Då är man tillbaka i vardagen igen (nästan - barnens skola och aktiviteter har ju inte börjat än - tack och lov!) Många upplever jobbångest och känner att de gärna haft semester några veckor till. Själv känner jag mig oerhört mer morgontrött än annars men är riktigt nöjd med att komma tillbaka till rutiner. Jag har alltid, sen jag kan minnas tillbaka, älskat skolstart, hösten och allt det för med sig. Det är alltid en nystart på hösten på något sätt. Känslan av att man börjar om, börjar på något nytt och allt känns uppnåeligt.

På semestern går jag ner i varv (jag har uppenbarligen en bra på- och avknapp) men blir också ganska lat. Min egen träning samt Bosses träning blir förstås lidande. Samtidigt får han vila sig i form och jag kan spendera tid med mina barn och familj.

Vi har senaste dagarna inte gjort annat än umgåtts med familjen och badat massor!

Hemma hos lilla mamma där Bosse fick mysa med farbror Melker (och Storasyster portugisare Dino en av dagarna), vi plockade blåbär, badade och åt av mammas goda bullar - till frukost lunch och middag:

Hemma igen fortsatte vi sola och bada... och tog oss en tidig kräftskiva med goda vänner! Lika bra att passa på medan nätterna fortfarande är varma! Barnen lekte hela kvällen ute på gatan, bjöd oss på en dansshow och stannade uppe alldeles för länge!    Klockan 02:00 bröt vi upp, mätta, belåtna och glada - tack alla vänner!!

På söndagen var jag inte allt för pigg, men efter strandhäng och många dopp så målade vi lite panel och klippte gräs. Detta fick mig upp i varv och jag orkade ner på lydnadsplan en stund tillsammans med Kicki och Trixa. Vi promenerade dit och Bosse fick ta på sig viktmanschetterna igen - denna gång med vikt i. 2 kronor i varje manschett.

Ser lite roligt ut när han går med dem då kopplet är på - blir bättre rörelsemönster utan koppel. Jag skiftade mellan frambenen och bakbenen. Nu med vikt så backade jag också i tiden. Det blev ca 10 minuter per fram- och bakben.

På lydnadsplan blev det linförighet/fritt följ, ingångar och mycket platsliggning. Det fungerar bra när jag inte står allt för långt bort. Bredvid Trixa var det lite svårt att ligga också... han ville gärna vädra åt hennes håll så det blev många tillsägningar - men han låg kvar i alla fall och sänkte hakan i backen igen när jag sa till. Med Trixa vågade jag lägga honom lös också... måste ju testa det med - han och Trixa gillar verkligen varandra så det vore ju ingen katastrof om han skulle resa sig och springa fram till henne... inte mer än att jag skulle få backa i träningen IGEN! Men det gick ju bra - bara att träna på. Onsdag ska vi träna igen... om inte tidigare också.

Välkommen tillbaka vardagen!!!   

Tog en långpromenad i skogen ikväll med svägerska och BosseBus innan lydnadspasset. Det regnade men Bosse uthärdade och efter lite motstånd så hade han riktigt roligt. En timme och blöta in på strumpor och underkläder blev vi.

Åkte sen till brukshundsklubben och hoppades på att fler skulle vara på plats som man i alla fall kände igen. Tyvärr bara två ekipage som jag inte visste vilka de var och jag ville inte tränga mig på... de verkade köra tillsammans. De frågade heller inte om jag ville vara med på platsliggningen så jag antar att de ville vara ifred. Jag körde igenom lite linförighet, ingångar och inkallning. Blandade in ett par platsliggningar utan koppel med de andra ekipagen längre bort i hans synfält som störning. Han var super duktig! Låg kvar fint trots blött underlag och hundar på håll! Glad, trallallaaa!!

Efter 40 minuter tog vi bilen till ICA Flygfyrens parkering där det alltid är mycket folk i rörelse. Körde platsliggning vid båda sidorna av ingången/utgången. Förvånansvärt duktig kille hade jag ikväll. Endast en gång drog han upp hakan ur backen för att rikta sin blick mot några äldre män som stod vid sin bil på parkeringen bakom mig. Detta då det busvisslade högt för att försöka locka till sig Bosse! Vilka jubelidioter, totalt förståndshandikappade män! Jag vände mitt huvud snabbt bakåt för att se vilka det var så ser jag ca 4 äldre män vid sin bil, skrattandes... hade de skrattat om Bosse rusat rakt ut på parkeringen mot dem och blivit påkörd av en bil???    Ibland blir jag så besviken på människosläktet... de gör i och försig att jag älskar hundar ännu mer!

Men Bosse skötte sig hur som helst så jag valde att se det som en perfekt störning (en oväntad störning men ändå). Han slängde ner hakan i backen igen sekunden efter att jag riktade min blick mot honom igen. Duktiga Bosse!

Hoppas på att få möjlighet att träna platsliggning några gånger på klubben nu... kanske jag måste hänga där varje kväll för att få chans? Jobbigt läge!!

Imorgon blir det förhoppningsvis blåbärsskogen med lilla mamma! Puss & Kram!!

Om 1,5 vecka är det utställning i Askersund med ful-bosse som är rakad på kinderna för småsår som blivit infekterade i den fuktiga värmen... snyyyygt! Äsch, vad gör man, hunden måste ju få vara hund också... då ingår sår från skog och lek, bad i skitigt vatten och de där satans fästingarna (hur många har jag plockat hittills i sommar?) Vi tränade lite "stå" här hemma för att kolla att det sitter... ok.

Semestervilan är härlig men bjuder inte på några energiska påhitt direkt. Lydnadsträningen likaväl som min egen träning har legat still förutom några få impulser. Men igår tog jag ändan ur vagnen och anmälde Bosse till en officiell tävling i slutet av augusti och passade dessutom på att anmäla mig själv till Hässelbyloppet som jag sprungit ett par gånger tidigare. Att anmäla sig till lopp eller tävlingar ökar alltid motivationen till träning! Bra tips för de som inte redan kommit på detta.

Bosse och jag fick ju avstå de två första lydnadstävlingarna jag hade anmält oss till i juli tätt efter varandra då han hade bestämt sig för att gå in i en tonårsperiod med endast kåthormoner i kroppen. Detta resulterade i noll fokus på mig, bomull i öronen och tillbakagång av vardagslydnaden. Det var liksom ingen idé att köra lydnad med honom. Men nu verkar han ha kommit ur den värsta dimman och tycker att jag är ganska kul ändå - tack.

I veckan har jag kört lite korta lydnadspass med honom och han är igång rätt bra! Ska fokusera på att få till platsliggandet och om han klarar av typ minst 10 platsliggningar med hundar så vågar jag tävla även detta moment - annars avstår jag. Ska passa på att gå på onsdagsträningarna på klubben - tävlingsträningar - där och med lydnadsgruppen får jag möjlighet att träna detta på riktigt! Har anmält oss till klubbtävling också på Roslagens BK - det blir roligt... tävla på skoj liksom.

I söndags när jag träffade några ur träningsgruppen och vi stod och pratade en stund i pausen så fick jag mig en liten tankeställare. Frågan kom upp om vi anmält oss till nya tävlingar och jag svarade att nej men att när jag gör det så avstår jag platsliggandet. Det tyckte ju alla var en god idé - så klart, man vill ju inte förstöra för andra ekipage om man har en hund som ställer sig upp och i värsta fall går fram till andra hundar och nosar. Vi pratade vidare lite och jag berättar att jag ändå vill vinna första pris om jag tävlar (inte om jag avstår platsliggningen förstås) och alltid har som mål att vinna. Detta måste ha låtit kaxigt och kanske till och med provocerande för jag fick en underlig blick tillbaka samt tipset om att inte ställa så höga krav utan istället ha som mål första tävlingarna att inte nolla några moment. Aj! Det kändes! Jag som alltid sätter höga mål för att åtminstone nå halvvägs. Sikta mot stjärnorna så når man trädtopparna liksom. Jag försökte då förklara hur jag tänkte. Det är alltså mitt mål att nå högt - inte ett krav. Jag blir inte besviken och arg om vi inte gör detta - jag är ju ändå realist och det är människor och djur inblandade - mycket kan påverka. Jag skulle för den delen aldrig kunna peppa mig och Bosse in på tävlingsplan med tanken "kom igen nu, nu tar vi den där 5:an!" Nä, jag är nog bara så här - vill sikta högt, drömma om att vi kan och känna vinst redan innan vi är ute på plan. Tävlingsmänniska ja. Jag är ingen dålig förlorare men jag gillar att vinna.

Men det är tur att vi alla är olika. Även hon har ju vunnit första priser i lk1 med sitt sätt att tänka från början. Alla vägar bär till Rom. De är jätteduktiga och jag hoppas jag och Bosse blir lika bra!

För han fick inte följa med ut på löprundan ikväll. Det regnar och matte vet att det bara skulle ha slutat med ett antal envisa tvärnitar då Bosse bestämt sig för att han är blöt nog! Men sura kan han ändå. Det blev tempopass i 6 km och spöregn. Älskar att springa i regn!

MEN, Bosse gjorde en fantastiskt fokuserad platsliggning i köket idag. 3 minuter med hakan i backen utan avbrott. Ingen uppmuntran från mig utan bara en tom blick rakt ovanför honom. Han pep inte ens! Sååå duktig!

Blev en cykeltur ner på stan idag för att äta lunch och hyra film för kommande regn ikväll. Myskväll!

Bosse lyckades dra omkull mig med cykeln. Inte när vi cyklade utan när vi promenerade med cyklarna! Jag min dumskalle hade kopplet virat runt handtaget med min hand innanför... skitarg blev jag på Bosse förstås. Men han gick som ett ljus bredvid mig efter detta.

Köpte en äckligt torkad sena på djuraffären till Bosse.. han gillart! "Tränat och förtjänat!"

Ikväll var det löpning på schemat med Tessan.... och Bosse förstås. 6 km senare i kvavt väder med en luftfuktighet från helvetet pustar vi ut hemma. Bosse med färskfoder och vatten, jag en kall öl!

Just nu behandlas misstänkt fukteksem (hotspots) hemma. Jätteful hund som är rakad av veterinären på ena kinden och klippt i pälsen av mig på andra kinden för att få in luft i såren. Hittade en bakteriedödande och uttorkande salva på MT's Djurartiklar idag, få se hur den fungerar. Den rakade sidan ser redan bättre ut än för någon dag sen. Vad utställningsdomare säger om detta har jag ingen aning om men vad ska man göra?

Före:

Efter:

Andra sidan under behandling (snygg klippning va?):