Nu har fotona kommit och jag lånar de hon tog på mig och Bosse. Så nyttigt att se hur man själv ser ut också för att sätta in förbättringsåtgärder. Men på det stora hela så ser det bra ut (i alla fall på bild).

Här var det TULE må jag säga!     En mycket trött Bosse...

Ps. 10 dagar kvar till Cruft´s 2013!   

I ikväll efter en lång promenad (1,5 timme) i solen längst Nacka reservatet tog vi oss till ett ringträningspass för Saori på Rikstens Hundsportcentrum. Hon hade satt in ett extra pass på förfrågan av någon. Det medelades vara ett hårt pass med tempo för de redan lite erfarna. Kanon!   

Vi var ett gäng på ca 15-20 ekipage. Tror att jag räknade in fem afganer, lika många Faraohundar, några Cocker Spaniels, spanska vattenhundar? och två moppsar. Och så staffen Bosse då. Afganer kan verkligen det där med att se fantastiska ut i en ring när de svävar över golvet med sin päls... eller mer sitt långa vackra hår i vinden. Vackra hundar!

Bosse blev lite stel och på hugget första minutrarna i hallen, det var rätt spänd stämning och lite morr och gruff från några hundar precis när vi kom in. Bosse blir lite spänd på sånt nu för tiden. Men han gjorde inte mer än att höja svansen och stirra ut dem... sen gick det över på tio minuter och han hade full fokus på mig istället.

Jäklar vilket pass! Efter 1 timme, 45 minuter var jag genomblöt av svett, Bosse anfådd och båda två helt slut i huvudet. Det var ett jäkla springande, Saori skrikandes efter en hela tiden med att hålla rätt tempo, titta rakt fram, lita på hunden, peppa, tuttar ut, LE!!! Hon är hård... men ack så rättvis.

Jag fick med mig saker jag inte tänkt på. Som att hålla godishanden längre ner när jag visar upp hunden, inte dölja hans ansikte med min hand, se till att ställa upp honom olika snabbt och hela tiden mot domaren (som var en Saori som flyttade sig som ett spöke runt om i lokalen hela tiden)... det gällde verkligen att hålla koll på domaren. Bra övning!Bosse är alltid lite tung i baken, vill helst sätta sig efter en stund, så det var bra med träningsmomentet där vi fick ett visst antal sekunder att ställa upp hunden och sen skulle han stå stilla olika antal sekunder, Saori räknade högt hela tiden.

Hon piskade oss med sin röst och sin attityd - jag gillar verkligen henne!

Sista momentet var det bara att köra på med uppställning och sen runt i ringen två varv samtidigt som Saori fotade oss en efter en "in action". Ska bli kul att se om man fastnade på bild (och hur det såg ut).    Själv hann jag inte fota något alls trots att jag hade planerat detta. Kameran låg i väskan under hela passet, hann ju inte direkt ta fram den. Enda pausen vi hade var en snabb kiss för hundarna, haha! Så om jag får låna av Saori så lägger jag upp något av hennes foton här senare.

Här lite foton från vår promenad på förmiddagen:

TIPS: Ha INTE på er varmaste vinterskorna på en ringträning för Saori!

Idag passade vi på att ta en tur till Farsta Centrum med tunnelbana dit och buss tillbaka. Bra för Bosse att miljöträna lite när vi ändå är här. I Norrtälje blir det inte mycket miljöträning i stadsmiljö. Han skötte sig utmärkt förutom han eviga gnällande när han har tråkigt. Sitta still är inte hans grej liksom.

I Farsta Centrum passade vi på att besöka Djurmagazinet för att väga honom samt köpa nåt gott. Sist jag vägde honom för några månader sen var han uppe på 19,5 kg... tänkte då att nu får det räcka. Standarden för hanar säger upp till ca 17,5 kg. Personligen känner jag att det är lite lågt och jag vet att det finns de som tycker att hanarna gott kan väga mer så länge de är propotionella. Bosse är en stor kille! Nu vägde han straxt över 20 kg! Ja ja, vad ska jag göra, kan ju inte hjälpa att han är stor... fet är han inte!

Inne på djuraffären när jag går och tittar lite på bitleksaker och kamptrasor hör jag ett yngre par prata med varandra. De tittar på leksakerna, utforskar dem en och en och mumlar saker som "nej, den kommer inte hålla", "vad tror du om den här? "Nej, det kommer aldrig gå." Jag kan inte låta bli att fråga: "Vaddå, har ni en staffe hemma?". "JA!" Svarar det, haha! Ja, det är inte lätt att hitta leksaker som inte blir strimlade på en gång.

Köper ett ordentligt tuggben till Bosse så att han har något att göra ikväll när vi äter middag hos mamma. I kassan står ett yngre par (igen) med en varsin chihuaua i famnen. När de ser mig och Bosse håller de lite hårdare om sina små och tittar ner på Bosse lite oroat. Självklart börjar deras små troll morra mot Bosse. Först då upptäcker Bosse att de ens existerar och gnäller om att få komma fram och hälsa. Hon i kassan säger: "Förstår på hans ljud att han är leksugen" och ler. Ja, han är ju det. När vi betalat så morrar de vidare medan Bosse passerar, då får han nog och knorrar tillbaka ganska ordentligt och reser ragg. Kändes som att han sa: "Nu ere fan nog små råttor - kom då så käkar jag upp er!" Livet är orättvist!

Efter 1,5 timmes äventyr ligger Bosse nu och sover. Det får bli en kortare promenad till rastgården här i Skarpnäck sen. Rastgårdar saknas helt i Norrtälje - så trist!

Ser fram emot morgondagens ringträning med Saori... lovar att berätta! Tills dess lite foton från dagens äventyr:

Hur kan min lillasyster vara så obetänksam att hon planerat in födseln av sitt första barn samma dag som vi reser till Cruft´s!?   Skitungen har alltid gjort lite som hon vill! Skämt åsido så hoppas jag att lillskruttan kommer ut innan vi åker så att jag får möjlighet att hålla min nya systerdotter i famnen, lukta på henne och bara försäkra mig om att alla fingrar och tår är på plats! Jag längtar efter henne så! Ja, det är en hon. Det har de kollat upp. Blir det något annat så får det bli att gå i rosa volanger minst 1 år framåt ändå.

5 mars är det planerat att denna prinsessa ska komma till vår värld. Samma dag befinner jag mig i en minibuss tillsammans med tre till ekipage av olika kön, ålder och ras (hundarna då). Vi lär befinna oss mellan Göteborg, Tyskland och Frankrike denna dag.

Idag är det 14 dagar kvar tills vi är på plats. Inne på NEC där Cruft´s ska underhålla Storbritannien och världen i fyra dagar. Vi sätter oss i bilen i Norrtälje om exakt 11 dagar. På kvällen den 4 mars kör vi hela natten mot Göteborg. (Fan, nu blev jag bajsnödig igen).   Jag blir så nervös!

Tänk att vi ska få åka med våra svenska staffar och representera Storbritanniens egen ras hos dem på världens största hundutställning! Bara det är stort nog för mig! Hur det går där är inte lika viktigt. Vi har varit där. Vi har fått gå inne i ringen. Vi har fått visa upp våra hundar på Cruft´s 2013!

Nu är jag bara rädd att Bosse ska skada sig, bryta svansen i en dörröppning, halka till och slå upp hakan eller ramla ner i lava som min son drömde inatt (inte så troligt men...) Jag är också mer rädd just nu för kennelhosta, noskvalster och allt annat som kan drabba en hund.

Det kommer gå bra. Snart åker vi. Jag är taggad. Nu jävlar!

Nu på söndag när vi ändå befinner oss i Stockholm då lilla mamma fyller år ska jag passa på att gå på rinträning hos Saori Wohlin. Har gått på en ringträning för henne i Riksten tidigare och har bara gott att säga om henne och upplägget hon kör. Duktig, hård och rättvis. Hon petar, påpekar och hurrar!

Tyvärr har jag inte haft möjlighet att gå på fler ringträningar för henne då det är en bit att åka mellan Norrtälje och Riksten. MEN nu på söndag ska jag få mig ett pass som heter duga!

Veckan därpå är det utställning igen på Stockholms Hundsportcentrum i Upplands Väsby. Då är det Östsvenska Terrierklubben som anordnar detta.

09:00 RING 5

Domare: Helena Peterzéns (domarändring-skulle ha varit John Ryder)

Staffordshire 7 valpar och 31 övriga klasser

Jag är lite orolig över domarbytet då Helena inte dömt staffar någon gång tidigare vad jag kan se? John Ryder är en specialist på staffar så domarbytet kan nog resultera i lite bortfall av några staffar. Man vet ju att vissa endast ställer för domare som de känner sig någorlunda säkra på. Dessutom att ställa för någon som inte har någon större erfarenhet av rasen är ju en ännu större risk. Eller?

Men det är ju ett tag kvar. Tills dess behöver jag lära Bosse att stå kvar lite längre stunder utan att tröttna och sätta sig på sin söta rumpa!

Då är det snart bara 2 veckor kvar tills man står där nervös utanför ringen och inväntar sin tur att gå in med Bosse och se så bra ut som möjligt tillsammans de få sekunder man har på sig! Idag kom inträdeskorten till Cruft´s. I samma kuvert hade man också med fripassagerare som reklam och information från kennelklubben. Något som förvånade mig var:

1) ett kort om hittelön på en hund som förvunnit eller blivit stulen. Ser ut som ett visitkort med foto och text på båda sidor. Denna var med i kuvertet! Vilken kostnad att trycka upp 25000 kort och sen dessutom skicka med de i alla kuvert!

  Samtidigt förstår jag att man gör det om man har de ekonomiska förutsättningarna samt kontakterna.

2) Man har skickat med viktig information till alla utställare från Engelska Kennelklubben. Vissa av de uppmaningar som står med där är både skrattretande och läskiga. Man blir lite orolig över hur djurhållningen i England egentligen är. Jag funderar också över om engelska utställare är helt dumma i huvudet? Några av reglerna man uppmanas att följa:

• Hundar som kan bli agressiva får inte ställas ut
• Sparring mellan två hundar i ringen är inte tillåtet (på riktigt!!?? Inga kommentarer!)
• Hundar får inte bära munkorg under bedömning
• Hundar får inte paras inom utställningsområdet (Vaddå, passar folk på?)
• Kränkande eller agressivt uppförande gentemot domare eller andra utställare godtas inte
• I utställningsringen är rökning förbjuden

Ovan regler känns inte som att det blir någon svårighet att följa... det skulle vara om jag råkar stöta på en sån där idiot då som föranlett ovan regler som jag skulle bli agressiv då...   

  Nu är de flesta intyg och pappaer på plats, det som saknas är avmaskningen (intyg på detta) som är bokat till dagen innan avfärd samt att boka en biljett till Best in show finalen 10 mars! Det vill man ju inte missa!

Då ligger man i sängen efter en heldag i Upplands Väsby, Stockholms Hundsportcentrum, där Ssbtk anordnade första Vinterspecialen. Hoppas på att denna tillställning fortsätter i framtiden. I år var den inofficiell så då passar jag på att se det som träning inför kommande utställningar. Malin var med och ställde Smul i juniorklass och Bibbi i unghundsklass. Själv ställde jag i juniorklass för sista gången, Bosse är 16 månader och får börja ställas i unghundsklass nu. Juniorklassen sträcker sig ju till 18 månader men Bosse är så pass utvecklad och stor nu att han kan hävda sig bra i unghundsklassen som startar på 15 månader. Så till Terrierutställningen om två veckor är det första gången i unghundsklass!

Jag var rädd att Bosse skulle flänga runt och gny som en dåre, som senast i hallen under ringträningen. Ja, han gjorde väl det så där lagom tills han låg tryggt i sin canvasbur. När det var hans tur (efter evigheters väntan) så gjorde han sitt jobb lika perfekt som vanligt. Det är mest jag som måste lära mig att hålla koll på domaren! Fem stycken juniorhanar var vi och i konkurrens blev Bosse placerad fyra. Jag var nöjd men hade faktiskt trott att det skulle gå lite bättre. Domaren var en rasspecialist från England och gav Bosse bra kritik. Överlag så är jag ändå glad... mest för att Bosse skötte sig så bra!

De hade till min glädje lite försäljning av hundgrejer! Jag köpte en flytväst till Bosse att ha i sommar (badkrukan) så att jag vågar slänga i honom från bryggan utan risk för att han ska drunkna!   

Dessutom fanns en fotograf på plats som fotade hundarna gratis! Bosse gillade INTE att stå på podiet så han lär väl se ut som en ledsen kråka?

Det blir ju mycket prat och mingel med andra staffeägare och det är roligt. Man börjar känna igen fler och fler. Dessutom blir man oftare igenkänd. Många är trevliga, vissa har nerverna utanpå skinnet så de kan vara lite korta i ton och andra bryr sig inte om att säga hej. Man får vara som man vill, jag vill bara ha det trevligt och hoppas och tror att man alltid kommer framåt om man är öppen, glad och hjälpsam.

En kommentar idag fastnade tyvärr. Vi pratade med en uppfödare som vet att vi ska till Cruft´s. Uppfödaren sa: "Ni vet att ni inte kommer att vinna va?" Eeeh, ja. Vi är ganska övertygade om att vi säkert inte vinner men vi hoppas ju ändå på placeringar. Bara att få komma till Cruft´s med sin hund känns lite ärofyllt faktiskt. Jag tror och hoppas att denna uppfödare menade väl och mer som att domarna i England premierar sina inhemska hundar eller att det är så stor konkurrens. Men just då kändes det som att denne person menade att våra hundar inte hade det som krävdes.

Hur som, här kommer lite fotografier från dagen (tyvärr nästan inga på Bosse då det är nackdelen när man själv är fotografen).

Den här hunden var jag tvungen att bara fota, ett blått öga! Synd i utställningsringen men attans vad charmigt!

Sen har vi lilla Smul:

Och Bibbi:

Lite blandade foton på trötta staffar, montar med hundgrejer att köpa och så...

Sist men inte minst min fantastiska Bosse samt domarens kritik (som jag gillaaaaaar:

Ikväll fick min kära sambo för sig att dra ut och springa i kramsnön! Själv har jag inte sprungit på ett tag och tänkte att det kan vara bra för mig... och Bosse. Så fort jag bytt om såg jag på Bosse att han piggnade till trots långpromenaden en timme innan. När jag tog fram hans sele blev han otålig, det var löpning på gång! Tjohooo... och en massa gnyende i dörren innan jag knytit skor och fått på mig mössa. 6-7 km senare så är det dags för en varm bastu, några kalla öl och lite fiskgryta i magen. Bosse ligger vid mina fötter och snarkar medan jag slörpar i mig det sista av grytan. Trötta hundar är lyckliga hundar!