Senaste inläggen
Igår på eftermiddan passade jag på att ta en långpromenad i skogen med Bosse. Vi gick en annan väg än vi brukar, på andra sidan av anstalten finns ju också skog kom jag på efter att ha bott 10 år i Norrtälje! Så snart vi släppt gatorna bakom oss släppte jag Bosse lös. Det är en sån härlig syn med lös staffe i skog och vida vyer. Han ser ut som en blandning av katt, hund och känguru när han far fram och tillbaka hoppandes, smygandes och rusandes om vartannat. Hade med mig lite överbliven entrecote, klicker och tennisboll. Passade på att träna inkallning och att gå nära i snåret.
Plötsligt springer en hare förbi oss på kanske 10 meters avstånd, Bosse stelnar till och tar sats för att springa efter. Jag har honom på några meters avstånd själv och inser att jag inte kommer hinna ta tag i honom utan utbrister bara ett bestämt NEJ! Han tittar på mig och kommer till MIG! Gissa lyckan! Jag belönar med att tjoa och busa med han samtidigt som jag öser över honom entrecote! Sen går vi vidare. Visst tittar han bakåt mot skogen där kaninen försvann ett par gånger men verkar tycka att det är mer värt att följa matte. Matte är så NÖJD!
Det börjar snöa men det gör ingenting, jag är bara så glad. Tänker att nu ska vi kasta boll. Bosse verkar ha tappat förståndet inser jag efter ett tag. Han springer efter bollen, tar den i mun, när jag ropar "kom" så lämnar han bollen och kommer glatt springande tillbaka till mig. Pucko! "Hämta bollen" tjatar jag om. Han springer till bollen, tar den i mun och jag ropar "kom"! Han släpper bollen och kommer. Min irritation vet inga gränser, vilken puckad hund! Stackars Bosse får erfara en väldigt opedagogisk matte som bara är sur när han kommer, en matte som argt stoppar bollen i fickan och muttrar jättefula ord. Bosse blir förstås osäker, "ville hon inte att jag skulle komma?"
Förstår efter ett tag att den enda som är dum just nu är JAG! Gör om - gör rätt! Så, jag gör övningen lite lättare och jag släpper min irritation bakom nästa träd. Ja, det funkar förstås - han kommer ända fram med bollen varje gång! När han lyckas så visar jag mig förstås överdrivet glad, tjoar och larvar mig! Tur att man är ensam i skogen. Skönt att avsluta bolleken på ett postivt sätt... min Bosse är inte alls dum, bara matte som är det ibland.
Passade på att köra lite fysträning bland kullar och stenbumlingar också, Bosse fick ta sig högt upp för att hitta godbitar eller hämta bollen. Han var rätt trött när vi kom hem må jag säga. Låg och gnydde och skällde i sömnen, det var säkert Lille Skutt som han äntligen fick tag på kanske?
"Puckot" Bosse som inte fattar vad han ska göra med bollen...
Okej, har bestämt mig för att beställa en wp sele. Eftersom dessa sys efter måttbeställning så har man ju massor av färger att välja på både på foder och band! Jag som har världens värsta beslutsångest vare det gäller val av mat på restaurang eller allt annat för den delen med fler val än två... hur ska detta sluta? Jag behöver hjälp! Bosse är ju vit och röd pied så jag tänker att en sele i kombinationerna svart teddy-brunt band, limegrön feece-klarblått band, röd teddy-mörkblått band... gillar ju orange jättemycket också... och gult... jag veeeet inte! Här nedan finns de färger som man kan välja som band, alltså det som ligger överst:
Som botten/foder vill jag välja på limegrön fleece, svart, ljusblå eller röd teddy.
Så, jag behöver hjälp - röstning om bästa färgen sker här på min blogg! Kolla i vänsterspalten lite längre ner och RÖSTA! (Finns ingen av er favoritkombo så skicka gärna ett meddelande i frågerutan eller på kommentarer).
Så här ser en wp sele ut för de som inte vet:
Hösten förra året hade jag bokat tid för BPH i Märsta genom Tollareklubben. Först: Vilken fantastisk bra stämning de hade på denna bruksplan, jag vet inte vad det var men vissa brukshundsklubbar man bara passerat eller besökt får man känslan av att "här hör du inte hemma". Men på Märsta-Sigtuna Brukshundsklubb kändes det som att man var välkommen. Omgivningarna och planen var också fina och välskötta!
Eftersom jag inte beskrivit hur Bosses BPH gick till så gör jag det nu lite kortfattat - det jag minns av det i alla fall.
Det var en en grådassig hösthelg som jag hade fått en klämtid mellan alla andra Dansk Svenska Gårdshundar, tror att klockan var si sådär nio på morgonen och jag hade redan börjat ånga mig veckan innan då jag insåg att Bosse nyligen gått in i sin psykiska könsmognadsfas. Han hade igen börjat skälla och morra på soptunnor och bilar som stod på på annorlunda sätt ute på vår gata, han hade ännu en gång fått selektiv hörsel och var uppkäftigare än någonsin. Bara några veckor innan hade det kännts som att allt jag lärt honom verkligen satt, han lyssnade uppmärksamt, kom på inkallning och var lugntare än någonsin. Ja, det var alltså några veckor innan BPH´t.
Så morgonen 4 november 2012 var det dags, Bosse 13 månaders tonåring med massor av energi i kroppen tar sig an utmaningen! Min lillasyster och hennes pojkvän har kommit för att vara åskådare och fota lite. Bosse blir galen av glädje när han ser henne... som vanligt delas pussar ut oavsett om man står upp eller ej (det är ju bara att ta sats och hoppa).
Under hela BPH´t har Bosse hur kul som helst. Jag med och jag misstänker att åskådarna fick sig några skratt också. Allt går hur bra som helst, han tar det mesta med ro och nyfikenhet. Enda hindret som han INTE tycker om är dvärgen i form av en spånskiva som plötsligt viker upp sig från marken utklädd till en mörkhyad tomte? Han skäller och backar, tycker att vi är idioter som närmar oss den (ja, vad är naturligt med detta egentligen?) När vi väl hukar oss framför den och lockar på Bosse så kommer han fram och "hälsar". Nosar lite på dvärgen men tycker att vi bör lämna den där den är. Vi ska gå förbi den två gånger till och det går bra men Bosse håller lite avstånd, vem litar på bruna dvärgar med tomtehår?
Sen går alla följande moment hur bra som helst, skrammel, konstiga underlag, närmande figurant i konstiga kläder och konstig gångart (lite misstänksam men det kan ju vara en människa som vill gosa), så Bosse springer fram för att hälsa!
Jag hade valt BPH med skott, vet att Bosse inte är rädd för varken raketer, smällare eller andra ljud så det känns inte som något problem. Det är det inte heller. Han lyssnar till lite snabbt vara vart ljudet kom från och sen går han vidare som om inget hänt. Trots detta fick han en 2:a? Jag var säker på att det var en 1:a. Men för att få en 1:a så ska ju hunden antingen vara döv eller skottränad så att han inte ens bryr sig om ljudet alls, inte ens visar nyfikenhet? Jag är trots allt nöjd, summan: en stabil liten tonåring med sjukt glatt humör! Precis som en staffe bör vara!
Lite blandade foton från BPH´t:
Något jag funderade på redan innan Bosse kom till oss var WP, eller Weight Pull. Det finns ju några klubbar i Sverige som håller på. I Stockholm finns min närmsta och man kan komma dit för att prova.
Jag skulle vilja köra det lite light med Bosse som fysträning. Vet inte hur biffig en staffe får vara i utställningsringen?
Kollade på wp selar, finns från 500 kr - 1300 kr för Bosses storlek, funderar på om det kan vara jättestor skillnad på kvalitet om man bara ska träna lite, dra lite pulka, däck eller så? Förstår om de som tränar wp mer seriöst och till och med tävlar kör på de bästa, men måste jag? Någon som vet?
Tänker i alla fall testa på. Annars funderar jag på fysträning som att trava uppför branta backar och gå nedåt i intervaller. Hoppa upp på stenar, parkbänkar, stockar ute i skogen. Det finns ju möjligheter överallt att träna både hund och matte!
Idag passade vi på när solen stog som högst över klarblå himmel ta en promenad ner på stan. Stackars Bosse har inte fått röra på sig mycket denna helg då jag ännu en gång ligger dålig, får nog ta och besöka sjukvården om det inte blir bättre. Men trots ont i lederna tog jag mig kraft att åtminstone promenera.
Vi gick ner på stan, köpte kaffe till oss vuxna och saft med kokosboll till dotter. Vi tog med oss fikat och satte oss i solen vid Norrtälje ån. I godan ro satt vi där när en äldre dam skulle passera oss med sina två små hundar av modell golvmopp. Hon stannar upp och ser på oss, säger "nu tar vi det lite lugnt här, jag är lite rädd för dom där hundarna". Jag kan bara svara "det är okej". Så klart, hon får vara rädd för vad hon vill, synd bara att hon har dessa fördomar. Det är faktiskt första gången jag är med om det så tydligt. Konstigt att hon inte använde ordet kamphund, det hade varit klockrent! Hon passerade oss med sina hundar utan att Bosse slog käftarna om dem eller henne, underligt?
Hur som så släppte jag Bosse lös en stund sen så att han fick leta lite korv i parken och bara vara med oss och strosa runt medan vi solade.
Väl hemma 1,5 timme senare tömde vi brevlådan två dagar försent och jag fick mig en överaskning. Bosses diplom hade kommit. Diplomet Svensk Juniorvinnare 2012! Åh, vad stolt man blir, hade en moment där!
Bosse passade på att sola en stund också på tomten där solen lyser mot garageväggen... nice!
Fick mail i förrigår från Engelska Kennelklubben, de ville ha ett intyg på att Bosse heter Denique Habanero. På hans stamtavla som jag skickade in kopia på vid ansökan om atc nr står det bara Habanero då det ännu inte fanns något kennelnamn och på min anmälan till Cruft's skrev jag förstås hela hans namn...
Om vi tycker att Sverige är byråkratiskt, vänta bara tills du behöver få något gjort i England! Så jag ringde SKK och de serviceminded som vanligt scannade in ett intyg och mailade mig som jag sedan skickade vidare till Eng. Kennelklubben. Det tar ca en till två veckor att få svar på sina mail från dem så jag håller tummarna att detta räckte men tänker för säkerhets skull även posta en kopia till personen som mailade mig därifrån. Herre min.... Som om man inte redan är nervös, ska det krångla mer?
Ps. Hämtade mitt eget nya pass igår!
Börjar bli nervös och har redan en släng av resfeber. 35 dagar kvar tills vi står där i utställningsringen på världens största utställning! För er som planerar en resa till England med hund så tänkte jag sammanfatta en liten lista om vad ni behöver tänka på:
Jag tror att det var allt. Så här i efterhand så känns ovan inte så mycket, men vad jag stressat för att förstå. Lusläst alla hemsidor som går, haft mail- och chattkonversationer med Engelska Kennelklubben samt FosseData och fått massa råd från SKK. (Ring dem om ni har frågor, de är hjälpsamma!)
För att avsluta detta kommer här ett foto på en liten BosseBus. Vid denna tidpunkt hade jag aldrig ens hört talas om Cruft´s!
Igår kväll, tisdag var det dags för ringträning igen och denna gång var A-L Munkvall på plats! Hon är mycket professionell och duktig på sitt område och jag har stor respekt för hennes erfarenhet. Däremot är hon inte den mest pedagogiska personen jag träffat. När jag lämnar ringträningen denna gång har jag fått med mig mycket bra saker men jag kommer också på varför jag blev så arg på min första utställning när hon dömde ut Bosse. Det var egentligen inte att han inte hade vuxit klart i käken ännu utan sättet hon sa det på. Hon bara slängde ur sig orden "det är ingen idé att du ställer honom, han kommer bara bli diskad" på ett sätt som att jag bara var vatten värd... och ja, det är så hon ibland uttrycker sig. MEN kan man se förbi detta, tycka att det är okej att känna sig som dummast i världen när hon talar till en, så är hon faktiskt fantastiskt duktig.
Det var en bra kväll. Bosse började förstås första timmen med att trilskas, sjunga ut sina sorger och dra mot allt och alla, men sen släppte det. Jag har kommit till insikt att Bosse helt enkelt behöver lite mer tid innan det är dags att äntra ringen. Jag har ju alltid varit i väldigt god tid till alla utställningar så han har automatiskt alltid fått denna tid. Jag behöver nog se till att det alltid blir så i fortsättningen.
Bosse hade inga problem med att jag satte upp han på trimbordet denna gång, jag fick hjälp av Sagas matte som kände igenom honom - tack. Han stod krokigt och lite ostabilt, men han stod kvar och det var gott nog för mig!
Saga och matte:
A-L Munkvall påpekade också för mig något som jag inte alls visste, Staffar är en "frontras". Detta betyder att man alltid ställer dem med fronten mot domaren. Snacka om att jag har noll koll, jag har låtit Bosse stå lite hur han vill eller så har jag bara gjort som de övriga i ringen... och det har INTE alltid varit med fronten fram!
Bosse i "frontställning":
Jag försökte få till lite fotografier på Bosse från sidan också, detta i slutet på timma två, så han tappade lätt fokus:
EliteStaff´s Sofie ville att jag tog lite foton på Balder också och det gjorde jag gärna, sötare björn får man leta efter... vore han inte så stor så skulle jag stoppat honom i bakfickan och gått hem! Även han tycker att trimbordet är lite läbbigt:
Bosse ser nästan lite ynkligt spinkig ut jämfört med Balder, kanske ska ta och öka på maten? Hur som helst var det en kanonkväll med bra råd och välbehövd träning! Alla som var med på träningen var så snälla och hjälpsamma, då blir man glad!
Bosse gäspar med blicken mot de som fortfarande håller energin uppe i slutet av kvällen...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
||||||||
3 |
4 |
5 |
6 |
7 |
8 |
9 |
|||
10 |
11 |
12 |
13 |
14 |
15 |
16 | |||
17 |
18 |
19 |
20 |
21 |
22 |
23 |
|||
24 |
25 |
26 |
27 |
28 |
29 |
30 |
|||
31 |
|||||||||
|