BosseBus

Senaste inläggen

Av Johanna - 30 augusti 2016 13:29

Såååå, dag 2, vaknar på rummet på fjällstationens anex. Har ställt klockan okristligt tidigt då ett regnväder ska dra över Grövelsjön runt lunch och framåt. Tänker mig att jag ska klara av att åtminstone komma upp på toppen av Storvätteshågna, kanske äta lunch innan jag blir blöt.

Äter en grötfrukost i självhushållsköket, pratar med ett trevligt tyskt par som ska åka hem samma dag, packar ihop prylarna i bilen då jag nästkommande nätter ska sova i stugan på Grövelsjögården och passar på att väga ryggan. 6,5kg ska jag definitivt vara nöjd med. Strippade den en extra gång innan då jag pga diskbråck helst ska ta det lugnt och inte bära tungt... aja...


   


Bosse är såååå redo...


 


Inget regn än så länge och enligt personal på fjällstation ska jag bara följa orange led - enkelt, eller hur? Börjar genom att gå fel första kilometern genom att följa vinterleden och blir genast blöt upp till anklarna då jag klamapar uppför i leriga skoterspår... aaaargh!!!

Mjölksyran tar nästan slut på mig men snart planar det ut och jag känner mig lite nöjd igen. Bosse är så klart superduktig men jag viskar bakom honom att han har fördel av att faktiskt ha fyra ben istället för två korta klumpar till ben som jag...


               


Ett tag tyckte jag att vi borde vara framme.... jag var lite trött redan...



 

Men tji fick jag....



 

Aja.... det var bara att fortsätta. Kändes som att det aldrig skulle ta slut. Jag tror jag var mer påverkad av vädret än jag ville erkänna. Sol gör så mycket för utsikten och fjällkänslan inser jag nu i efterhand.

Men jag hade ju bestämt mig. Så klart jag måste besöka Svealands högsta punkt... det är ju ändå Svealands HÖGSTA punkt! 


                       


Dimman var påtaglig. Ju längre vi gick desto mer dimma och desto kyligare blev luften. Det är faktiskt rätt häftigt att befinna sig inuti dimman... den åker liksom runt en, man ser de små dimmolnen röra sig runt en. Lite spöklikt.


Bosse vaktar min ryggsäck medan jag kissar... vaktar mot vad vet jag inte, vi var ensamma så längt jag kunde se.


   


Till slut kom vi fram till berget där den riktiga stigningen började. Jag kunde inte se toppen någonstans men uppåt skulle vi. Tio meter i taget för att ta en lite andningspaus emellan.



 

Väl uppe planade det ut länge och vi gick ett bra tag tills vi nådde en sjö eller ett tjärn. Tittade på kartan och insåg att vi måste ha gått för långt. Själva högsta punkten skulle finnas på en kulle någonstans i dimman på vägen till tjärnet.... suck! Får man grina ensam i dimman!?

Bosse fick dricka lite och jag vilade fötterna... och ryggen som vid det här laget var riktigt öm.


     


 

Dimman hade gjort Bosses morrhår och ögonbryn alldeles vita av vattendroppar (syns inte så bra på fotona tyvärr).. mina strumpor me:


     


Gick tillbaka på leden för att hitta den där kullen... varfööööör fanns det ingen skylt om var toppen finns! Jag förbannade helt plötsligt det jag älskar mest... att få känna av vildmarken, att slippa skyltar, spång och exploatering. Men just nu hade jag önskat en liten vägvisare av något slag.

Dimman var så tät att jag inte vågade lämna leden. Jag hade heller ingen kompass, inte för att jag hade vetat hur man använder den ändå. Note to self: gå kurs i karta och kompass!

Det var bara att erkänna sig besegrad och börja vandringen nedåt igen......


 


 

Ungefär samtidigt kom regnet. Jag hade tänkt äta min lunch någonstans på vägen ner. Det blev det också men först när regnet tog en liten paus. Bosse gnällde under hela lunchen över att jag inte delade med mig. Trodde faktiskt att han för en gång skulle vila av utmattning. Men nej, det är ju Bosse.... sova kan man göra i graven!

Väl tillbaka vid fjällstationen öppnade sig himlen ordentligt och regnet bokstavligen öste ner! Snabbt in med Bosse i bilen och själv satte jag mig på fjällstationen med en varm choklad med grädde och väntade in tiden för incheckning på Grövelsjögården.

När vi väl fick checka in var jag både frusen och trött. Tände brasan, tittade på regnet utanför, åt choklad, drack lite rött, läste min bok och lyssnade på Bosses snarkningar.


       


Ganska snart bytte Bosse plats och tyckte det var dags att gå och lägga sig på riktigt. Sova i sängen finns inte hemma.... men när vi reser så gör vi alltid undantag. Mys!!


   


Somnade och var glad att vädret skulle bli bättre till nästa dag. Båthusberget i Norge låg framför oss....

ANNONS
Av Johanna - 29 augusti 2016 14:56

Nu har Bosse och jag gjort vår första ensamvandring ihop och det gick både bra och sämre. Mest bra. Packning var jobbigt som vanligt och som alltid packar man med sig mer än man behöver. Men jag skulle ju bo i stuga så det gjorde inte så mycket den här gången. Det viktigaste som packades var förstås överlevnadsmat, pass och sjukvårdsutrustning:


           


Väl i bilen så kändes det som att allt ändå var med. Jag hade t o m tagit med en skumgummimadrass då jag eventuellt skulle få sova första natten i bilen (helt fullbokat runt hela Grövelsjön).


 


Bosse var redo för avfärd... ett litet problem bara... jag hade pyspunka på höger framhjul. Eftersom jag i detta läge inte hade lust att chansa att köra 6,5 timme utan luft i däcket så var det bara att fixa detta först.

Vi fick vänta en timme men det var ändå skönt att de kunde hjälpa oss så snabbt inpå!


Bosse håller koll på killarna i verkstan så att de sköter sig....


 


Okej, äntligen kom vi iväg runt åtta på morgonen och jag hoppades hinna med en kort tur samma dag.

Vi stannade första gången i Rättvik vid Siljan. Så himla vackert så jag stannade längre än vi tänkt. Blev lite mys och kaffe på bryggan.


       


Bosse protesterar ibland onödigt mycket när jag vill ta selfies...


 


Ett par filmklipp blev det också...




Innan vi drog var jag ju tvunget att gå ut på den där bryggan... ända längst ut (annars räknas det väl inte?)



 

Rättvik var varmt och kvavt! Det var rätt skönt att sätta sig i bilen igen för ytterligare ett pass i tre timmar med AC! Bosse var nöjd över detta han med.

Jag ändrade mig någonstans där att istället för att vandra första turen i Grövelsjön så ta vägen via Furufjället då jag blivit tipsad om att Sveriges högsta vattenfall skulle finnas där. Och ja, jag måste erkänna att jag har en sjuk inställning till att hela tiden vara värst... det räcker med att du säger "bästa", "högsta", "längsta" eller nåt annat för att jag ska tacka ja! Så klart jag måste se Sveriges högsta vattenfall om det så handlar om en omväg och vattenfallet visar sig vara bara någon meter hög...

Vattenfallet heter i alla fall Njupeskär och är 93 m hög. Det är en kortare tur dit på 3 km så 6 km tur och retur - perfekt för en liten uppvärmning inför helgen!

Väl framme så var både jag och Bosse rätt trötta på att åka bil, dessutom var sista milen ett helvete på den dåligt skötta vägen. Åk INTE dit utan fyrhjulsdrift och bil av modell högre markfrigång! Leden var fin, nästan för fin och tillgjord med spång, bryggor, bänkar och t o m en restaurang i början. Nästan så att jag förväntade mig en glassbar någonstans halvvägs. Det förtog lite av känslan att man var i en nationalpark... men det var fint.


           


Låååååånga och många trappsteg ner sista biten...


         


Hittade lite blåbär till mellis också. Vädret var fortfarande kanon denna dag!


 


Efteråt var jag lite glad att den där restaurangen fanns då jag kom på att jag fortfarande inte ätit lunch och klockan närmade sig tre på eftermiddan. Priserna var ok och portionerna enorma!


 
 


Vi åkte sedan vidare mot Grövelsjön och när det bara var någon kilometer kvar var jag lite besviken över den renpropaganda jag hört så mycket om, det skulle knappt gå att köra på vägarna för alla renar som blockerade den! Men neeeej, inte en renjävel så långt ögat nådde hade jag fått se!

MEN, sen plötsligt från ingenstans ser jag dem och det kommer det fram en liten kalv till bilen när jag saktat ner. Såååå söt! Allt förlåtet!


 


Mamma övervakade....


 


Jag hade bokat in mig på Grövelsjögården från nästkommande dag och två dygn så nu blev det att jaga en sängplats. Hittade jag en så va det bra, annars blev det att sova i bilen - inget mer med det. På fjällstationen hade man eventuellt ett rum. De bad mig komma tillbaka om en stund. Dags för middag tänkte jag och frågade efter närmsta grillplats. Den låg bara ett stenkast bort. Det blev korv med bröd, läsa lite skönlitteratur och bara mysa!


   


Väl tillbaka på fjällstationen fick jag ett glädjande besked, de hade lyckats ordna ett hundrum till mig! Vad skönt ändå att slippa sova i bilen! Packade in oss där och passade även på att basta på fjällstationen. Oj, vad jag var trött sen! Somnade till boken och mina förhoppningar om nästa dag som skulle bli en heldagstur till Storvätteshogna, Svealands högsta berg, 1204 m ö h. En tur på 20 km tur och retur. Det enda som gnagde i mig var väderleksrapporten om regn, dimma och åska....





ANNONS
Av Johanna - 18 augusti 2016 10:47

Är så gott som klar med packlistan för vandringen i Grövelsjön om 1 vecka! Har med mig lite överflödiga saker som pocketbok, vin att njuta av framför brasan, riktigt kaffe att vakna till på mornarna mm. då jag utgår från en stuga och kör dagsvandringar. Annars hade jag bantat ner packlistan mera. 

Har haft ögonen på SMHI´s app varje dag... hoppas ju så in i bomben att vädret ska tillåta fina vandringsturer - vill inte ha regn och blåst i alla fall! Idag ser det ut som att det faktiskt kan bli riktigt fint om en vecka... jag känner tacksamhet! Men det kan ju lika snabbt ändras, det är ju ändå fjällen vi pratar om...

Har tyvärr förberett mig lite dåligt gällande vandringen och får gå på gamla meriter. Hade önskat att jag hunnit med ett par, tre timmars vandringar med ryggsäck innan. Men löprundor och fysträning av bål och rygg får väl räcka. Hoppas ryggen håller!


 


Har fått låna syrrans back on track regntäcke också... eller alltså hennes hunds täcke    - blir bra att ha med sig nåt riktigt bra att sätta på honom när vi pausar, eller om det regnar.

Bosse har även med sig tossor om underlaget blir stenigt och vasst eller om han mot förmodan skadar en tass. Tass-salva, myggmedel och första hjälpen är med... även fästingplockare, även om jag tror att vi slipper fästingar där. Funderar på hur mycket mat han ska ha men antar att dubbel giva blir bra eftersom han mer är dubblar sin aktivitetsnivå? Har också köpt hundbajspåsar i komposterbart material om man skulle behöva det. Även en egen liten microfiberhanduk har han med sig och så tar jag nog med mig tjuderkroken så att jag inte behöver oroa mig för att han ska äta upp min mat när vi tar lunchpaus... att han rymmer är mitt minsta bekymmer!   


Ser verkligen fram emot nästa vecka!


 



Av Johanna - 15 augusti 2016 15:32

Tyvärr har jag fått reda på att två av Bosses valpar ur Karamellkullen fått ep (Epilepsi). En av valparna avlivades i somras då det blev för jobbigt trots medicinering och inatt? fick en annan valp ett misstänkt anfall!    Håller nu tummarna för att det inte blir några fler anfall... en gång är ingen gång sägs det.

Bosse hade ju för ett år sen något som ev. kan ha varit ett anfall men vi vet ju inte och jag var inte på plats då det hände i samband med att jag låg på sjukhus för blintarmsoperation. Han har hur som varken före eller efter detta visat några tecken på anfall. Som TUR är!!

Har sökt bakåt i alla led på alla sidor i släkten och inga fall av ep har hittats, vad vi vet. Kanske finns det någonstans utan vår vetskap? Eller så är det så att det inte alltid är ärftligt eller bryter ut även om det är ärftligt? Det är hur som helst oerhört tråkigt och man känner sig förtvivlad! 


Mina tankar går till ägare, uppfödare och hundar!   

Av Johanna - 2 augusti 2016 14:24

 


Länge sen jag bloggade... igen! Denna gång var det diskbråck som satte stopp för bloggandet... eller inte bloggandet utan aktiviteterna... som jag sen bloggar om, ja ni förstår!

Men nu har jag börjat repa mig sen april då jag åkte på ett rejält diskbråck i ländryggen, kota L5 S1 med nervsmärta och känselbortfall i höger ben (som fortfarande inte återkommit). Jag och Bosse har äntligen börjat ta långpromenader igen, joggingrundor om än korta och vi (i alla fall jag) ser fram emot lite vandring i augusti. Grövelsjön är planerad! Bara jag och Bosse och två heldagsvandringar. Avmaskning mm är inbokat innan så att vi får fri tillgång till Norska sidan också. Ska bli spännande - nu håller jag bara tummarna för att vädret ska bli bra och att ryggen håller!


En liten kort vandring på Roslagsleden blev det härom veckan i alla fall - det var spännande och framförallt var leden totalt igenväxt på sina ställen!


             


Utvecklingen för Bosse denna sommar har bestått i vikten att orka ta det lugnt när matte är handikappad men också att man lärt sig vara lite mer modig i vattnet. Äntligen ser Bosse tjusningen i att hämta pinnar och bollar i vattnet. Det tog ju bara nästan 5 år! För någon sommar sen ville han absolut inte doppa mer än benen... om lilla snorren mot förmodan blev blöt - brrrr!

Idag är han som fisken i vattnet och vill bara ha mer och mer! Vattenlek är kul!





Vi har hängt en del på landet i sommar... har inte haft mycket semester att ta ut då jag även börjat studera.


           


Löpning och vila är annars det som vi pysslat med - igår fixade jag mina första 6 km sen diskbråcket! Jippiieee! Bosse var superduktig han med... som vanligt!


   


Hej hopp så länge - snart händer säkert nåt nytt värt att blogga om!


   

Av Johanna - 12 april 2016 15:33

I helgen hade jag och lillasyster planerat vandring på Sörmlandsleden från Björkhagen ut till Skogshyddan. Vi hamnade definitivt INTE i Skogshyddan! Nej, vi hade ingen karta... men det ska man väl inte behöva heller på en etapp som mestadels går på grusväg och motionsspår!?

Lillasyster hade ett fyrbent monster med sig, Molly + en bebis (inget monster) i vagn - varför det inte blev någon terräng denna gång. Hur som så fick vi oss ändå en rejäl vandring på 17 km som tog ungefär 5 timmar med en längre lunch. Pausen med lunch var förresten iskall i form av blåst och en engångsgrill som inte ville bli varm! Aldrig mer engångsgrill säger jag bara! Från och med nu blir det att ta med så att man kan göra upp en riktig brasa!

Vi hade trots detta en mycket trevlig promenad. Hundarna blev trötta och jagblev nog tröttast! Väl hemma efter bastu och middag kunde jag inte hålla ögonen öppna - så det var bara tack och gonatt!


Tunnelbanan till Björkhagen


   


Då kör vi!


             


Byta blöja och kissa i naturen blir inga problem för detta barn i framtiden...


   


Våra monster hittade spännande saker på sista kilometern... "vad gör den där träbiten där uppe?" Gillar att Molly tar stöd på Bosse...


 


Snart är det sommar... snart! Då blir det övernattning!

Av Johanna - 12 april 2016 15:13

Den här gången blev det sträckan Penningby-Norrtälje... fast vi vandrade vidare till Malsta, hem till Tessan för dusch och middag! Totalt 21 km om jag minns rätt och vi var ute ca 7,5 timme. Så lagom trötta blev vi, både tvåbenta och fyrbenta! Men det var en härlig vandring. Det enda som var lite trist var att vi missade vindskydd nr 2 där vi tänkte grilla korv och fick vänt amed lunchen tills vi var i Norrtälje, Färsna. Där blev det välförtjänt lunch i form av korv med bröd! Bosse vilade mer än gärna då! Sen kan jag personligen tycka att just denna sträcka innehöll lite väl mycket vandring på grusvägar - jag föredrar terräng.

Jag har verkligen börjat älska vandring. Även om man blir sjukt trött i knopp och kropp efteråt så blir man sådär skönt trött och nöjd! Det finns något meditativt över vandring... något som det är svårt att sätta ord på. Ska prova att sova i tält i sommar... någonstans på Roslagsleden.


                                                     


Väl hemma var Bosse lagom trött... i ett par dagar!!


   

Av Johanna - 12 april 2016 14:49

I februari-mars åkte hela familjen utomlands i tre veckor. Det tog ett tag innan jag visste var Bosse skulle få vara under den tiden. Jag besökte några olika pensionat men blev bara ledsen av tanken att lämna honom där. Ett av pensionaten hade helt klart fördomar om rasen och sa tydligt att han inte skulle få gå promenader ens med andra hundar. Strök dem ur min lista rätt fort.

Det andra pensionatet verkade bra men fortfarande gnagde det i mig att Bosse skulle vara ensam på nätterna i sin box. Även om han tidigare varit på pensionat och det gått bra så var det mitt sista alternativ.

Så jag efterlyste hundvakt bland mina vänner på facebook. Jag fick napp! Lina med sina två servicehundar Preston och Qiwi lovade att ställa upp! Sån lättnad!

Så vi inskolade honom och sedan fick han hänga med retrivergänget tre veckor! Galet - vilken boothcamp för Bosse... i passivitetsträning! Dessutom blev han på köpet en retriver, lärde sig bära på saker, hämta grejer osv. Lina gjorde ett superjobb och alla hundar kom överens.

De var t o m och hälsade på hos en av Linas vänner över ett par dagar... där fanns ännu en hund, en labrador med ett hjärta av guld. Allt gick super!


Här hela gänget!


 


Bosse får träna lite bakom... han är hungrigare än de flesta hundar... t o m hungrigare än en retriver!



 


Bosse var superglad när vi kom hem men ändå ovanligt lugn. Jag tror att han mognade massor under sin vistelse i en hundflock - han har nog lärt sig massor! Nu ska vi fortsätta att träna vidare på de fina egenskaper han fick med sig!

Vad är det för blogg?


Om livet med en staffe. Här kommer jag berätta om alla våra äventyr med familj och hund och alla de aktiviteter som Bosse och jag är med om. Bosse är en Staffordshire Bullterrier som bor tillsammans med mig, min sambo och våra barn i Norrtälje.

Senaste inläggen

Kategorier

Lämna ett tassavtryck!

Något på hjärtat?

3 besvarade frågor

Vad letar du efter?

Arkivet

Datum och sånt

Ti On To Fr
         
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Juli 2017
>>>

Sidor Bosse gillar

RSS

Besöksstatistik

Häng med!

Följ BosseBus med Blogkeen
Följ BosseBus med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se