon skulle lägga en fin korv mitt i ringen... men får istället en rosett till.... BIG!!! Hon skötte sig så bra, stog mestadels stilla (hon är ju precis fyllda 4 månader) och lät domaren peta, känna och klämma.

Innan debuten

Sammanbiten lillasyster minuten innan

Dags att gå in då...

Inte lika sammanbiten lillasyster... mest glad... och så snygg hon är Molly!

På vägen hem för att vila innan det var dags för att gå in i BIS-ringen passade Molly på att ta en powenap

Ja, och så här söt är man när man fått en 3:e placering i Best in Show

Bosse var rätt trött efteråt han med.... han låg mest och sov på mig eller bredvid mig resten av dagen

I söndags fortsatte vi lata oss förutom lite städning, 6 km snabblöpning i regn och åska... det var lite coolt faktiskt... och lite spårträning igen. Tog ut mina pinnar på gräsmattan och la ett minispår med pinnar var 10.e meter. Han missade första pinnen men jag stog bara kvar tills han fattade och tog upp den... sen gick resten av dem på räls! Dessutom följde han verkligen spåret istället för att använda ögonen som jag var rädd för att han skulle göra eftersom vi bara var på vår egen lilla tomt. Nu ska han bara få bli lite säkrare på avlämning också så ska vi ut i skogen snart!

Puss på nosen!

Fick lite feedback på att liggmarkering kanske inte är det bästa att träna in hos hund som har lågt föremålsintresse i spåret... förstår fortfarande inte riktigt varför men tänkte att det kan vara värt att prova på annat sätt. Det gör tydligen inget om det blir märken på apportpinnarna... bara de inte är söndertuggade... så jag kände att det kanske funkar med att Bosse ändå apporterar in dem till mig?

Så igår kväll lägger jag ut en liten apportstig hemma runt kök och vardagsrum med pinnar varannan meter ungefär. Först la han sig vid första pinnen... inget konstigt alls... det var ju det enda vi tränat i helgen men när jag bad honom komma in med den så blev han gladare och tyckte det här var en riktigt rolig lek. Han provade även en gång att hämta pinne nr 2 i ordningen först... då gick vi bara tillbaka till utgångsläget och började om - sen hände inte detta mer.

Kolla vår lilla filmsnutt:

Kan detta vara en bra början? Ska prova på gräsmatta och i skog snart så att jag kan ta ut avståndet lite mer på apporterna.