Lyckades förbereda Bosse riktigt bra inför utställningen i Kista imorgon. Besöker mamma och systrar samt Bosses kompis Grand Danoisen Melker. Passar på att ta en promenad till rastgården. Halkar själv illa när jag ska släppa in Bosse där, slår i armbågsjäveln! Inget brutet så jag gör mig redo för att kasta lite boll. Bosse är ivrig och drar iväg som ett skott efter bollen, om och om igen. Det är halt och isigt, ser roligt ut. Bambi på hal is. Ser att Bosse blir lerig som tusan när han passerar vissa upptinade partier. Äsch, vad gör det, då syns det att han är en hund som vet hur man har kul! Plötsligt missar han bollen vid nästa kast och surfar över isen.... med ansiktet! Jahapp! Väl tillbaka och stolt med bollen i munnen ser jag bara blod! Ser ut som om nosen kluvits på sidan. Efter en nogrannare undersökning är det BARA avskavd hud på hela sidan av nosen. Lite spillt blod och han ser ut som om han slaktat någon. Jaja, ut i ringen imorgon med tilltron att en smutsig (och skadad) hund är en levande hund!

Fick klubbtidningen Staffetten i brevlådan igår och blev glad att se att vår reseskildring från Cruft´s va med! Massor av bilder också!   Vi fick hela fyra sidors uppmärksamhet, hoppas att någon tycker det är intressant läsning.

      (Tryck på fotona för större format)

Stafetten över lag var fin med sitt nya omslag och det fanns lite intressant läsning. Kan tycka att den ibland har varit lite tråkig och fattig på varierade nyheter. Det jag saknade både i´Stafetten och Terrierposten var att ingen av dem publicerat svenska vinnarna från hundmässan i december? Flera andra terrierklubbar uppmärksammade sina svenska vinnare i Terrierposten med inte ssbtk? Konstigt med tanke på att det var första gången för titeln i Stockholm?

Idag är jag ledig så jag och min kära vän Tessan passade på att ta en löprunda direkt efter att vi lämnat av barnen på skolan. Det var så härligt! Riktiga vårkänslor i solen. Självklart följde Bosse med!

  Undrandes i hallen.... "ska vi dra nån gång eller?"

Nu ska det bli att dra till Arken Zoo i Norrtälje för att väga Bosse och kanske köpa nåt gott ben. Förhoppningsvis har jag fått ner honom åtminstone en 700gr. genom att dra ner på maten med ca 25% och löptränat (lite).

Tjohooo!

Som relativt nybliven hundägare så märker man ju ganska snart ens egen kommuns brister när det gäller att tillgodose hundägarna i kommunen. Som nyinflyttad i Norrtälje märkte jag två saker. Detta var 10 år sen och jag kan fortfarande inte se någon förbättring. 1) Vattnet luktade och smakade oerhört mycket klor. 2) Det fanns inga papperskorgar när man behövde dem. Två stycken oerhört irriterande saker som jag nu lärt mig att leva med. Som hundägare har jag upptäckt nedan brister hos Norrtälje Kommun (förutom att det fortfarande finns för få papperskorgar):

• Det finns för få områden att släppa sin hund lös på - det saknas en rastgård!
• Det finns verkligen ingen tänk alls om hur man kan hjälpa till från kommunens sida för att folk ska plocka upp SIN JÄVLA SKIT efter sina hundar!

Jag är oerhört äcklad av alla bajskorvar som dyker upp nu när snön smälter bort. Vad är det för fel på folk? Däremot vet jag själv hur oerhört pinsamt det varit de gånger jag glömt bajspåsen hemma (typ 2 gånger). Jag har faktiskt löst det ändå med hjälp av pinnar, löv och pappersnäsdukar.

Jag jobbar i Upplands Väsby och på mina lunchpromenader ser jag väldigt många hundägare ute med sina hundar dessa tider (skulle vara intressant att se statistik på antal hundar i kommunen). Ser sällan bajs på gatorna. Hittade idag en delförklaring till detta tror jag. Kommunen delar ut bajspåsar till sina kommuninvånare!

  Något för Norrtälje Kommun att ta efter?

Jag har dessutom mejlat Norrtälje Kommun två gånger angående rastgård och gett förslag på platser. Det har även skrivits om detta i Norrtelje Tidning   http://norrteljetidning.se/nyheter/1.1759557-rastgardar-sokes-av-leklystna-hundar- Varför händer det inget? Enligt mig så är en välskött rastgård bara till godo även för de invånare i kommunen som inte har hund. Jag tror att detta minskar andelen okopplade hundar - de får ju en plats att vara okopplade på. Dessutom får våra hundar möjlighet att träna på att vara med andra hundar (om man som ägare vill detta). Det går liksom inte att leka när man är kopplad.   

Så tills Norrtälje Kommun tar sitt förnuft till fånga kommer jag fortsätta ha min hund lös på de ställen som jag tror att vi är ensamma på (i skogen) så att jag får möjlighet att fortsätta träna följsamhet, inkallning och annat som funkar bäst okopplad. Några lekkamrater till Bosse har jag tyvärr inte i Norrtälje ännu - efterlyser äldre tikar och hanar som är stabila och tydliga i sitt språk!   

Till påskhelgen har jag planerat massor. Förutom att umgås med mamma och syskon så ska jag och Bosse på nästa kurstillfälle på Skärtorsdagen. Då är det upp till bevis för att se om Bosse är bättre i koppel och om jag klarar av att vara TYST! Det går ganska bra nu men jag måste nog träna i andra miljöer också. Så jag ska nog ta bilen och åka ut till lite olika miljöer innan torsdag.

På lördag är det utställning på Kista Mässan. Det är Stockholms Kenneklubb som ordnar Stockholm International Easter Dog Show. Det blir roligt men jag har inga större förväntningar. Jag är så otroligt fokuserad på lydnaden nu.

På söndagen sen är det dags för första tillfället på tävlingslydnadskursen på Roslagens Brukshundsklubb. Det ska bli mycket spännande... och lite läskigt då jag oroar mig för hur Bosse kommer att vara. Men det är ju bara att prova och se.

Jag lovar att uppdatera er om resultat både från kurser och utställning i helgen! Glad Påsk!

Dagens långpromenad innehöll fysträning av hund samt att bara vara tyst (för min del) när Bosse var kopplad. Men några påminnelser då och då så gick koppelträningen bra. Vi passerade t o m en annan hund och det gick kanon denn gång. Receptet för det godkända hundmötet var: Korta ner kopplet, "gå nära", redan vant in (börjat) att inte dra i koppel, samt med bestämda steg bara passera förbi. Tjohoooo! Bosse pep lite med drog inget alls! Klapp som beröm och sen gick vi vidare.

I skogen på kullen invid anstalten bara något kvarter från oss är en plats vi ofta besöker. Perfekt som fysträning både sommartid och vintertid då det är viss del terräng, stenar, stockar och mycket uppförslutning. Under vintern tar man sig inte längre in i skogen pga snödjupet men jag har ändå gått till just den här kullen för att få lite muskler på Bosse. Ibland kastar vi boll där uppe också så att han får arbeta riktigt mycket upp och ner för kullen och mellan alla stora stenar och stockar. Ibland kör vi sök efter godis. När dotter är med passar vi på att leka kurragömma. Idag blev det fysträning med tennisboll. Det kan se ut så här:

Idag hade jag lovar lillskruttan (alltså dottern) att åka till Täby Centrum och köra en tjejdag med allt vad det innebär. Man köper lite kläder, kanske lite smink och fikar. Men först skulle Bosse och jag köra första kurstillfället med Mari på Hundskolan i Roslagen. Kör ett 5-klippskort hos dem för att försöka träna in lite vardagslydnad som brister. Det är egentligen inte många saker som brister utan bara en... men en stor och väsentlig. Bosse har svårt att acceptera att det är jag som bestämmer åt vilket håll vi går, när han får hälsa och inte och be om lov. Detta resulterar i en del koppeldrag, ännu mer drag mot hundar och nya människor när vi möter dem på promenad samt bara allmänt trånga örongångar. Så om jag någonsin ska kunna stå på en lydnadsplan med Bosse utan att han drar iväg till andra ekipage så måste detta liksom sitta.

Idag fick jag börja väldigt basic. Det var bara momentet att ta ut hunder ur bilen utan att han for iväg åt nåt håll väl ute ur bilen samt gå en kort promenad. Allt detta i koppel. Tricket var att jag hela tiden skulle vara knäpptyst! Första försöket gick inte alls utan jag fick ta tag i han flera gånger samt fysiskt lyfta in honom i bilen då han inte godtog min utsträckta arm som vägledning. MEN jag var tyst hela tiden! På andra försöket gick det kanon!   På tredje försöket tog vi tom en kort promenad på ca 20 meter innan han skulle in i bilen igen och det gick ju bra! Jag har aldrig haft så fin kontakt med honom som idag när jag bara var helt TYST! Det hela gick ut på att vara tyst och med sitt kroppsspråk och sin energi tala om vad man ville. Tillrättavisning genom att fysiskt leda tillbaka Bosse i nackskinnet och smeka honom sakta sakta över ryggen när han är hos mig. När han var lugn sekunden efter fortsatte vi direkt i tysthet. Han fattade snabbt!

Så vår läxa till nästa gång är just koppelgående och bara vara tyst. Samt lägga upp de regler (House rules) som ska gälla hemma hos oss. Mari hade fyra regler som jag själv tyckte räckte, man ska inte ha för många.

1. Veta vad "NEJ" betyder och respektera detta
2. Inte knuffas, trängas eller HOPPA upp mot gäster
3. Inte dra i kopplet
4. Inte ta några saker eller mat utan lov

Fyra väldigt enkla och självklara regler som ska gälla i vardagen. Vad man sen lägger till på kurser är något annat. Vi skulle ju som sagt börja vid enkla moment, som när Bosse hoppar ur bilen, sen på promenader osv. Problemet är bara att jag inte vet hur jag gör vid hundmöten, det blir för svårt än så länge för Bosse. Som nu på eftermiddan så mötte vi en collie i en gångtunnel så jag kunde heller inte ta en annan väg eller ta ut avståndet som brukar räcka. Så jag provade att sätta Bosse ner - helt fel. Detta resulterade bara i att Bosse kände sig trängd då collien höjde svansen och stirrade på Bosse som en tok samt drog åt vårat håll när de skulle passera. Så Bosse morrade till ordentligt. Skit tänkte jag, nu blev det ju fel... och tanten med collien tyckte jag hade en agressiv hund och jag fick till en konflikt med Bosse då jag tillrättavisade honom. Efterklok kan man ju vara. Jag borde istället ha vänt om och gått tillbaka så att de fått mer plats att passera eller bara sonika kortat ner Bosses koppel och bara gått förbi dem och låtsats att Bosse var en dramatenväska som jag bara skulle transportera från punkt A till B. Gör om gör rätt!

Nu är Bosse jättetrött. Jag med efter en dag i Täby Centrum, puh!

Härom kvällen när det var som mörkast och dessutom jävulskt kallt tog jag mig en långpromenad med Bosse ner mot stan. Vi har en stegtävling på jobbet så nu kunde inte ens bitande kyla hindra mig.
När vi närmar oss stan så ska vi precis passera ett gym. Utanför står en ung kille stilla väntandes på kanske en kompis, eller skjuts med tanke på sin benskada. Han stod lutandes mot kryckor på var sida om kroppen. Jag tänker inte så mycket på det utan fortsätter i min raska takt (det var askallt som jag sa tidigare). Jag stannar till av ett ryck bakåt då Bosse stannat och rest ragg ser jag. Han blänger på killen och tar till sitt mest övertygande stick-jag-hugger-dig-om-du-kommer-nära-skall. Vad jag skäms!
Men killen säger bara "oj då" och ser förvånad ut. Tacka vet jag ungdomar, änglar utan fördomar! Så jag sänker min skämskudde och frågar om Bosse får undersöka den konstiga kryckmannen. Killen säger snabbt "ja, om han inte biter mig" och ler. Tack igen du okända kille på kryckor som ställer upp i min hunduppfostran! Bosse har förstås redan börjat vifta på svans och rumpa så fort killen sa sitt första "oj" då han insåg att det var en människa som man kan pussa på... så han stretar redan mot killen med förhoppning om kärlek i form av klappar och pussar!
En kort hälsning, en längre förklaring om att Bosse aldrig mött någon på kryckor, ett stort tack och en rehabiliterad hund som inte längre diskriminerar handikappade (i alla fall inte dem på kryckor).

Kom att tänka på den där hemska bussresan med Campionresor idag igen. De har fortfarande inte besvarat mitt andra mail där jag ifrågasätter varför de marknadsfört sig vilseledande på sin hemsida, varför de haft en så dålig kommunikation med många av oss och framförallt vilken typ av kompensation de skulle tycka var skälig? Det enda svar jag fått är bortförklaringar samt att de aldrig sagt sig vara någon researrangör. Jag håller med, de har aldrig använt sig av ordet researrangör men hela bilden av dem på hemsidan (innan de bytte ut vissa foton där efter resan) talade om något annat. Deras fina rollup säger: "Vi fokuserar på resan, du fokuserar på att vinna". Det tolkar i alla fall jag som att jag kan luta mig tillbaka på resan och fokusera på målet?

Ovan bild är tagen på bussfönstret INNEFRÅN under resan hemåt, tror att vi var i Frankrike. Bilderna nedan är från Championresors hemsida innan de tog bort fotona, kolla den fina bussen de sa sig använda: (glöm inte att klicka på fotona för att förstora dem)