Efter 3 veckor i Thailand är det skönt att vara hemma i trygga Sverige där hundarna trots allt har det relativt bra trots att jag kan tycka att hundar i Thailand mer är riktiga hundar och lever i harmoni med människorna där. Lösa springer de på stränder och gator men oftast inga längre sträckor då de har sina revir och ofta ägare i någon restaurang eller butik. På Koh Samet var hundarna harmoniska, nyfikna och på inget sätt alls störda över alla människoben som gick rakt över dem då de sov på trottoarerna. De kom gärna och tog sig en tupplur bakom min solstol som gav lite skugga och de var noga med att först gräva en liten grop där bakom för att komma åt svalare sand. Loppbitna och med skabb var de nästan alla. En del hundar med skador som var otäcka. Men vi fick lära oss att man inte avlivar djur, det är mot deras tro. Om en hund eller annat djur blir sjukt eller skadat lämnar man det till munkarna vid närmaste tempel där hunden får ev. vård och mat tills den självdör. Otäckt och oetiskt i våra ögon kanske men helt i sin ordning här. Man har inte rätt att ta ett annat liv, oavsett djur eller människa, oavsett skadad eller sjuk.

I storstäderna som Bangkok och Hua Hin var det färre hundar och de tycktes även vara mer skygga, vissa till och med strykrädda såg man. Här var det inte samma avslappnade inställning till hundar utan man verkade tycka att de mest var ohyra. På Koh Samet såg man istället ofta hur alla matrester på restaurangerna portionerades ut till hundarna och det var inte alls fult att mata dem från borden om man ville. I Hua Hin stötte vi dessutom på en lite butik som sålde hundvalpar, renrasiga småhundar. Dessa låg i burar utan sin mamma, ibland en och en och någon gång tillsammans med ett syskon eller annan valp. Blev så ledsen av att se detta. De låg på bara golv eller galler. Jag frågade hur gammal en valp var. Den var 36 dygn... alltså knappt 4 veckor!

De hundar som thailändarna köper i butik verkar bli små maskotar, gosedjur som man klär upp i kläder och bling bling. De bärs omkring i väskor och i famnar. Vad de måste svettas i dessa kläder! Man har inte samma syn på djurhållning som i Sverige - det är tydligt.

Träffade på en härlig engelsk bulldog på ca 9 månader i Hua Hin i alla fall... den var inte utsmyckad... men heller inte ägd av nån thailändare. Vackraste bulldogen jag träffat!

På Koh Samet hittade barnen en valpkull på 8 valpar som var fruktansvärt loppangripna! Varje dag satt mina barn och plockade loppor av dem, gav dem vatten och hade dem sovandes i sina famnar - mina små hjältar!

Många hundar träffade vi på och jag säger som en amerikan vi träffade på vår resa - "varje barn har rätt att ta med en valp från Thailand". Tänk om det vore möjligt!

En hund utmärkte sig på Koh Samet och stal mitt hjärta lite extra. Jag kallde honom tjuven då han snodde allt som kom i hans väg. Min kaffemugg, nästan min plånbok, en fotboll från några barn och ett par flip flop från en thailändsk kvinna som jag lyckades återfå med lite klappar i utbyte. Han var mycket charmig!

En underbar resa på många sätt och samtidigt en påminnelse om hur hundarna har det i våra olika länder! Nu ser jag fram emot att planera nästa års tränings- och tävlingssäsong med Bosse!