I fredags kom Soyas valpar, 4 flickor och 1 pojke! Alla mörka (brindle). Skulle ha åkt över och tittat på dem men tiden har runnit iväg så jag hoppas på att få se dem live i veckan och då ta massor av foton.

I helgen har vi verkligen inte gjort något annat än flämtat ikapp i värmen. Söndagen var ju värst med sina 30 grader i skuggan. Altanbygge och badstrand stod på schemat. Bosse har redan hittat sin favoritplats på baksidan. På altanen har man ju lite utsikt... och skugga när värmen är som värst. Ännu finns inget staket runt om, den nya panelen är nästan helt på plats, fönster och dörrar på gång och tak ska byggas över en del av altanen... men Bosse trivs ändå.

Att det inte blev något tävlingsdebut för mig och Bosse i söndags känns jättetrist. Samtidigt lite skönt att slippa tävla i värmen, Bosse hade varit mycket påverkad. Det gick i alla fall jättebra för resten av lydnadsgänget - grattis till fina prestationer!

Nu har PM kommit för tävlingen i Hallstahammar som Boxer klubben anordnar om två veckor. Men jag gissar på att vi skippar även den och ser fram emot en tävlingssäsong med början nästa vår. Dessutom startar tävlingen med samling 07:30 vilket betyder att jag skulle behöva åka hemifrån typ 05:20 - nej tack!

Denna vecka blir det fortsatt lugnt med noll lydnadsträning, förhoppningsvis lite personspårsintro och titta på valpar!

Så klart även hundar ska få njuta av en svalkande isglass i sommarvärmen. Recept: Vatten, foderkulor, köttfärs och lite olivolja... eller något annat smaskigt. In i frysen över natten. Uppskattat!

Fick för en stund sen samtal från kennelmamma Malin - första valpen har tittat ut - en svart liten tik! Längtar tills man får se de små underverken! Jag gissade på att det blir några svarta och några röda. En annan uppfödare gissade på tigrerade... så spännande att få se vilka små färgbomber som kommer ut till världen.

Nu håller vi tummar, tår och tassar att Soya mår bra och fixar sin tredje och sista kull... hon är så duktig!

Bosse är med på jobbet idag. Han har jobbat för fullt med sitt märgben jag plockade med mig ur frysen i morse. På nedan foton ser ni hans ynkligaste blick - nej, jag har inte slagit hunden... bara tog ifrån honom märgbenet en stund.

Direkt efter jobbet hoppade jag i mina röda Lundhags, satte på Bosse klövjeväskan ochtog med lite gottis som belöning vid kontakt.
Vi knallade på i solig skog ungefär 45 minuter innan vi var hemma igen. Skönt med tyst umgänge, lite smultron i mun och glad hund.

Jag tror det är viktigt att veta när det räcker. Att ha känsla för när gränsen är nådd. Att förstå när man är besegrad. Just nu känner jag mig som en rutten fisk med självförtroendet ungefär 40 centimeter under marken jag går på. Jag är besegrad av Bosses härliga pubertet som har tagit överhanden.

Gårdagens träning på lydnadskursen var vårt sämsta någonsin. Jag vet ju med mig att Bosse förändrats senaste veckorna, ungefär samtidigt som lydnadskurs 2 faktiskt drog igång. Han har blivit mer utåtriktad än någonsin (eller som förut men skiter blanka fan i mig) och lever i ett rosa moln av dofter och synintryck. Jag förstår att han kanske och förhoppningsvis är i sin sista utvecklingsfas. Nu testar han mig hårdare än någonsin.

Det konstiga är att han sköter sig relativt bra hemma och på promenader - men väl på bruksplan eller någon annanstans där jag sätter liiite krav på honom i kombination med störningar i form av människor och hundar så ballar han ur! En del säger att "ta tag i det problemet hemma - inte på bruksplan"... men han HAR ju inga problem hemma! Jag får nog helt enkelt utsätta honom för nya miljöer med mycket folk för att locka fram hans dåliga sidor så att jag får möjlighet att träna den lilla odågan i att ha kontakt med mig... MIG!!!

Igår kväll började jag kursen med att värma upp med lite lägganden, ställanden, linförighet och det såg fint ut. Tillsammans körde vi sen en platsläggning. Jag stod kvar nära, Bosse var uppkopplad i lina i smyg, jag fick påminna med röst några gånger att lägga ner hakan... men han låg faktiskt kvar hela tiden. Det var bra. Även tandvisningen gick bra. Sen tröttnade Bosse och bara sket i mig och tyckte att allt annat var roligare. Jag höll på att bryta ihop i gråt. Den externa belöningen (grisen) jag hade med mig hjälpte inte heller, förstod ju att jag inte skulle ha haft med mig den utan att träna in den först under korta stunder, det blev för stort fokus på den. Han drog och stretade mot träningsväskan länge! Provade att ha grisen i min träningsväst istället men det fattade han inte alls. Jag band upp honom och tog en lång paus. Hade jag haft ett hagelgevär så...   Fy fan, han var inte vatten värd i mina ögon. När kursledaren sen säger att jag behöver jobba med mitt humör (med glimten i ögat) så blir jag förbannad på mig själv för jag förstår ju att träningen ska vara rolig... men jag blir arg på honom också innerst inne för han vet inte hur duktig Bosse var innan denna kurs drog igång. Han tror ju att Bosse alltid varit så här olydig! Bosse var en stjärna som nu pekar finger åt mig! Det gör mig så jäkla besviken och ledsen! Ja och nu är jag besegrad, jag förstår det och måste lägga upp en plan utefter detta. Min plan är att skita i tävlingen denna helg samt nästa. Under tiden ska vi inte träna lydnad över huvud taget. Vi ska inte träna några moment över huvud taget! Han kan ju alla moment fantastiskt bra och de kan jag plocka fram igen när han är mogen för det. Just nu skapar träningen bara konflikter mellan oss vilket jag absolut inte vill - träning ska vara kul!

Det finns dessutom ingen mening med att gå ut på plan och tävla med noll självförtroende, en hund som fokuserar mer på publik och dofter och sen lämna sin första tävling med dålig känsla. Det finns INGEN mening med det.

Nu ska vi bara promenera i skogen med klövjeväska, spåra lite, jogga nån mil i veckan och bara träna kontakt... kontakt med MIG! That´s it!

Ikväll var det dags för Bosse att välja en ersättare för grisen... oavsett mjukisdjur så är den redan döpt till just "grisen". Dagens fråga, vilken av dessa tre föll Bosse i smaken?

Jag hade min favorit och trodde verligen på denna... men jag hade fel. Bosses nya vän är....

Den lilla snögubben! Så herr snögubbe heter idag Grisen och har redan "bitits in" med glädje. Jag var dock tyvärr tvungen att döda bjällerklangs melodin i honom med en hammare då jag inte stått ut annars. Men nu sover han gott i träningsväskan tillsammans med koppel, bajspåsar, apporten, godisskålen och klickern. Tror att kattmaten gjort sitt... den får vara med i godisskålen då kanske.
Imorgon är det sista tillfället på lydnadskurs 2 på RBK. Då ska vi fokusera ingångar och extern belöning.

Min egen träning har kommit igång ordentligt senaste veckan. Det känns framförallt i magen och axlarna efter senaste fyspasset... magen har jag sån träningsvärk i att jag inte kan gå upprätt! Idag blir det i alla fall löpning på lunchen tillsammans med Bosse som är med på jobbet samt några av kollegorna som jag lyckats övertala. Kollegorna är fortfarande lite skeptiska men hakar på en efter en. Bosse är duktig på jobbet, han ligger faktiskt och sover på mitt rum nu även om jaghar öppen dörr. Han går inte ut ur rummet ens för att hälsa på bud eller andra besökare. Duktig kille!

Jag var lite rädd att det skulle vara lika jävulskt varm idag som igår (30 grader) att vi inte skulle kunna springa på lunchen - men se, det är ju mulet och typ 20 grader- Det ska nog gå bra, tar med mig en vattenflaska som jag kan skvätta ner Bosse med om han börjar flåsa.

Igår kväll var Bosse fortsatt trött (han sov hela dagen på mitt kontorsrum på jobbet). Men han fick energi när jag tog fram korv. Tänkte passa på att träna jättekorta sekvenser av starter i linförighet samt läggande och ställande... även här på att hela tiden få med mig honom. Det gick bra men det är svårt att se om han hänger på när jag inte får titta ner på honom (dk). Sen körde jag massor av stadga-övningar vid platsläggning samt sättande. Jag retades med att gå runt honom, över honom, stå nära nära, gömma mig osv. Jag retades även med kamptrasan och korv. Det gick bättre och bättre tills han hajade poängen totalt. Det var visst bara hakan i backen eller rumpan i golvet som gällde oavsett vad! En oväntad störning var min kära svägerska som kom in genom ytterdörren mitt under platsläggningen - han lyfte hakan, jag harklade mig och påminde, han drog ner hakan i backen och höll den så trots att hon kom in i köket och satte sig snett framför honom!   Han klarade det med mycket beröm! Klara av att inte hälsa på dem han älskar - det är svårt! Söta Bosse!

Hittade en härlig bild från Finland förra sommaren, min sambos kusins staffe med min dotter har en mysstund:

Soya väntar sin tredje och sista kull valpar så Bosse ska få fler syskon. Jag längtar tills man får se och lukta på de små bebisarna - man är ju så valpsjuk på våren och sommaren framförallt! Gissar på massor av röda sötisar!

Det är beräknat 6 juli och enligt ultraljudet såg man mellan 7-9 valpar - tjohooo! Önskar att jag kunde få ta hem en av dem!

Pappa Flex är svart/mörkbrindle, jättesnygg och trevlig. Har träffat honom några gånger och fått nöjet att gosa med honom... det gillar han mer än gärna! Denna gosse blir förhoppningsvis svensk champion i sommar!

Lite valpbilder på Bosse och hans kullsyskon: