BosseBus

Inlägg publicerade under kategorin Vandring

Av Johanna - 6 september 2016 06:15

Då har vi passat på att vandra i Skuleskogens nationalpark då sambo och vänner tog sig igenom Höga Kusten Trail! (www.hogakustentrail.se samt www.fattigmansboxen.bloggplatsen.se)

Vi hejade så klart på alla deltagare och langade korv med bröd och dryck till våra nära och kära! Jag och Bosse sällskapade med två vänner... med mycket längre ben än vi har så det blev en svettig vandring!

Vi startade i Entré Syd för att ta oss norrut till Slåttdalsskrevan och Tärnättvattnen där vi planerade att grilla.


 


Vi hade hört att denna sträckning var den tyngsta men också den mest dramatiska och häftigaste. Uppe på Slåttdalsberget och i skrevan hade jag ju varit förut då jag körde Höga Kusten Trail förra året. Det är verkligen en magisk plats! 

Jag var lite orolig för underlaget av sten och en del klättring. Hur skulle det gå med hund? Vi planerade att skippa Slåttdalsberget och runda det istället för att heja på deltagarna en första gång vid skrevan och sedan på deras tillbakaväg vid sjön Tärnättvattnen. Men vi glömde bort oss och befann oss ganska snart på väg uppför Slåttdalsberget ungefär samtidigt som de första löparna började dyka upp bakom oss.


På vägen dit... underlaget varierar minst sagt!


               


 

      


Uppe på Slåttdalsberget!


                        


Vägen ner var riktigt jobbig och lite otäck med hund och stor rygga. Det gör jag nog inte om. Men tur att man har en modig hund som inte backar för nåt. Han tog sig ner med lätthet och bekymrade sig varken för höga höjder, underlag eller att han nästan kilades fast mellan två klippblock en gång!

Vid Slåttdalsskrevan tog vi en paus och heja in våra vänner. De hade nu sprungit ca 10 km i eländig terräng!


   


Bosse blev lite stressad av alla löpare och en del hundar på plats som passerade så han lät så där som bara staffar kan låta! Fick höra senare att han hördes på långa vägar och det var få som kunde gissa att det var en hund! Haha! En kille som passerade oss sa dock att han förstod att det var en staffe flera kilometer bort!   

Dags att ta sig genom skrevan och till vår uttänkta grillplats!


     


Väl framme fick Bosse njuta av vattnet i sjön! 


           


Tärnättvattnet är helt klart värt ett besök! Fin sjö, badmöjligheter, övernattningsstuga, grillplats, dass och bara vackert!


             

   


Vi grillade och heja vidare på deltagarna som nu passerade på vägen tillbaka. Nu hade de sprungit ca 20 km och var rätt sugna på korv, i alla fall en del av dem. Bosse var glad när någon inte orkade äta upp... då vart det fest! Vi stannade säkert nästan 2 timmar och det behövdes då vi hade samma väg tillbaka till Entré Syd. Dock tog vi vägen via Slottdalen tillbaka.


           


Bosse var så duktig hela tiden! Dock drog han på ganska mycket då vännerna gick framför. Men att låta dem gå bakom gick inte heller då han hela tiden skulle stanna framför mig då för att kolla att alla var med... vilket bara resulterade i att jag snubblade.

Efter detta tog vi bilarna till Skuleberget och knallade upp för slalombacken där målet var. Heja i mål alla tappra löpare och njöt av utsikten. Den där slalombacken var förresten den jävligaste backen jag någonsin gått i... 27 minuter tog det exakt!


       


Tack Höga kusten för en fantastisk dag!


På väg ner från backen...


 

Av Johanna - 1 september 2016 08:29

Sista heldagen, bättre väder och till och med lite sol - men vad det blåste! Gissade att det skulle blåsa på riktigt ordentligt även uppe på högre höjd, det var bara att bita ihop, idag skulle vi till Norge och ta oss upp på Båthusberget! Åt min grötfrukost, såg till att Bosse fick i sig mat och vätska och packade för avfärd. Hade läst i diverse broschyrer och på hemsidor att man skulle köra mot Elgå för att sen stanna och parkera vid Djupsjövollen. Inte så svårt va? Sträckan skulle vara ungefär 15 km från Grövelsjön med bil.

Humöret var i alla fall på topp då vädret var med mig! Bosse fick dragselen att ha på sig istället då jag såg att han fått lite skavsår från den andra selen från gårdagens tur. Startade bilen och höll koll på kilometervisaren så att jag inte skulle missa parkeringen. Riksgränsen passerades utan bekymmer, fick ingen möjlighet att visa upp några pass här inte.


 


Stannade efter ca 10 km då jag på höger sida såg en parkering och en grupp traillöpare som var på väg att ta sig ut i vildmarken. Tänkte om jag redan var framme? Frågade en av ledarna, som för övrigt var norsk, och fick veta att jag hade en bit kvar, skulle svänga vänster mot Elgå och sen hålla utkik efter en stor parkeringsplats på min vänstra sida och kom jag fram till en sjö hade jag åkt för långt. Visserligen har jag svårt att förstå både danska och norska men jag tyckte att han pratade väldigt tydligt. MEN det där med stor parkering på vänster sida fanns aldrig! Ingenstans kunde jag hitta en STOR parkering, bara några enstaka parkeringsfickor i min mening innan jag nådde sjön för typ 5:e gången! Jag körde fram och tillbaka mellan sjön och Elgå-skylten säkert fem gånger! Började misströsta... skulle det här göra att jag missade vandringen? Var var Djupsjövollen-skylten för i bövelen!!?? 

När jag för sista gången åkte tillbaka mot Grövelsjön igen, efter typ 40 minuters irrande, så såg jag en bil svänga in mot Elgå precis i korsningen och jag grep tag i ett sista halmstrå och vevade ner rutan. Kände nästan tårana bränna under ögonlocken av ilska blandat med uppgivenhet. Bilen såg min nervevade ruta (och kanske min desperata blick) och stannade - tack gode!! Inte mycket bilar här uppe inte. De två damerna i bilen var hemma i området och den ena pratade svenska! Tjohooo! Hon visste precis vart jag skulle och jag skulle följa efter dem. Tack tack tack!

Efter en kort tur stannar de vid den andra "parkeringsficka" (den större av dem) och berättar att här börjar stigen mot Båthusberget. Hon hade gjort den turen ett par gånger. Jag tackade så mycket och den gölliga damen bad mig ta det försiktigt och hålla i mig med tanke på blåsten. Ropade efter mig att ha en god tur! Ibland händer det att man träffar änglar! 

Parkera bilen och steg ur... förbannade broschyrer och hemsidor för att de tydligen har noll lokalkännedom! Räknade ut att jag åtminstone kört 20 km och skylten vid "parkeringsplatsen" talade om att detta var Båthussjöbua! Den norske traillöparen kunde jag ju inte bli arg på, i hans värld var denna lilla parkeringsficka kanske en stor parkering? Allting är relativt...


 


Hur som helst så var leden inte uppmärkt på något sätt men ändå mycket enkel att följa då den var väl upptrampad och synlig. Redan när vi gått några tiotal meter kunde vi se Båthusberget.


 


Turen är beskriven som en heldagstur tur och retur på ca 10 km och man börjar med att gå upp i dalen på södra sidan om berget om jag förstått det hela rätt. Sen kan man gå upp ända till toppen när man rundar berget på västra sidan. Men det gjorde jag aldrig, kände mig alldeles för ensam... tänk om jag ramlade eller gjorde mig illa... det var verkligen dött på människor där uppe. Dessutom blåste det ju sjukt mycket!


Ganska snart får vi följe av ett gäng renar! De är så nära och jag hörde dem inte ens komma! Häftig upplevelse. Bosse blir helt galen! Han som inte brukar bry sig om andra djur alls på det sättet ska absolut fram till renarna och drar omkull mig! Jagblir så ARG på honom! Slår mig blå på skenbenen och bara skriker rakt ut... tur att vi var ensamma där ute i skogen!



 

 


Bosse fortsätter spana efter renarna och bryr sig INTE om mina svordomar...


 


Efter ett tag viker stigen av mot två olika håll... men what!? Hur ska jag nu veta vilken stig vi ska ta? Jo, vänta det sitter en skylt på trädet! En väldigt informativ skylt...


   


På riktigt!? Är det här norsk humor? Aja, bara att chansa, tar den högra leden. Upptäcker efter en stund att den inte var rätt. Går tillbaka och tar den vänstra istället. Lite extra motion har väl aldrig skadat.

Sen börjar det bli lite stigning och man får känna att man lever igen. Skön mjölksyra i benen och blåsten tilltar ju högre upp vi kommer.



 
 

 


Uppe!!



 

Väl uppe i dalen blåser det på rejält men utsikten är riktigt fin! Vi knatar på vidare i blåste och kommer till slut fram till sjön. Hade det varit en varmare dag hade man säkert kunnat doppa sig!


   
 

Hittade en lite grop och lä. Det började regna lite smått men det gick över efter en kort stund. Bannade mig själv ännu en gång över att jag glömde ta med Bosses täcke. Åt min lunch, läste lite och funderade över varför heldagsturer i mina ögon var mer som halvdagsturer? Kan det vara så att jag går för fort och inte hinner stanna upp och njuta tillräckligt? Eller utgår man från vandrare med något sämre förutsättningar? Jag har ju förvisso diskbråck så jag har väl inte de bästa förutsättningarna heller? Skulle vilja förstå detta... i mina ögon är Båthusberget en halvdagstur. Fast så klart... om man stannar en timme för lunch, kanske en timme för mellis någonstans så blir det ju en längre tur... i tid i alla fall.


 


Aja, det var dags att packa ihop och röra sig tillbaka. På vägen tillbaka innan det gick nerför igen såg vi några fler renar på avstånd. De är så fina! Bosse satt länge och tittade efter dem...


         


Nere igen hade vi fortfarande inte sett en enda människa, däremot en söt padda... eller groda? Bosse var mycket intresserad...



Framme vid bilen igen såg jag att där plötsligt stod fyra bilar till. Men var fanns människorna... jag hade då inte mött någon? Konstigt. Kanske det fanns nåt spännande på den där stigen som vek av till höger ändå? Nöjd över turen satte jag mig i bilen och vi åkte tillbaka mot Grövelsjön. Såg några till renar... norska renar som jag ropade hejdå till!


 


Tillbaka i Grövelsjön hade jag massor av krafter kvar och solen kom fram mer och mer så en till kortare tur var väl på sin plats? Hade hört att Silverfallet skulle vara en mysig plats.

Startade från Sjöstugan i Grövelsjön. Sträckan skulle vara ca 6 km tur och retur så det var ju precis lagom. Första biten var spångad för att sedan övergå till vältrampad stig. Träffade på fleravandrare med hundar och man såg att detta var en populär tur. Solen sken emellan molnen till och från och spontant kändes den här turen som den bästa hittills! Hur påverkad av vädret blir man egentligen?


     


Grövelsjön bakom mig efter första stigningen:


 


Vi knatar på....


     


Börjar närma oss....


       


Framme vid Silverfallet... mysigt!


           


Bosse dricker lite vatten innan vi går vidare mot Olåns vindskydd. Framme vid vindskyddet ångrar jag att jag inte tagit med nåt att grilla. Hade varit supermysigt ju! Får bli en annan gång om jag besöker Grövelsjön igen. Dricker i alla fall en varma koppen innan vi drar vidare.


       


Vi går vidare mot Grövelsjön igen härifrån och bara njuter av solen som nu värmer våra ryggar. Bosse kämpar på och har nog fått sig riktigt bra träning av allt gående i kuperad terräng!



 
 

Vi stannar upp och vilar fötterna och njuter av utsikten...


       


Snart framme...



Framme vid vid sjöstugan och Grövelsjön...


 


I stugan väntar vila... och det gör vi, i solen på verandan först och sedan framför brasan inomhus och bara smälter helgens intryck!


     


Bosse trött...



 

   


Så här i efterhand så borde jag bytt dag på Båthusberget och Storvätteshågna... eller kanske till och med stannat inomhus när det var regn och dimma - finns ju ingen mening med att göra en topptur i dimma, poängen är ju att se utsikten liksom!? Man hade eventuellt kunnat ta en kort halvdagstur i närheten av Grövelsjön? En annan sak jag MÅSTE lära mig är att läsa karta och kompass! Det är ju bara pinsamt! Tredje och kanske viktigaste lärdomen... frystorkad mat smakar gott under en tur... men INTE i stugan på kvällen! Ta med alternativ mat!!


Nöjda över dagarna i Grövelsjön packar vi ihop allt söndag morgon och reser våra 6,5 timme tillbaka mot Norrtälje. Bosse tittar inte upp i sin bur en enda gång! Han sover hela vägen hem... tack Grövelsjön!


Nästa utmaning blir Höga Kusten kommande helg! Där har jag bara sprungit/snabbvandrat en gång men denna gång blir det att heja på de andra deltagarna i Höga kusten trail och själv vandra med Bosse under tiden. Håller tummarna för fint väder!

Av Johanna - 30 augusti 2016 13:29

Såååå, dag 2, vaknar på rummet på fjällstationens anex. Har ställt klockan okristligt tidigt då ett regnväder ska dra över Grövelsjön runt lunch och framåt. Tänker mig att jag ska klara av att åtminstone komma upp på toppen av Storvätteshågna, kanske äta lunch innan jag blir blöt.

Äter en grötfrukost i självhushållsköket, pratar med ett trevligt tyskt par som ska åka hem samma dag, packar ihop prylarna i bilen då jag nästkommande nätter ska sova i stugan på Grövelsjögården och passar på att väga ryggan. 6,5kg ska jag definitivt vara nöjd med. Strippade den en extra gång innan då jag pga diskbråck helst ska ta det lugnt och inte bära tungt... aja...


   


Bosse är såååå redo...


 


Inget regn än så länge och enligt personal på fjällstation ska jag bara följa orange led - enkelt, eller hur? Börjar genom att gå fel första kilometern genom att följa vinterleden och blir genast blöt upp till anklarna då jag klamapar uppför i leriga skoterspår... aaaargh!!!

Mjölksyran tar nästan slut på mig men snart planar det ut och jag känner mig lite nöjd igen. Bosse är så klart superduktig men jag viskar bakom honom att han har fördel av att faktiskt ha fyra ben istället för två korta klumpar till ben som jag...


               


Ett tag tyckte jag att vi borde vara framme.... jag var lite trött redan...



 

Men tji fick jag....



 

Aja.... det var bara att fortsätta. Kändes som att det aldrig skulle ta slut. Jag tror jag var mer påverkad av vädret än jag ville erkänna. Sol gör så mycket för utsikten och fjällkänslan inser jag nu i efterhand.

Men jag hade ju bestämt mig. Så klart jag måste besöka Svealands högsta punkt... det är ju ändå Svealands HÖGSTA punkt! 


                       


Dimman var påtaglig. Ju längre vi gick desto mer dimma och desto kyligare blev luften. Det är faktiskt rätt häftigt att befinna sig inuti dimman... den åker liksom runt en, man ser de små dimmolnen röra sig runt en. Lite spöklikt.


Bosse vaktar min ryggsäck medan jag kissar... vaktar mot vad vet jag inte, vi var ensamma så längt jag kunde se.


   


Till slut kom vi fram till berget där den riktiga stigningen började. Jag kunde inte se toppen någonstans men uppåt skulle vi. Tio meter i taget för att ta en lite andningspaus emellan.



 

Väl uppe planade det ut länge och vi gick ett bra tag tills vi nådde en sjö eller ett tjärn. Tittade på kartan och insåg att vi måste ha gått för långt. Själva högsta punkten skulle finnas på en kulle någonstans i dimman på vägen till tjärnet.... suck! Får man grina ensam i dimman!?

Bosse fick dricka lite och jag vilade fötterna... och ryggen som vid det här laget var riktigt öm.


     


 

Dimman hade gjort Bosses morrhår och ögonbryn alldeles vita av vattendroppar (syns inte så bra på fotona tyvärr).. mina strumpor me:


     


Gick tillbaka på leden för att hitta den där kullen... varfööööör fanns det ingen skylt om var toppen finns! Jag förbannade helt plötsligt det jag älskar mest... att få känna av vildmarken, att slippa skyltar, spång och exploatering. Men just nu hade jag önskat en liten vägvisare av något slag.

Dimman var så tät att jag inte vågade lämna leden. Jag hade heller ingen kompass, inte för att jag hade vetat hur man använder den ändå. Note to self: gå kurs i karta och kompass!

Det var bara att erkänna sig besegrad och börja vandringen nedåt igen......


 


 

Ungefär samtidigt kom regnet. Jag hade tänkt äta min lunch någonstans på vägen ner. Det blev det också men först när regnet tog en liten paus. Bosse gnällde under hela lunchen över att jag inte delade med mig. Trodde faktiskt att han för en gång skulle vila av utmattning. Men nej, det är ju Bosse.... sova kan man göra i graven!

Väl tillbaka vid fjällstationen öppnade sig himlen ordentligt och regnet bokstavligen öste ner! Snabbt in med Bosse i bilen och själv satte jag mig på fjällstationen med en varm choklad med grädde och väntade in tiden för incheckning på Grövelsjögården.

När vi väl fick checka in var jag både frusen och trött. Tände brasan, tittade på regnet utanför, åt choklad, drack lite rött, läste min bok och lyssnade på Bosses snarkningar.


       


Ganska snart bytte Bosse plats och tyckte det var dags att gå och lägga sig på riktigt. Sova i sängen finns inte hemma.... men när vi reser så gör vi alltid undantag. Mys!!


   


Somnade och var glad att vädret skulle bli bättre till nästa dag. Båthusberget i Norge låg framför oss....

Av Johanna - 29 augusti 2016 14:56

Nu har Bosse och jag gjort vår första ensamvandring ihop och det gick både bra och sämre. Mest bra. Packning var jobbigt som vanligt och som alltid packar man med sig mer än man behöver. Men jag skulle ju bo i stuga så det gjorde inte så mycket den här gången. Det viktigaste som packades var förstås överlevnadsmat, pass och sjukvårdsutrustning:


           


Väl i bilen så kändes det som att allt ändå var med. Jag hade t o m tagit med en skumgummimadrass då jag eventuellt skulle få sova första natten i bilen (helt fullbokat runt hela Grövelsjön).


 


Bosse var redo för avfärd... ett litet problem bara... jag hade pyspunka på höger framhjul. Eftersom jag i detta läge inte hade lust att chansa att köra 6,5 timme utan luft i däcket så var det bara att fixa detta först.

Vi fick vänta en timme men det var ändå skönt att de kunde hjälpa oss så snabbt inpå!


Bosse håller koll på killarna i verkstan så att de sköter sig....


 


Okej, äntligen kom vi iväg runt åtta på morgonen och jag hoppades hinna med en kort tur samma dag.

Vi stannade första gången i Rättvik vid Siljan. Så himla vackert så jag stannade längre än vi tänkt. Blev lite mys och kaffe på bryggan.


       


Bosse protesterar ibland onödigt mycket när jag vill ta selfies...


 


Ett par filmklipp blev det också...




Innan vi drog var jag ju tvunget att gå ut på den där bryggan... ända längst ut (annars räknas det väl inte?)



 

Rättvik var varmt och kvavt! Det var rätt skönt att sätta sig i bilen igen för ytterligare ett pass i tre timmar med AC! Bosse var nöjd över detta han med.

Jag ändrade mig någonstans där att istället för att vandra första turen i Grövelsjön så ta vägen via Furufjället då jag blivit tipsad om att Sveriges högsta vattenfall skulle finnas där. Och ja, jag måste erkänna att jag har en sjuk inställning till att hela tiden vara värst... det räcker med att du säger "bästa", "högsta", "längsta" eller nåt annat för att jag ska tacka ja! Så klart jag måste se Sveriges högsta vattenfall om det så handlar om en omväg och vattenfallet visar sig vara bara någon meter hög...

Vattenfallet heter i alla fall Njupeskär och är 93 m hög. Det är en kortare tur dit på 3 km så 6 km tur och retur - perfekt för en liten uppvärmning inför helgen!

Väl framme så var både jag och Bosse rätt trötta på att åka bil, dessutom var sista milen ett helvete på den dåligt skötta vägen. Åk INTE dit utan fyrhjulsdrift och bil av modell högre markfrigång! Leden var fin, nästan för fin och tillgjord med spång, bryggor, bänkar och t o m en restaurang i början. Nästan så att jag förväntade mig en glassbar någonstans halvvägs. Det förtog lite av känslan att man var i en nationalpark... men det var fint.


           


Låååååånga och många trappsteg ner sista biten...


         


Hittade lite blåbär till mellis också. Vädret var fortfarande kanon denna dag!


 


Efteråt var jag lite glad att den där restaurangen fanns då jag kom på att jag fortfarande inte ätit lunch och klockan närmade sig tre på eftermiddan. Priserna var ok och portionerna enorma!


 
 


Vi åkte sedan vidare mot Grövelsjön och när det bara var någon kilometer kvar var jag lite besviken över den renpropaganda jag hört så mycket om, det skulle knappt gå att köra på vägarna för alla renar som blockerade den! Men neeeej, inte en renjävel så långt ögat nådde hade jag fått se!

MEN, sen plötsligt från ingenstans ser jag dem och det kommer det fram en liten kalv till bilen när jag saktat ner. Såååå söt! Allt förlåtet!


 


Mamma övervakade....


 


Jag hade bokat in mig på Grövelsjögården från nästkommande dag och två dygn så nu blev det att jaga en sängplats. Hittade jag en så va det bra, annars blev det att sova i bilen - inget mer med det. På fjällstationen hade man eventuellt ett rum. De bad mig komma tillbaka om en stund. Dags för middag tänkte jag och frågade efter närmsta grillplats. Den låg bara ett stenkast bort. Det blev korv med bröd, läsa lite skönlitteratur och bara mysa!


   


Väl tillbaka på fjällstationen fick jag ett glädjande besked, de hade lyckats ordna ett hundrum till mig! Vad skönt ändå att slippa sova i bilen! Packade in oss där och passade även på att basta på fjällstationen. Oj, vad jag var trött sen! Somnade till boken och mina förhoppningar om nästa dag som skulle bli en heldagstur till Storvätteshogna, Svealands högsta berg, 1204 m ö h. En tur på 20 km tur och retur. Det enda som gnagde i mig var väderleksrapporten om regn, dimma och åska....





Av Johanna - 18 augusti 2016 10:47

Är så gott som klar med packlistan för vandringen i Grövelsjön om 1 vecka! Har med mig lite överflödiga saker som pocketbok, vin att njuta av framför brasan, riktigt kaffe att vakna till på mornarna mm. då jag utgår från en stuga och kör dagsvandringar. Annars hade jag bantat ner packlistan mera. 

Har haft ögonen på SMHI´s app varje dag... hoppas ju så in i bomben att vädret ska tillåta fina vandringsturer - vill inte ha regn och blåst i alla fall! Idag ser det ut som att det faktiskt kan bli riktigt fint om en vecka... jag känner tacksamhet! Men det kan ju lika snabbt ändras, det är ju ändå fjällen vi pratar om...

Har tyvärr förberett mig lite dåligt gällande vandringen och får gå på gamla meriter. Hade önskat att jag hunnit med ett par, tre timmars vandringar med ryggsäck innan. Men löprundor och fysträning av bål och rygg får väl räcka. Hoppas ryggen håller!


 


Har fått låna syrrans back on track regntäcke också... eller alltså hennes hunds täcke    - blir bra att ha med sig nåt riktigt bra att sätta på honom när vi pausar, eller om det regnar.

Bosse har även med sig tossor om underlaget blir stenigt och vasst eller om han mot förmodan skadar en tass. Tass-salva, myggmedel och första hjälpen är med... även fästingplockare, även om jag tror att vi slipper fästingar där. Funderar på hur mycket mat han ska ha men antar att dubbel giva blir bra eftersom han mer är dubblar sin aktivitetsnivå? Har också köpt hundbajspåsar i komposterbart material om man skulle behöva det. Även en egen liten microfiberhanduk har han med sig och så tar jag nog med mig tjuderkroken så att jag inte behöver oroa mig för att han ska äta upp min mat när vi tar lunchpaus... att han rymmer är mitt minsta bekymmer!   


Ser verkligen fram emot nästa vecka!


 



Av Johanna - 12 april 2016 15:33

I helgen hade jag och lillasyster planerat vandring på Sörmlandsleden från Björkhagen ut till Skogshyddan. Vi hamnade definitivt INTE i Skogshyddan! Nej, vi hade ingen karta... men det ska man väl inte behöva heller på en etapp som mestadels går på grusväg och motionsspår!?

Lillasyster hade ett fyrbent monster med sig, Molly + en bebis (inget monster) i vagn - varför det inte blev någon terräng denna gång. Hur som så fick vi oss ändå en rejäl vandring på 17 km som tog ungefär 5 timmar med en längre lunch. Pausen med lunch var förresten iskall i form av blåst och en engångsgrill som inte ville bli varm! Aldrig mer engångsgrill säger jag bara! Från och med nu blir det att ta med så att man kan göra upp en riktig brasa!

Vi hade trots detta en mycket trevlig promenad. Hundarna blev trötta och jagblev nog tröttast! Väl hemma efter bastu och middag kunde jag inte hålla ögonen öppna - så det var bara tack och gonatt!


Tunnelbanan till Björkhagen


   


Då kör vi!


             


Byta blöja och kissa i naturen blir inga problem för detta barn i framtiden...


   


Våra monster hittade spännande saker på sista kilometern... "vad gör den där träbiten där uppe?" Gillar att Molly tar stöd på Bosse...


 


Snart är det sommar... snart! Då blir det övernattning!

Av Johanna - 12 april 2016 15:13

Den här gången blev det sträckan Penningby-Norrtälje... fast vi vandrade vidare till Malsta, hem till Tessan för dusch och middag! Totalt 21 km om jag minns rätt och vi var ute ca 7,5 timme. Så lagom trötta blev vi, både tvåbenta och fyrbenta! Men det var en härlig vandring. Det enda som var lite trist var att vi missade vindskydd nr 2 där vi tänkte grilla korv och fick vänt amed lunchen tills vi var i Norrtälje, Färsna. Där blev det välförtjänt lunch i form av korv med bröd! Bosse vilade mer än gärna då! Sen kan jag personligen tycka att just denna sträcka innehöll lite väl mycket vandring på grusvägar - jag föredrar terräng.

Jag har verkligen börjat älska vandring. Även om man blir sjukt trött i knopp och kropp efteråt så blir man sådär skönt trött och nöjd! Det finns något meditativt över vandring... något som det är svårt att sätta ord på. Ska prova att sova i tält i sommar... någonstans på Roslagsleden.


                                                     


Väl hemma var Bosse lagom trött... i ett par dagar!!


   

Av Johanna - 21 september 2015 09:31

Har inte skrivit här på länge och det betyder just det att vi inte gjort så mycket ihop, jag och Bosse, sen senaste rallytävlingen. Sommaren har bara bestått av att ta det lugnt och tråkigt... alltså på hundfronten. Det har gått så långt att Bosse faktist blivit lite pipig hemma av rastlöshet. Gnäller om allt. Går och småpiper till och från.

Så nu måste det bli ändring på det. Ska nog ta och anmäla oss till kurs i rally - fortsättning. Tiderna på kursen var helt fruktansvärda - måndagar 20:30 - 22:00! Kommer inte vara hemma förens kvart i elva dessa kvällar... jag som är så kvällstrött! Men det kanske är bra ändå att komma igång.


I söndags aktiverade vi oss i alla fall rejält! Vi vandrade ju i somras, men utan hund då det inte gick att ta med hund på nattåget till Norrland utan att ha blivit tvungen att sitta upp hela natten i djurvagnen!! (Verkar som att det ska ändras nu av SJ - man ska kunna boka en hel kupé åt sig och sin hund). Men hur som så saknade jag Bosse och tänkte att vi skulle hinna vandra ihop i sommar... så i söndags drog vi ut på Roslagsleden! Jag, Bosse, Tessan och Ullis med sin Ozzy Eyes!

Vi startade i Grisslehamn efter att ha tagit bussen från Norrtälje. Var lite orolig hur Bosse skulle reagera på att åka buss då han inte gjort detta särskilt mycket och inte alls senaste åren. Men det gick bra! Lite pip bara då han ville hälsa på Ullis och Eyes.


 


Vädret var helt fantastiskt! Sol och ca 10 grader på morgonen när vi startade. Det blev nog uppemot 15 grader i skuggan under dagen.


                           


Roslagsleden är lättvandrad om man bortser från att den är rik på orm och fästingar! Såg inga huggormar denna gång men massor av fästingar vart det! Sedan fanns det ett par partier nära kusten som bestod av vassa klippblock som vi var tvungna att ta oss över. Var lite rädd att Bosses tassar inte skulle hålla men det gick bra.

Efter ca 1 mil stannade vi i Skottviken och förberedde lunch. En fantastisk badstrand med sand, klippor och hav! Tessan och jag hade lite problem med att få igång engångsgrillen då den nog var lite gammal... hittade den i gömmorna hemma. Tessan hade med sig färskkorv så läget var kritiskt! Till slut efter att Tessan tagit fram sina gamla scoutfärdigheter och jag på något sätt hittade sådana jag med trots att jag aldrig varit scout... så fick vi eld! Let there be light!

Doppade fötterna i havet, solade. åt och bara njöt säkert 1,5 timme! Även Bosse fick lite lunch...


                   


Sedan gick vi ungefär 1 mil till innan vi nådde Sandviken där vi fikade. Det gick genom blandad terräng.


                           


Sista 5-6 kilometrarna halvsprang vi för att hinna med bussen i Älmsta som bara gick en gång i timmen. Nästa gång kommer jag INTE springa utan ta det med ro och vänta in nästa buss, haha!

Hundarna skötte sig bra (i alla fall Eyes). Jag måste jobba på mitt tålamod med Bosse... han tär på det med sitt hetsande i kopplet ibland, pipande och mat-tjuveri! De var trötta på bussen... och vi med! Vilken dag! Röda om kinderna av sol, trötta i benen och med nöjda hundar satte vi oss på bussen i Älmsta mot Norrtälje.

Hann knappt komma innanför dörren hemma förens Bosse krachade på dörrmattan. Tog bort en sista envis fästing på honom och han snarkade vidare. Har nog aldrig sett honom så trött!

Vandringen tog 7,5 timme inklusive lunch och fika. Bussen dit ca 1 timme och hem ca 40 minuter. Längtar till nästa gång!!

Vad är det för blogg?


Om livet med en staffe. Här kommer jag berätta om alla våra äventyr med familj och hund och alla de aktiviteter som Bosse och jag är med om. Bosse är en Staffordshire Bullterrier som bor tillsammans med mig, min sambo och våra barn i Norrtälje.

Senaste inläggen

Kategorier

Lämna ett tassavtryck!

Något på hjärtat?

3 besvarade frågor

Vad letar du efter?

Arkivet

Datum och sånt

Ti On To Fr
         
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Juli 2017
>>>

Sidor Bosse gillar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards