Igår på eftermiddan passade jag på att ta en långpromenad i skogen med Bosse. Vi gick en annan väg än vi brukar, på andra sidan av anstalten finns ju också skog kom jag på efter att ha bott 10 år i Norrtälje! Så snart vi släppt gatorna bakom oss släppte jag Bosse lös. Det är en sån härlig syn med lös staffe i skog och vida vyer. Han ser ut som en blandning av katt, hund och känguru när han far fram och tillbaka hoppandes, smygandes och rusandes om vartannat. Hade med mig lite överbliven entrecote, klicker och tennisboll. Passade på att träna inkallning och att gå nära i snåret.

Plötsligt springer en hare förbi oss på kanske 10 meters avstånd, Bosse stelnar till och tar sats för att springa efter. Jag har honom på några meters avstånd själv och inser att jag inte kommer hinna ta tag i honom utan utbrister bara ett bestämt NEJ! Han tittar på mig och kommer till MIG! Gissa lyckan! Jag belönar med att tjoa och busa med han samtidigt som jag öser över honom entrecote! Sen går vi vidare. Visst tittar han bakåt mot skogen där kaninen försvann ett par gånger men verkar tycka att det är mer värt att följa matte. Matte är så NÖJD!

Det börjar snöa men det gör ingenting, jag är bara så glad. Tänker att nu ska vi kasta boll. Bosse verkar ha tappat förståndet inser jag efter ett tag. Han springer efter bollen, tar den i mun, när jag ropar "kom" så lämnar han bollen och kommer glatt springande tillbaka till mig. Pucko! "Hämta bollen" tjatar jag om. Han springer till bollen, tar den i mun och jag ropar "kom"! Han släpper bollen och kommer. Min irritation vet inga gränser, vilken puckad hund! Stackars Bosse får erfara en väldigt opedagogisk matte som bara är sur när han kommer, en matte som argt stoppar bollen i fickan och muttrar jättefula ord. Bosse blir förstås osäker, "ville hon inte att jag skulle komma?"

Förstår efter ett tag att den enda som är dum just nu är JAG! Gör om - gör rätt! Så, jag gör övningen lite lättare och jag släpper min irritation bakom nästa träd. Ja, det funkar förstås - han kommer ända fram med bollen varje gång! När han lyckas så visar jag mig förstås överdrivet glad, tjoar och larvar mig! Tur att man är ensam i skogen. Skönt att avsluta bolleken på ett postivt sätt... min Bosse är inte alls dum, bara matte som är det ibland.

Passade på att köra lite fysträning bland kullar och stenbumlingar också, Bosse fick ta sig högt upp för att hitta godbitar eller hämta bollen. Han var rätt trött när vi kom hem må jag säga. Låg och gnydde och skällde i sömnen, det var säkert Lille Skutt som han äntligen fick tag på kanske?

"Puckot" Bosse som inte fattar vad han ska göra med bollen...