Dags att ta tag i löpformen nu inför lite olika små lopp men framförallt Lidingöloppet i september. Så Bosse får följa med på de flesta rundor! Vi började med att köra 2 timmars långpromenad på söndagen, det var varmt - men vad gör det säger Bosse som slutat vara badkruka och slänger sig med ett magplask i närmsta smutsiga dike!

Bosse min skitgris var i alla fall nöjd uppenbarligen! Dock inte lika nöjd i duschen hemma på kvällen sen... då körde han sin bästa "jag-är-ett-offer-blick"... jag tröstade honom med ett märgben efteråt - jag är ju ingen monster!   

I tisdags blev det i alla fall en rejäl löptur på 8,5 km i terräng och mycket backar. Som tur var hade en annan i sällskapet med sig sin hund också så de fick ligga på längst fram som hare - jag har då aldrig haft så bra drag på Bosse som denna kväll! Bosse saktade endast ner i mördarbacken och sista 500 metrarna. Jag trodde på allvar att Bosse skulle få en hjärtattack ett tag... falla pladask ner mitt i skogen. Slängde ner honom snabbt i farten i en liten damm ungefär halvvägs... lika snabbt upp igen och han fick hosta upp vatten några meter... tror han fick en kallsup! Haha!! Efteråt var han så trött att han knappt orkade hälsa på sin kompis - en svart dvärgschnauzer - supersöt! Team Berlin kallar sig detta gäng som jag fick göra sällskap:

Väl hemma utanför ytterdörren så vägrar Bosse gå in innan jag satt på kranen till vattenslangen - då minsan visar han prov på något som liknar långtidsminne! Det var ju förra sommaren han sist drack vatten direkt ur denna! Han e rolig han... minns det han får fördel av. Det var bara att vrida på kranen om jag skulle få med honom in i huset detta årtionde!

Apropå staffar och framförallt närhet... så här ser det som oftast ut när jag försöker stretscha hemma:

Lägger jag mig på rygg eller mage så har jag plötsligt en heffaklump över mig som vägrar att flytta sig... älskade snuttkorv!

Ikväll är det i alla fall löpning igen! Få se om man tar med sig Bosse - beror på hur varmt det är.

I helgen fick vi äran att få besök av Bosses syrra Bibbi! Sötaste Bibbi som jag faktiskt tänkte tinga i kullen men som uppfödaren Malin själv skulle behålla... men tur för mig som får låna henne i alla fall! Bosse var med mig på förmiddagen på söndagen då jag hade ett träningspass att genomföra. Vi sprang gemensamt till Campusområdet, jag körde min tabata medan Bosse såg på och sen mötte vi upp Bibbi med matte.

När det var dags att springa hem hade jag alltså två hundar med mig... och jag blev riktigt impad av Bibbis fina trav! Bosse alternerar mellan trav, galopp och hopp när vi är ute på språng... har slarvat med detta helt klart. Däremot har tydligen Bibbi lärt sig att springa bredvid istället för att dra på framför. Men det gjorde inte så mycket... Bosse var nöjd med att få ligga först! Men jag måste ta tag i det där med att han ska lära sig trava... hur gör man det??

Väl hemma blev det mys med märgben och häng framför en film. Bosse ville gärna leka och Bibbi var dålig på att säga ifrån... vilket hon annars aldrig är... men gissar att hon inte riktigt vågade i hans revir, på ny plats? Hon överlät det till mig... och det va helt okej. Men när hon tuggade på märgbenet så sa hon klart och tydligt ifrån till Bosse... "Håll dig undan"! Haha!!

Så Bosse fick en egen filt placerad en bit ifrån med gottis tills Bibbi var klar... passade på att filtträna med störning av syrra!

Det var så mysigt att ha Bibbi på besök! Hon är mycket lik Bosse på många sätt men också annorlunda. Bland annat så gillar hon att mysa nära nära. Hon är dessutom mer signalkänslig och försiktig. Man behöver knappt spänna blicken i henne förens hon ligger på rygg... stackarn blev ju så låg när jag morrade åt Bosse! På så sätt är de som natt och dag! Och skillnaden från att ha en hane är ju enorm! Hon kissar ju bara för att hon måste... det var oerhört skönt att slippa stanna vid varje grästuva! Nåja... fick ju stanna ändå när Bosse skulle revirpinka...

Bibbi blev hämtad på kvällen innan det var dags för mig att åka och träna på boxen... ser fram emot nästa gång!

Bibbi var nog rätt trött på vägen hem... de få minuterna hon lyckades somna var när Bosse blev instängd i sovrummet en stund när vi åt lunch... då passade hon på att ta en powernap!

Såååååå trött!   

Igår kväll drog vi ut på vår ganska så vanliga 6,7 km runda - Kvisthamrarundan kallar vi den. Jag, Tessan och Bosse. På senaste tiden (4-6 månader tillbaka) har Bosse börjat gå och gömma sig så fort jag tar fram selen. Jag förstår inte vad det kan vara? Funderade på om den skavde men det gör verkligen inte den nya nomeselen i alla fall. Eller om han hade ont någonstans? Men när vi väl är ute så drar han på och travar mest fint. Svansen viftar han på nästan hela tiden och han förstår sin uppgift. Kanske han ändå inte tycker det är mödan värt? Jag har ju aldrig lockat med godis eller berömt med detta heller under löpning... det har helt enkelt inte slagit mig att han kan behöva motiveras med mer än glada tillrop och bus. Kanske han bara tycker att det är tråkigt att springa då han inte får lukta på varenda jäkla kissfläck på vägen då? Några teorier från er andra?

Hur som så gick det bra igår förutom att Bosse inte drog på alls. Han låg mestadels bredvid mig eller en liten bit framför... men han ville inte ligga på och dra. Drog slutsatsen att han fortfarande var trött efter att vi dagen innan kört både klövjeväska samt bus i hundrastgården... så jag ställde inga krav på löpningen igår.

Väl hemma ville han bara snabbt ha sin mat och sen vila. Bosse har för övrigt lärt sig att tjata. Han sitter och stirrar en länge i ögonen (oavsett om jag byter rum så följer han efter och stirrar) samt gnäller/piper... ja, gråter. Ibland bara ligger han i köket och gråter... om jag lagt hans foder i blöt. Jag har aldrig gett efter för detta utan han har fått sin mat först när han varit tyst och avslappnad. Ändå ska han gråta och tjata! Knäppa hund!

Nästa vecka börjar agilitykurserna förresten! Tjohooo! Ska bli riktigt roligt att komma igång med träning igen. Gissar att jag kommer att ha en övertaggad vovve med mig!

Trött Bosse

Ikväll blev det en tur med nya pulkan! Sonen min fick följa med... han väger ju lite mer så jag misstänkte att det bara skulle bli någon kort sekvens av drag med hans vikt. Men vi fäste i alla fall fast pulkan i flexikopplet och selen så började vi promenera mot pulkabacken. Son + pulka uppskattar jag väger ca 45 kg tillsammans - men det gick faktiskt bra då det var bra glid på pulkan mot snön. Hjälpte till i starten och Bosse kämpade på. Han fick dra 10 meter åt gången med vikt och sen promenera utan vikt på ca 30 meter osv. Vid pulkabacken vilade vi en stund och tittade på min galna kille som åkte än en gång efter den andra i backen. På vägen tillbaka fick Bosse dra lite till. Nästan hemma med bara 50 meter kvar till dörren så drog vi på... trot eller ej så ville Bosse springa med pulkan - med 45 kg vikt - DET var minsann roligt! Han blev helt galen - drog iväg som ett spjut och väl framme dansade han sin staffedans medan svansen gick som en propeller! Okej - det är fart som är hans grej - jag fattar!

Nu har jag en trött hund hemma! Lite mys framför brasan och planera vilken kärra man ska köpa till våren. På Biltema hade de rätt billiga "skrindor" men med rejäla luftdäck.

Bosse blev så glad när vi kom hem med en ny vän till honom! Alldeles till sig blev han! Dessutom köpte vi en ny pulka... bara till Bosse. Extra bra är att den har stålskenor och förhoppningsvis då håller lite längre än en vanlig plastpulka. Den är ni stripad med reflexer nu och redo att tas ut i snön!

Skulle ut på kvällspromenad med Bosse och hör lilltjejen ropa bakom mig "Kan inte Bosse dra mig i pulkaaaaan!?" Nej, säger jag reflexmässigt. Dels då klockan började bli mycket och dels då Bosse inte tränat på draget alls med vikter tidigare... om man inte räknar mig flåsandes bakom sig då.

Men jag hann snabbt ändra mig och tänkte att nån gång ska man ju prova och varför inte passa på när barnen fortfarande VILL umgås med en.

Så, på med nya nomeselen, packa jackan full med godis och pulkan under armen tog vi först en kisspromenad. Sedan fäste jag pulkan till expanderkopplet utan barn i för att kolla av att han inte brydde sig om pulkan... har Bosse någonsin blivit förfärad av något alls? Han märkte den inte ens! Så det var väl bara att prova. Lillskruttan med kläder, skor och pulka vägde ca 30 kg så jag var väl lite orolig att det inte kanske skulle funka... men så klart det gjorde!

Bosse är grym! Jag lockade och gav gottisar och gick bredvid medan han fokuserade framåt. Han verkade se det som en utmaning, han verkade faktiskt gilla det! Jag lät honom bara gå ca 30 meter totalt... lika bra att avsluta med hopp och tjohej medan allt var roligt! I alla fall första gången. Tror att han fick en rolig erfarenhet av detta. På vägen hemåt igen drog han Lilltjejen nedför en liten backe också... trots att hon far av en gång och pulkan far mot honom så tog han det hela med ro - han är så cool!

Det ska bli riktigt roligt att få in draget mer i vår vardag. Barmarksdrag som linlöpning och även kickbike så småningom. Även lite drag av pulka och vagn kanske? Blir att utforska detta område ännu mer!

Det finns banne mig inte mycket som man INTE kan göra med en staffe!

Det känns faktiskt lite magiskt att springa i snöfall... med fötter och tassar svepandes genom pudersnö och stora snöflingor singlandes ner över oss. Det fick bli en kort runda på 5 km ikväll med Tessan och så klart Bosse. Den nya selen sitter bra men önskar att Bosse hade ett bättre drag... jag behöver nog en hare. Skönt var det i alla fall!

Till senare kväll har vi börjat träna in en target. Hittade ett gammalt Ikea matplatsunderlägg som kommer funka fint. Han är lite otålig och jag bryter varje gång han börjar skälla... men till slut landar poletten ner... det var framtassarna på target och blicken på mig. Nu är Bosse nöjd och trött.

Tack Ewa för tipset om var jag kunde måttbeställa dragsele till Bosse! MR Koppel fixade att sy en sele som faktiskt passar... till och med på en staffe!
Nu hoppas jag att Bosse gillar den i passformen så att den inte skaver (som faktiskt Hurtta y-selen gjort lite vid löpning) och att den håller.
Det är en nome sele som jag ska ha till barmarksdrag. Till spåret kan jag ju fortsätta med y-selen om jag vill... eller det går ju bra med vilken som...
Längtar tills jag kan testa den!