Medan jag varit på tjänsteresa torsdag till söndag fick Bosse roa sig på hundpensionat. Eftersom han var enda hunden där över helgen så var Niklas där så snäll att han tog hem Bosse till sig över helgen... han har själv en schnauzerhane men det hade funkat bra även om de inte ville leka med varandra. Bosse var lite för intensiv för honom... förstår ingenting!    Men de höll i alla fall sams! När jag hämtade honom i morse så satt de i samma box och bara va... sååå nyttigt för Bosse! Tydligen hade Bosse däremot vaktat ihjäl sig inatt under regnovädret... stackarna hade inte fått sova mycket... och stackars Bosse var ju inte hemma i sin trygga vrå så det är klart att han var extra orolig.

Förra veckan när jag lämnade Bosse var jag i alla fall glad att schäfertiken Ebba fanns på plats. Hon är dagishund där och de leker grymt bra med varandra! Fick en bild på sms torsdag kväll när jag satt i min ensamhet på hotellrummet...

Hämtade Bosse imorse på vägen till jobbet och han var så klart superglad att se mig. Nu sover han gott bakom min kontorsstol... även om det inte ser så bekvämt ut....

Lånade kameran på jobbet, kul att få leka med en riktig kamera istället för att alltid ta bilderna med mobilen. Måste köpa en egen snart! Det blev i alla fall lite gråa höstbilder i trädgården...

Efter bus kommer vila...

Har nu beställt en metizosele och VGW expanderkoppel till Bosse så att jag kan vara mer lugn när barnen går ut med Bosse. Då kommer vi slippa plötsliga ryck i kopplet och antagligen mindre drag också. Nu har Bosse blivit mycket bättre och drar inte alls så mycket i kopplet som han kunde göra förut. Med mig drar han väldigt sällan - oftast bara om vi är en grupp av människor och hundar ute och går.

Men selen tilltalade mig mycket också därför att den är så ergonomisk anpassad. Gillar egentligen inte vanliga halsband alls då de kan skada hunden vid drag och ryck. Dessutom är denna fodrad, spännet sitter bra på sidan och hela selen har insydd reflextråd! Tack lillasyster för det bra tipset!

Beställde selen och kopplet hos Hundtränarna http://www.hundtranarna.se/ men den finns säkert på många fler ställen. Se Metizos hemsida: http://www.metizodezign.se/

På bilderna sitter selen lite tajt, ska släppa på det lite till. Provpromenaden gick i alla fall bra och den sitter bra på. Man kan välja att sätta kopplet i öglan fram på bröstet eller mitt på ryggen som på en traditionell sele. På ryggen finns dessutom ett handtag om man skulle behöva hålla i hunden, stötta den vid hård terräng eller annat.

Resten av Metizo-familjen:

För övrigt så rullar det mesta på här hemma. Bosse gillar inte regnet mer än nödvändigt men tycker att det är helt okej om han blir aktiverad. Hemma blir det mycket mys och snart får man börja tända brasan oftare - det uppskattas av Bosse!

Idag har jag lämnat av honom på Norrsunds hundhotell då jag reser bort några dagar. Som tur va så fanns hans schäferkompis Ebba på plats så de fick busa av sig direkt.

Ser fram emot måndag morgon då jag får hämta min sötnöt! Så här söt kan han vara....

saknar jag ibland så hjärtat värker!

Puss!

Senaste tiden har det blivit mest skogsmullepromenader. Inte så mycket seriös träning utan bara lufsa runt i skogen, kasta lite boll, nosövningar som att leta rätt på bollar och pinnar i skogen. Jag är inte riktigt i form och har tappat motivationen. Vet faktiskt inte ens vad jag vill just nu. Spår? Agility? Lydnad?

Det blir ju en del löprundor också, Bosse gillar ju fart och jag får med mig en kompis. Han till och med gjorde mig sällskap en regnig kväll i blåst och åskoväder! Kan säga att det gick fort hemåt de sista kilometrarna när jag räknade mina 1001, 1002... 1003... och åskan närmade sig med stormsteg!

För någon dag sen tog vi en långpromenad i skogen, Bosse lös och jag kastade boll som apport och han fick hämta på kommando. Plötsligt kommer en stor jäkel till hare springande på ängen framför oss. Det kan inte ha variot mer än 40-50 meter bort. Bosse hinner springa 10 meter efter haren innan jag förstår att nu är ett bra läge att skrika "nej" eller "stopp"... eller vad som hellst så att jag kan få ha kvar min hund ett par år till.. minst!

Det blir ett "Neeej" och "kom hit"! Han tvärstannar och kommer till mig! Sötaste duktigaste Bosse! Hade ju ingen oxfilé eller annat gott i fickan med mig som hade passat sig vid detta fantastiska tillfälle men det blev en massa bus och lek kan jag lova! Duktiga vovve!

 Han e fin min lilla prins..... som ibland tar tillfället i akt att hoppa upp i soffan fast man inte får (men har man varit så duktig som nyss så finns undantag... eller?)

Imorse fick det bli en promenad med fullmånen fortfarande på himlen... men den ville inte vara med på bild... dags att köpa sig en riktig kamera tror jag...

Ja, då var det beslutat och klart - det var dags att kastrera Bosse. Jag ska vara ärlig och säga att jag funderat på det senaste 2 åren men haft svårt att genomföra det pga dels moraliska dilemmat (är det rätt sak att göra, att ta beslut om ör ett annat djur?) och även fördomarna om att det är "den enkla vägen" till en mer följsam och lugn hund. Åsikterna är många och man har inte direkt kunna fråga sig fram om råd då alla tycker olika... dessutom tycker man så starkt i denna fråga!

Mina skäl till varför är några stycken. Snoppdropp dygnet runt. ofokuserad hund på träningar. Dåligt fokus på mig vid hundmöten. Hög testosteronnivå helt enkelt i samband med hög grad av själständig individ.

Jag började med att testa kemisk kastrering även om det bar mig emot då man inte får tävla på 1 år. Men det kändes ändå värt att testa först. Det fick bli ett 6-månaders chip Suprelorin. Efter 1 månad märkte jag av en stor skillnad! Bosse var mer mottaglig för instruktioner från mig, slutade kissa var 10:e meter på promenaderna och alla tendenser till att fastna vid lukter vid träning gick att bryta snabbt och utan konflikt. Dessutom hade jag rena golv i huset för första gången på 2 år!   

När den slutade verka märkte jag av det ganska tidigt... han blev än en gång ofokuserad och började fastna på promenaderna... mitt beslut togs under en helt vanlig morgonpromenad - det var dags att göra sig av med kulorna på riktigt! Det skulle även bli skönt för Bosse att slippa det stresspåslag som detta orsakade.

Det fick bli hos min vanliga veterinär i Norrtälje, Kvisthamra. De är supergulliga och noggranna... dessutom till ett bra pris. Passade även på att ta den årliga vaccinationen samtidigt. Lämnade in honom vid 9:30 och fick hämta ut honom nyvaken vid 13:00 - stackars liten, ynkligast i världen!

Snittet såg i alla fall bra ut... med mina amatörögon... och läkningsprocessen har gått över förväntan. Han fick med sig smärtstillande hem att äta ett par dagar och har inte brytt sig om såret det minsta... hade nog inte ens behövt nån krage på honom.

Hela första veckan efter operation fick Bosse vara med mig på jobbet och trivdes bra med det.

Idag har stygnen tagits bort och han är vanliga gosiga Bosse igen... om än med en väldigt platt och tom pung! Nu kan vi träna och tävla igen utan några distrationer och konflikter... i alla fall inte sådana som har med hormoner att göra!

Bosse har dessutom hunnit fylla 3 år också! Hipp hipp hurra hurra! Det bjöds på Kalkonhals till lunch!

Oj oj oj.... vilken systerdotter Bosse har! Det visste jag ju redan när jag träffade henne 3 veckor gammal första gången att det var en lite stjärna... men man kan inte låta bli att vara superstolt ändå!

Molly gick sin utställningsdebut i lördags på Nynäshamns BK tillsammans med massor av andra hundar... Jag och Bosse ville så klart vara med så jag sov över hos Lillasyster från fredag för att spara en timmes sömn och få möjlighet att umgås. Det blev film, godis och massor av hundsnack förstås. Vovvarna fick busa av sig med varandra också. I rastgården lekte Bosse och Molly med en söndertuggad frisbee... eller Bosse lekte med den och Molly försökte få tag på den genom att visa sina mest onda och läskiga sida med morr, skäll och bett.... det funkade inte... Bosse sa ganska bestämt ifrån... haha! Sen visade Molly lite mer respekt... men bara marginellt... hon är en liten envis dam hon....

Väl i ringen... Molly börjar med att charma byxorna av domaren med världens kärleksförklaringar... ja, då hade hon ju redan halva inne va?

Lillasyster såg lite nervös ut innan som sig bör men skötte sig exemplariskt i ringen... avslappnad och glad!

Först får Molly HP och BIR och straxt därefter blir hon inkallad igen... knappt hunnit bajsa klart och vi oroade oss för att hon skulle lägga en fin korv mitt i ringen... men får istället en rosett till.... BIG!!! Hon skötte sig så bra, stog mestadels stilla (hon är ju precis fyllda 4 månader) och lät domaren peta, känna och klämma.

Innan debuten

Sammanbiten lillasyster minuten innan

Dags att gå in då...

Inte lika sammanbiten lillasyster... mest glad... och så snygg hon är Molly!

På vägen hem för att vila innan det var dags för att gå in i BIS-ringen passade Molly på att ta en powenap

Ja, och så här söt är man när man fått en 3:e placering i Best in Show

Bosse var rätt trött efteråt han med.... han låg mest och sov på mig eller bredvid mig resten av dagen

I söndags fortsatte vi lata oss förutom lite städning, 6 km snabblöpning i regn och åska... det var lite coolt faktiskt... och lite spårträning igen. Tog ut mina pinnar på gräsmattan och la ett minispår med pinnar var 10.e meter. Han missade första pinnen men jag stog bara kvar tills han fattade och tog upp den... sen gick resten av dem på räls! Dessutom följde han verkligen spåret istället för att använda ögonen som jag var rädd för att han skulle göra eftersom vi bara var på vår egen lilla tomt. Nu ska han bara få bli lite säkrare på avlämning också så ska vi ut i skogen snart!

Puss på nosen!

Fick lite feedback på att liggmarkering kanske inte är det bästa att träna in hos hund som har lågt föremålsintresse i spåret... förstår fortfarande inte riktigt varför men tänkte att det kan vara värt att prova på annat sätt. Det gör tydligen inget om det blir märken på apportpinnarna... bara de inte är söndertuggade... så jag kände att det kanske funkar med att Bosse ändå apporterar in dem till mig?

Så igår kväll lägger jag ut en liten apportstig hemma runt kök och vardagsrum med pinnar varannan meter ungefär. Först la han sig vid första pinnen... inget konstigt alls... det var ju det enda vi tränat i helgen men när jag bad honom komma in med den så blev han gladare och tyckte det här var en riktigt rolig lek. Han provade även en gång att hämta pinne nr 2 i ordningen först... då gick vi bara tillbaka till utgångsläget och började om - sen hände inte detta mer.

Kolla vår lilla filmsnutt:

Kan detta vara en bra början? Ska prova på gräsmatta och i skog snart så att jag kan ta ut avståndet lite mer på apporterna.