Igår kväll efter ett hårt träningspass, för mig alltså, så tog jag mig en långpromenad med Bosse. Igår hade han fått vara själv hemma någon mer timme mer än jag önskat så då får man ställa upp som kompis och faktiskt ta den där extra rundan med lite extra mycket bus och lek. Tog med mig kamptrasan och gottis. Passade på att träna lite kontaktövningar/fot och plats.

När jag satte honom på en stor sten med mossa på för att få till lite fantastiska foton så hade jag honom lös. Han gillar för övrigt inte mina fotoideér... det är ju sååå tråkigt! Men han sitter i alla fall. Då kommer det en hund gåendes bakom mig på ca 10 meters håll... oj, vad Bosse hade det svårt att sitta kvar... MEN, han gjorde det! Braaaaa jobbat!

Jag älskar skogen. Jag har alltid gillat skogen lite granna... i alla fall när jag var yngre... och om jag hade gummistövlar på mig... Men när Bosse kom in i mitt liv så började jag älska skogen på riktigt. Det är så tyst. Det luktar så gott. Man får se små små mirakel lite då och då. En spindel som kommer fram ur vinterdvalan. Haren som plötsligt skuttar förbi ens fötter. Rådjuren eller älgen som visar sig i någon glänta. Spindelväv med vattendroppar. Kan inte låta bli att tycka det är magiskt! Vilken tur att Bosse kunde visa mig allt det där!