Direktlänk till inlägg 18 september 2013
Jag har ju en hane som dessutom ligger ute till avel OM passande tik finns. Det kommer ibland förfrågningar och vissa mer intressanta än andra. Bosse är än så länge ung, egentligen kanske lite för ung, så han har inte fått "komma till" än men den dagen närmar sig med stormsteg. Jag skulle helst vilja vänta tills han fyllt 3 år så att man verkligen vet hur han utvecklat sig (även om han inte har några problem nu) men samtidigt går jag i tankar om att faktiskt kastrera honom då jag vill ha en arbetsglad hund. Han är arbetsglad - när HAN vill - när löptikarna är obefintliga. Det finns förstås inga garantier på att han blir mindre luktbenägen bara för att man kastrerar men det finns ändå en chans om detta - många jag pratat med berättar att trots kastrering i äldre dar så har de fått en bättre kontakt med sina hanhundar. Jag väljer att tro på detta, det är vad jag vill tro på.
Så på grund av detta samt viljan av att få se hur en eller två valpkullar efter honom skulle utvecklas så är det ju lika bra att sätta igång - eller? Då kan jag följa valparna 1-2 år och sen kastrera OM det inte visar sig att valparna utvecklas till alldeles fantastiska avkommor - då kan han väl paras 1-2 gånger till. Men sen får det räcka - man kan inte ha för många avkommor på sin hanhund enligt min åsikt.
Sen finns det en annan tanke som skrämmer mig - tänk om Bosse blir dyngkåt 24 timmar om dygnet när han väl fått komma till, när han vet vad han KAN få? Vet att vissa individer blir jobbigare och gnälligare efter en parning medan andra individer blir lugnare då de vet att det bara gäller under höglöpet ändå (jag hoppas, hoppas på det senare alternativet). Blir han ett as så klipper jag kulorna snabbare än snabbast!
Har ni några erfarenheter kring detta? Kommentera!
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
|||||||||
2 | 3 |
4 |
5 |
6 | 7 |
8 | |||
9 | 10 |
11 | 12 | 13 | 14 | 15 | |||
16 | 17 | 18 | 19 |
20 | 21 |
22 | |||
23 | 24 |
25 | 26 | 27 | 28 |
29 |
|||
30 | |||||||||
|