Direkt efter jobbet hoppade jag i mina röda Lundhags, satte på Bosse klövjeväskan ochtog med lite gottis som belöning vid kontakt.
Vi knallade på i solig skog ungefär 45 minuter innan vi var hemma igen. Skönt med tyst umgänge, lite smultron i mun och glad hund.

Jag tror det är viktigt att veta när det räcker. Att ha känsla för när gränsen är nådd. Att förstå när man är besegrad. Just nu känner jag mig som en rutten fisk med självförtroendet ungefär 40 centimeter under marken jag går på. Jag är besegrad av Bosses härliga pubertet som har tagit överhanden.

Gårdagens träning på lydnadskursen var vårt sämsta någonsin. Jag vet ju med mig att Bosse förändrats senaste veckorna, ungefär samtidigt som lydnadskurs 2 faktiskt drog igång. Han har blivit mer utåtriktad än någonsin (eller som förut men skiter blanka fan i mig) och lever i ett rosa moln av dofter och synintryck. Jag förstår att han kanske och förhoppningsvis är i sin sista utvecklingsfas. Nu testar han mig hårdare än någonsin.

Det konstiga är att han sköter sig relativt bra hemma och på promenader - men väl på bruksplan eller någon annanstans där jag sätter liiite krav på honom i kombination med störningar i form av människor och hundar så ballar han ur! En del säger att "ta tag i det problemet hemma - inte på bruksplan"... men han HAR ju inga problem hemma! Jag får nog helt enkelt utsätta honom för nya miljöer med mycket folk för att locka fram hans dåliga sidor så att jag får möjlighet att träna den lilla odågan i att ha kontakt med mig... MIG!!!

Igår kväll började jag kursen med att värma upp med lite lägganden, ställanden, linförighet och det såg fint ut. Tillsammans körde vi sen en platsläggning. Jag stod kvar nära, Bosse var uppkopplad i lina i smyg, jag fick påminna med röst några gånger att lägga ner hakan... men han låg faktiskt kvar hela tiden. Det var bra. Även tandvisningen gick bra. Sen tröttnade Bosse och bara sket i mig och tyckte att allt annat var roligare. Jag höll på att bryta ihop i gråt. Den externa belöningen (grisen) jag hade med mig hjälpte inte heller, förstod ju att jag inte skulle ha haft med mig den utan att träna in den först under korta stunder, det blev för stort fokus på den. Han drog och stretade mot träningsväskan länge! Provade att ha grisen i min träningsväst istället men det fattade han inte alls. Jag band upp honom och tog en lång paus. Hade jag haft ett hagelgevär så...   Fy fan, han var inte vatten värd i mina ögon. När kursledaren sen säger att jag behöver jobba med mitt humör (med glimten i ögat) så blir jag förbannad på mig själv för jag förstår ju att träningen ska vara rolig... men jag blir arg på honom också innerst inne för han vet inte hur duktig Bosse var innan denna kurs drog igång. Han tror ju att Bosse alltid varit så här olydig! Bosse var en stjärna som nu pekar finger åt mig! Det gör mig så jäkla besviken och ledsen! Ja och nu är jag besegrad, jag förstår det och måste lägga upp en plan utefter detta. Min plan är att skita i tävlingen denna helg samt nästa. Under tiden ska vi inte träna lydnad över huvud taget. Vi ska inte träna några moment över huvud taget! Han kan ju alla moment fantastiskt bra och de kan jag plocka fram igen när han är mogen för det. Just nu skapar träningen bara konflikter mellan oss vilket jag absolut inte vill - träning ska vara kul!

Det finns dessutom ingen mening med att gå ut på plan och tävla med noll självförtroende, en hund som fokuserar mer på publik och dofter och sen lämna sin första tävling med dålig känsla. Det finns INGEN mening med det.

Nu ska vi bara promenera i skogen med klövjeväska, spåra lite, jogga nån mil i veckan och bara träna kontakt... kontakt med MIG! That´s it!