Något jag ibland funderar över är hur långt jag skulle gå för att hålla min hund vid liv - alltså om han blev gammal, sjuk eller skadad. Hur självisk skulle jag vara? Eftersom jag ännu inte behövt vara med om detta är jag självklart okunnig i den mening att jag inte har egen erfarenhet att tala om - men jag hoppas att jag tänker likadant i framtiden som nu när jag säger att allt för många hundägare håller kvar sina vänner vid liv alldeles för länge - till nackdel för hundens välbefinnande.

Blir hunden skadad får jag hoppas att jag möter en veterinär som inte är velig i sitt utlåtande utan faktiskt kan råda mig till ett vettigt beslut. När min hund blir så gammal att han börjar halta, ha ont eller blir blind och döv - då får han gå. Han ska inte stanna hos mig som någon kuddvärmare bara för att jag tycker mig se en glimt av glädje i hans viftande svans då och då.

Jag blir uppriktigt sagt ledsen när jag ser gamla hundar halta fram, med oklippta klor, trötta ögon med sina ägare som vägrar släppa dem vidare. Jag får lust att både skrika och gråta. Det är inte värdigt!

Sen finns det alla dessa gråzoner med hundar som blir sjuka, får allergier - allt beror ju så mycket på hur sjuka de blir. Men om jag ska försöka hitta någon mittenväg genom gråzonerna så får jag en känsla av att man även vid dessa fall sliter alldeles för länge med att hålla sin älskling kvar. En hund som resten av livet ska gå på kortison, inte kan leka utomhus i gräset, alltid går med sockor på tassarna för att inte klia sönder sig (det kliar ju ändå!) eller måste till veterinären var och varannan vecka för behandling - är det värdigt för ett djur? Mår hunden bra? Är det verkligen roligt att ha hund då? Näe - det är inte roligt (och det är det ju inte alltid normalt sett heller...) och hunden känner ju av din oro, din nedstämdhet och ängslan. Du dammsuger varje dag, köper luftrenare, smörjer och tvättar din hund dagligen - ska det vara så att ha hund - är du lycklig? Är hunden lycklig?

Jag blir ledsen när jag läser på forum för t.ex allergiska hundar. Man söker efter nya metoder för att hjälpa sin vän - men inte ens veterinärerna har kunnat hjälpa. Ändå ska man fortsätta låta sin hund plågas medan man letar efter en lösning - ett mirakel?

Jag är inte hjärtlös, jag förstår att man vill göra ALLT för sin älskling... men ALLT kanske är just att befria sin vän från plågorna så snart det bara går? Man kan inte vara självisk i dessa fall - men allt för många har sina hundar enbart för sin egen skull. Hunden litar ju på att du ska ta rätt beslut när tiden är inne - då måste vi hundägare ta vårt ansvar och faktiskt ta det beslutet även om det känns onaturligt för en människa - men faktisk - det är den största kärlekshandlingen för ett djur som lider.

Idag fick Bosse följa med till jobbet. Inte för att vi ska göra något särskilt ikväll utan mest för att det är trevligt med hans sällskap - speciellt nu när de flesta är på semester... det är riktigt dött på kontoret!

På lunchen tog vi en promenad ner till Indra City. Det är en promenad på ungefär 30 minuter fram och tillbaka. Men det tar alltid lite längre tid med Bosse då vi vid dessa tillfällen besöker djuraffären. Rutinen är vägning (19,3 kg idag) och sen inköp av något smaskigt ben eller köttbit från frysen - oftast kalkonhals. Idag blev det något typ av revben tror jag... det uppskattades i alla fall.

Inne på affären tog vi även en kort runda för att se om det kommit in några nyheter. Bosse tycktes hitta massor som han ville ha med hem. Nya leksaker, godis... han ville även byta foder verkade det som...

Butikspersonalen blev alla påhälsade med skutt och puss... även de andra kunderna... som han kom åt vill säga.

På vägen tillbaka blev Bosse jättevarm. Det var verkligen varmt, fick själv ta av mig kavajen och gå i bara linne. Han strejkade demonstrativt vid varje skuggplats genom att lägga sig ner en stund innan vi kunde gå vidare.

Väl framme på jobbet igen blev det massa vatten och självklart det inköpta benet - glad hund!

I helgen var vi hos mamma och lillasyster i Sthlm. Jag tror att det var första gången vi slapp begränsa hundarnas utrymmen till varandra... det tog ju bara TRE ÅR! TREEE ÅÅÅR! Typ... Men skönt i alla fall att de nu kan umgås utan att leka hela tiden. Det finns hopp!

Lillasyster tog med båda på en promenad och lek i hundrastgården på söndagen innan hon skulle till jobbet... de var bra varma efteråt! Blev att duschas av med uteslangen... uppskattades inte av Bosse i alla fall...

Resten av söndagen tyckte Melker att det var sovdags... och när Melkers sovklocka har ringt då bör ingen störa... inte ens kompisen Bosse. Detta fick Bosse lära sig i söndags när han försökte få igång en sovandes Melker till lek... Melker sa till (så där högljutt som bara en grandis kan) och Bosse far iväg med svansen mellan benen... haha!! De löste det bra tycker jag. Bosse såg till att roa sig själv med några gamla leksaker som Melker lämnat på terassen istället... medan Melker såg ut så här en meter ifrån:

En skön helg....

Hipp hipp hurra, hurra, hurra, hurraaaaa!! Idag fyller karamellerna 6 månader och de ser precis så knasiga ut som man kan förvänta sig av en 6-månaders valp! Har ruskar fram lite foton på Facebook....

Polly

Bella (Geisha)

Bailey (Plopp)

Diesel (Dumle) i Norge

Ska bli spännande att se förändringen om ännu 6 månader.... 

Bosse är en riktig badkruka! Tappar han kontakt med marken så vänder han in direkt, så det är i och försig inte själva vattnet som oroar honom utan just tappat fotfäste. Ramlar han i från en brygga är det smått panik men han simmar, han kan simma.

Det här gör att jag försökt jobba med detta i snart tre somrar då det är skönt att veta ATT han kan simma, det är en bra motionsform och självklart avsvalkande under varma sommardagar.

Förra sommaren tog han i alla fall sina första frivilliga simtag när jag kastade ut en boll - jag blev så glad! Och Bosse blev så stolt! I sommar har han bara vistats på djupare vatten av misstag från en hal brygga....

Så igår tog jag hund och barn till en liten avskild sjö med strand för att träna på Bosses självförtroende. Kom på att jag ju köpte en flytväst på någon utställning förra året som jag fortfarande inte använt. Den fick följa med.

Bosse gör sig redo:

Som tur va så var det helt tomt på andra människor så jag kunde ha Bosse lös. Satte på honom flytvästen som han faktiskt inte brydde sig ett dugg om. Tog fram en ny boll jag köpt (ej anpassad för hund visade det sig efter att Bosse tog en stor tugga av den). Den finns på Stadium och man kan liksom "kasta macka" med den, den studsar på vattenytan. Bosse blev i alla fall helt galen i den och kastade sig mer än gärna efter den!

Jag började självklart med att kasta ut den så pass nära att han bottnade för att sedan skicka ut han längre ut. Barnen hejade på honom och berömde massor. Fick dock ganska snabbt byta ut bollen mot en tennisboll pga olycksfallet i arbete...

Ett av de första försöken:

Han var så duktig och man verkligen såg hur han växte! Inte för att Bosse behöver bli så mycket mer kaxig men ändå...

På nästkommande försök hade han kommit på att den där flytvästen var ju riktigt bra:

Nöjd kille:

Sen kom det lite andra badgäster så jag kopplade upp Bosse och han låg missnöjd på gräsmattan och stirrade på oss andra - stackarn...

Det blev i alla fall en bra början på badsäsongen!

Bibbis valpar 7 veckor nu, bara en vecka kvar innan de flyttar till sina nya hem. Lilla monstret stannar hos Malin, min favvotik hamnar i Stockholm någonstans, en av hanarna ska till Norge och den andra till en uppfödare i Rimbo. Den vita hanen är också tingad, av en familj som har en staffetik sen tidigare. De är så goa! Det gör lite ont i hjärtat faktiskt, hade gärna tagit hem den vita tiken... väldigt gärna!

Senaste bilderna...

Min favoritflicka

Monstret (ska tydligen heta Älska... Monstret passar bättre enligt mig)

"Vaddå... jag fick faktiskt låna den här trädgårdshandsken... sluta glo!"

Den vita hanen

Röd hane

Röd hane 2

"Jag har inte gjort något...." 

De är verkligen fina! Dessutom oerhört jämna i temperament (om man bortser från monstret.. nej prayan.. nej, Älska var det ja) och jag upplever inte alls att de är så där fruktansvärt bitiga som tidigare kullar. En supertrevlig kull! Ser fram emot att följa dem så mycket jag kan och hoppas på fler fina valpar från Bibbi - nästa gång kanske det är min tur att ta hem en tik... nån gång ska man väl få en kompis till Bosse? Även om jag funderar lite på Bostonterrier till nästa gång så klappar mitt hjärta för staffarna!

Tjohooo vilken helg! Har för andra gången inom ett år gått kursen Fokus & Koncentration för Emma på Hundreda! Jag tipsade lillasyster att gå med sin Melker och när hon anmält sig blev jag sugen på att gå den själv igen då den var så bra för mig och Bosse - vi blev så mycket tajtare efter den kursen.

Så lördag och söndag 10.00-17.00 körde vi på i strålande sol. Vi var 6 ekipage med hundar av olika slag. Alla förare med ett intresse att hitta fler redskap att använda för att få en mer fokuserad hund. Fokuserad på sin förare då alltså...

Emma på Hundreda var lika glad, peppande och superduper smart som vanligt! Man kan liksom inte tänka negativa tankar när man är där. Denna gång ska jag banne mig också tillämpa verktygen vi fått med oss i min vardag och träning... lätt att glömma. Bland annat godis- / lektransporterna är superviktiga, att tänka på att lägga upp en plan inför varje träningspass (en mindmap är bra), inte träna för långa pass och att planera för att hunden ska kunna göra rätt... det är ändå mitt ansvar.

Här lite fantastiska bilder som Emma tog under kursens gång:

Bosse och jag agerar störning....

Melker och lillasyster:

Bosse vill pussas istället för att ligga fint bredvid mig....

Lite av de andra kursdeltagarna... och lite mer mobilbilder....

Emma själv såg som oftast ut så här   

Eller så här...

På luncherna tog vi en promenad ner till sjön. Både Melker och Bosse råkade bada ofrivilligt då bryggan var superhal! Lite panik men det gick bra. Det var rätt bra att de blev avsvalkade faktiskt.

Vi hälsade även på hästarna på lunchen...

Jag kan säga att vi var bra möra efter denna helg... även hundarna...

Till och med de hundar som bara tittat på....

Både jag och lillasyster filmade varandra lite. Det roliga när man kollar på filmerna är att jag tänker "vi gör ju ingenting... bara står där"! Men i verkligheten är det full fokus på signalkontroll! Bosse är så snabb på att bjuda på beteenden så han hinner inte lyssna. Detta löste vi med att belöna när han bara stod rakt upp och ner samt ge en kort godistransport till ny startpunkt om det blev fel. Signalerna var sitt och ligg... jag vet, jäääättesvårt!

Melker å sin sida är istället lite svår att "få igång"... det mesta går långsamt och han hittar ibland nåt grässtrå eller en fågel att begrunda istället... han är lite som Ferdinand som bara vill lukta på blommorna. Syrran fick jobba jättehårt (trots sin rygg som är sönder pga en blind Ridgeback som fällde henne för ett tag sen)!

De var superduktiga!

Det härligaste med den här typen av helger (förutom att man lär sig något förhoppningsvis) är att man träffar likasinnade. Ibland vill man bara fråga "hej, ska vi leka". Men det går ju inte, man e ju vuxen... eller!?   

Ångest. Jag är beslutsångest personifierad. Ångest är mitt andra namn... i alla fall när det kommer till att ta beslut. Detta gör att jag avskyr att shoppa, oavsett det gäller kläder, skor, hundprylar och bara att sitta ner på en restaurang och välja varmrätt gör att jag blir svettig. Lika bra att alltid välja det samma som bordsgrannen till höger!

Just nu tittar jag på lite olika sparkcyklar för barmarksdrag. Ska ju förhoppningsvis iväg till Åre i augusti för att gå en draghundförarutbildning - kan ju vara bra att ha provat lite innan och kanske i bästa fall ha med sig ett eget fordon. Jag har en okej cykel men Bosse har dragit omkull mig på den så jag är lite rädd för att köra med den... känns som att man har bättre kontroll på en sparkcykel... eller man kan i alla fall hoppa av jäkligt mycket snabbare om något går åt skogen...

Provade även inlines en gång. Utan hund. Glöm det! Kan jag inte stå på dem själv efter 30 minuters ihärdigt övande så binder jag inte fast mig med Bosse ståendes på dem! Just nu springer jag bara... canicross som det heter.

Jag har i alla fall inriktat mig på de sparkcyklar som går att få tag på utan hutlösa fraktavgifter typ från USA. Det är verkligen i olika prisklasser och har de har alla olika fördelar. Jag har i alla fall bestämt mig för att det är bra med stor ståplatta som gärna har hög markfrigång så att man inte stöter i stenar mm. Det ska vara grova och breda däck så man kan köra i skog på löpspår (kommer inte köra i terräng i första taget...) Det kan även vara bra med lite stötdämpning fram. Bromsarna bör vara diskbromsar då jag misstänker att jag kommer bromsa mycket som den hare jag är. Detta får mig nu att tänka på att jag MÅSTE köpa knä- och armbågsskydd också... och undrar var jag gjort av min hjälm?

Läser också Lilla Liams blogg, där fanns också lite tips. http://lillaliam.se/?p=3194

Dessa är i alla fall de som jag har ångest över...

Pawtrekker modell 1

Senaste modellen med ett större framdäck (fördelar?)

495 pund + 65 pund i frakt

Pawtrekker modell 2

Originalet, bra markfrigång, finns även i orange och svart

265 pund + 65 pund i frakt

Kickbike Cross Max 20D+L

Kickbikes senaste modell, något lägre markfrigång, större framdäck (fördelar?), mindre fotplatta än Pawtrekkern

5895 kr inkl frakt (+ dragfäste ca 675 kr)

KOSTKA Mushing Max

Inkl dragfäste och expanderkoppel, verkar populär bland tävlingsfolk

612 EUR + frakt?

Dogbike från Yedoo

Bra markfrigång, ingen stötdämpning fram, mindre däck än föregångarna, billigast

2995 kr + frakt 89 kr (3495 kr + 89 kr inkl dragfäste)

Dragfästet ser ut som nedan

575 kr hos balanshoj.se

Alternativet om jag inte kan bestämma mig är att våga mig på att cykla igen... och bara beställa ett dragfäste så jag slipper få koppel/lina i framdäcket. Bosse har ju faktiskt lärt sig att ligga på framför mig nu och kanske inte gör några plötsliga ryck åt sidan längre? Jag kan ju prova i alla fall... säkrast att först köpa knä och armbågsskydd då kanske? Hitta hjälmen var det också....

Dessa små hjärtan.... vilka söta små ting! Nu är de typ 6 veckor gamla och helt underbara små pirayor! Namnen på kullen ska vara ädelstenar! Har inte förstått vem som ska heta vad ännu men... Här kommer några foton på de små...

TIK (Rubin?)

TIK

HANE

HANE

HANE

Tre söta sovandes...

De är ju helt underbara!!!

I helgen var Bosse och jag ute och sprang som vanligt men även på besök hos Tessan i Malsta. Bosse lyckades bada sig i ett smutsigt dike och har fått nån utslag i ena ljumsken och lite under frambenen... har tvättat honom i klorhexidinschampo och smörjt... hoppas det ger med sig... aldrig sett nåt liknande på honom! Eller kanske det var från det höga gräset med brännässlorna?? Han har ju inte så mycket päls som skyddar liksom...

Fick i alla fall lite fina foton på Bosse med mobilen...

På torsdag ska jag pussa på lite Bibbi-valpar igen - läääängtar!!!   Och i helgen som kommer ska jag gå Hundredas kurs Koncentration & Fokus igen eftersom den var så bra! Dessutom får jag sällskap av lillasyster med sin Melker! Ser verkligen fram emot helgen!