Efter gårdagens inlägg angående mina tankar kring kemisk kastrering av hanhund och vad detta innebär för den som vill tävla så blev det besökarrekord - 193 unika besökare på en och samma dag! Tänk, man behöver bara vara lite bitterfitta så blir alla sugna på att läsa. Sen är ju ämnet i sig intressant och rör ofta upp känslor. Något som framkom tydligt i kommentarer på Facebook var att både veterinärer och domare på t.ex utställningar är dåligt informerade om vad som faktiskt gäller kring karens av bland annat kemisk kastrering. SKK kommer att i sin nya upplaga av dopingreglementet göra ett förtydligande nästa år just på grund av att det varit för svagt beskrivet. Detta har gjort att man tolkat det på olika sätt. Det rätta är hur som helst att karens för kemisk kastrering räknas från den dagen man förmodar att preparatet lämnar kroppen. T.ex om chippet ska verka i 6 månader så tillkommer därefter karens på 6 månader = 12 månader totalt!

Utdrag ur protokoll NatDopK nr 1/2012.

§ 13 Principiella ställningstaganden avseende vissa produkter

a) Suprelorin Förelåg förfrågan om förnyad karenstidsbedömning av
(QH01 CA93) implantatet Suprelorin med anledning av att detta numera finns i två olika styrkor, 4,7 mg samt 9,4 mg, med väsentlig skillnad i verkningstid efter administration.
Tog NatDopK del av tillgänglig produktinformation.

Beslöt NatDopK att 6 månaders karenstid kvarstår dock inte efter administration utan efter utgång av den verkningstid som tillverkaren anger i sin produktinformation för respektive styrka.

Något annat som en del reagerade på i inlägget var att jag ens funderade på att kastrera min hanhund - man tycker som vanligt att det ska gå att jobba bort hans instinkter/olater - man tänker inombords att jag är lat som tar till den enkla vägen och kastrerar (vilket inte är en enkel väg).

1) Jag har inte bestämt mig för att kastrera då jag inte ser alla fördelar med detta ännu.

2) Jag är inte lat utan jobbar hela tiden med att få en så följsam hund som möjligt! Men jag har inte riktigt samma förutsättningar som kanske du med en tik, en aussie/bc/golden/labbe eller annan superduper hund... jag har en helt annan individ/ras och helt annan erfarenhet kanske... förstår du - jag och min hund är inte samma som ni?

3) Jag gör faktiskt mitt bästa!

Jag var även besviken över att jag inte får möjlighet att anmäla mig till appellkurser eller tävlingslydnadskurser utan ett 1:a eller 2:a pris i lydnad. Jag viker mig inte i detta - jag tycker det är orättvist då jag ändå är tävlingsinriktad och har ambitionen att gå vidare... även om jag ofta har lite bråtton. Jag tycker att man borde få möjligheten att gå dessa kurser. Jag förstår samtidigt att meningen är att man ska få kursdeltagare som är så nära varandra som möjligt i "kunskapsnivå" för att alla ska få ut så mycket som möjligt av kursen... jag förstår det! Jag skulle själv bli jättebesviken om all kurstid gick åt att hjälpa det ekipaget som kommit dit för tidigt och jag som vill utvecklas inte hann få den hjälp jag faktiskt behöver.

Igår kväll var jag hjälpinstruktör på RBK igen och kom på efter att ha pratat med Ewa att jag kan ju gå lydnadskurs 2 igen om jag vill (tanken hade inte ens slagit mig). Då kan jag ju be om att få lära mig lite nya moment (2:ans) och samtidigt få hjälp med fortsatt träning av gruppmomenten. Dessutom kan man ju ta privatlektioner som någon påpekade på facebook - helt rätt! Då kan jag ju ta nån lektion i framförgående, budföring och kanske lite spår. Eftersom jag är förstagången hundägare så blir jag så tacksam när det finns supererfarna hundmänniskor omkring mig... som faktiskt VILL hjälpa mig och inte bara tycka en massa saker - det är guld värt!

Hur som - nästa gång hoppas jag på att ett glatt inlägg kan dra ihop 193 läsare på en dag!   

Nu är jag upprörd... ja, rent av förbannad! Sitter och läser SKK´s Nationella dopingreglemente för hund. Har funderat ett tag på att prova att kemiskt kastrera Bosse för att se om jag kan få en hund som är mindre luktbenägen (främst under träning). Han har hög könsdrift utan att för den skull bli stressad. Han äter som han ska och ligger inte och ylar på nätterna efter löptikar... men vi har nog inte så många tikar i kvarteret heller. Däremot är han ett mongo när vi tränar och tävlar om löptikar finns i närheten. Jag har absolut inte bestämt mig ännu men funderar då och då på om det finns en möjlighet att kastrering kan få honom lugnare. Jag är egentligen helt emot kastrering av hundar när det sker av bara ren vana... bara för att liksom!

Eftersom han nu går i avel så vill jag ju utvärdera valparna först innan jag tar beslut om riktig/kirurgisk kastrering dessutom. Då är ju kemisk kastrering (chip) det bästa tänker jag - man får testa, man slipper ev. biverkningar som inkontinens, man kan ånga sig och han har möjlighet att fortsätta i avel om man vill.

Skillnaden på dessa kastreringsmetoder är att vid kirurgisk kastrering avlägsnas kulorna och därmed stoppas produktionen av testosteron (det manliga könshormonet). Vid kemisk kastrering (med chip) tillför man ett hormonpreparat som hämmar frisättning av testosteron. Hormonpreparatet är oftast Suprelorin eller Promon. Efter att ha läst dopingreglementet samt pratat med SKK´s dopingavdelning har jag förstått att man inte får tävla med sin hund, i någon form, om man kastrerar kemiskt. Denna karens gäller 6 månader EFTER att preparatet ska ha lämnat kroppen (olika beroende på preparat). Men om man nu kör på ett chip som har en verkan på 6 månader så får hunden alltså inte tävla på 12 månader! Bara detta är skruvat tycker jag... att man FÅR tävla med hund som kirurgiskt kastrerats men INTE med hund som tillförts ett hormon för att hämma testosteronet. Jag FÖRSTÅR att tillsättning av hormoner är lika med doping och att om det skulle tillåtas så skulle folk kunna börja exprimentera med andra t.ex prestationshöjande hormoner och skylla på att de används för annat oskyldigt bruk! MEN effekten av båda kastreringsmetoderna ÄR att man minskar eller tar bort testosteronet! Då borde man ju kunna göra undantag för just detta chip?? Eller?

Hur som helst är detta inte det mest upprörande! Det som gör mig riktigt förbannad är att regeln INTE gäller för TIKAR! Dessa kan minsann kemiskt kastreras utan några som helst förbud till tävling! Däremot är p-sprutor lika med som att be om biverkningar som juvertumörer etc! Men jag har hört att många ger sina tikar p-sprutor inför just tävlingssäsonger för att slippa löpperioder... detta är delvis ok enligt SKK. De säger att kemisk kastrering av tik (p-spruta) som ges kontinuerligt är okej... detta betyder alltså att de som ger p-spruta bara då och då faktiskt sysslar med doping! OBS: Suprelorin (chip) medför karens även för tikar... men jag gissar att de flesta kör p-spruta?

Kontentan av det hela är att det är okej att förändra tikarnas normala hormonbaserade beteenden med hjälp av tillsätta hormonbaserade ämnen MEN det är inte okej att göra det samma med hanhundar! ORÄTTVIST tycker jag!

Det är inget stort problem för mig men jag blir förbannad på systemet och regelverket! Varför är det så att hanhundar missgynnas så mycket då det kommer till tävling? En annan sak är att du t.ex får ställa ut din kastrerade (oavsett metod) tik hur mycket som helst utan intyg eller annat men din kirurgiskt kastrerade hanhund ska du ha intyg på att han hade schyssta kulor innan kastreringen! Dessutom är det så att från 1 januari 2017 får du inte ställa ut din kastrerade hanhund alls! Nä - uppfödarna vill helt enkelt inte ha någon exteriörbeskrivning av sina valpkullar eller? Förstår samtidigt tanken av detta - man vill hejda den allt för lättvindliga kastreringen idag - denna regel ska tydligen få valpköpare att tänka till en gång extra innan de beslutar sig för att kastrera.... som om merparten av alla valpköpare är utställningsintresserade!!! LÄGG AV!!

Det som utställningsvärlden ändå fattat är att många som ställer ut skiter i att deras tikar löper och förstör för hanhundar (som ju inte får kem.kastreras och ställas ut). Då har de som regel att hanhundar ställs först i ringen... funkar oftast! Det är bra! Däremot har inte agilityvärlden eller brukslydnaden kommit lika långt i detta tänk... trots att samma regler om kastrerade hundar finns där. Där blandar man hanar och tikar hej villt - tack!

Här hör man många (främst tikägare) säga att har du en hanhund som inte klarar av störning av löptikar så är han inte redo att tävla... blaj blaj blaj... ja, de får tycka vad de vill om det men det fråntar dem inte sin egocentriska attityd och deras ovilja att hjälpa till... vad skulle det spela för roll om tikarna startade sist? Åtminstone löptikarna? Det handlar ju bara om ovilja och skadeglädje... eller? Jag hittar inga andra motiv tyvärr. 

Hur som helst. OM jag nu beslutar mig för att han ska kastreras (finns stor risk för detta efter hans knull-road-trip) så är jag utestängd från tävlingar 1 år framåt... men jag får ju träna! Bra va! Problemet är sen vidare vissa brukshundsklubbars inställning till träning... man FÅR INTE gå vissa kurser om man inte först tar ett 1:a pris eller 2:a pris på tävling. Man får alltså inte vara med och träna om man inte tävlar... och det med gott resultat! Tråkig inställning tycker jag. Man borde istället fråga om kursdeltagarnas ambitioner... dessa bör man lyfta och våga hjälpa! Så OM jag nu kastrerar min hund med två 3:e pris i lydnadsklass 1 så får jag vända mig till andra privata kursarrangörer för att få möjlighet att fortsätta träna min hund - det är helt okej - världen är orättvis - jag förstår det! Jag är inte bitter.... neeej då!

Men vänta, nu kom jag på det som gör mig allra mest och jävulskt förbannad! Alla hundägare som faktiskt tävlar trots att hundarna är dopade! Detta sker säkert i många fall på grund av okunskap... speciellt med tanke på att du har karens för saker som akupunktur, massage, ögondroppar och annat som man inte har koll på! Men det finns säkert de som tävlar med kunskap om att just min hund är kemiskt kastrerad, äter medicin då den har diabetes, går en antibiotikakur just nu eller kanske har smörjt in hunden med liniment då den har ont. Ni som undrar - och VILL VETA, läs på! http://www.skk.se/Global/Dokument/Utstallning/dopingregl03-T24.pdf

Nästa hund kommer vara en tik! MEN jag kommer vara en ödmjuk tikägare som FÖRSTÅR hanhundsägarna. Så det så!

Puss på nosen!   

Drömmer om att vandra på Kungsleden. Är grymt avundsjuk på syrran som körde Kebnekaise med sin kille och sin stora Grand Danois Melker!
Nån dag ska jag och Bosse också! Bosse har en rygga och idag kom min rygga!! Salomons Sky45... så nöjd! Nu saknar jag och Bosse bara ett par schyssta vandringsskor sen kör vi! Till våren kan man börja med någon dagsutflykt på Roslagsleden för att träna. Sen är ju frågan om man ska tälta eller köra det lite bekvämt med att bo på fjällstationerna istället... jag lutar åt fjällstation.
Men först ska ryggan testas på vår backpackingresa till Thailand i vinter!

Bosse är med på jobbet idag... inte för att han är mycket till sällskap...

Det är så otroligt tråkigt och fristrerande att träna på att göra INGENTING! Det är såååå tråkigt, jag lider med Bosse och tycker jättesynd om mig själv också!

Igår kväll stod jag 40 minuter ute på en mörk jävla trottoar ett kvarter från oss ute i kylan. Till slut satte sig Bosse ner motvilligt. Inte avslappnad. Inte resignerad. Han visade inga tendenser av att "ha gett upp". Han satte sig nog mest för att han var lite trött i benen tror jag. Men jag tog detta som ett tecken från ovan att avbryta övningen - oerhört tacksam över att få gå hem och dra på mig varma mysbyxorna, fårskinnstofflorna och dricka en stor kopp te!

I ärlighetens namn så vet jag inte hur jag ska träna detta - tror att det blir sista träningen utomhus. Det är för kallt helt enkelt för att man ska kunna stå still i evigheter.

Jag får ta honom till hundfiket och hoppas att det är förståndiga hundägare där då som inte släpper fram sina hundar. Brukshundsklubben har ju öppet i stugan då och då... får bänka mig där. Veterinärmottagningar kanske - komma ihåg att fråga om lov först bara...

Sen sa ju Marie att det bästa vore om jag ett par dagar kunde göra denna övning typ 4-5 gånger per dag... PER DAG! Okej, måste alltså hitta åtminstone en hel helg fritid - HAHA! Tillåt mig skratta! Eller gråta.... jag förstår ju att det är nödvändigt om jag vill se resultat lite fort.

Återkommer när jag hittat denna tid! Här nedan en filmsnutt på mongot efter 30 minuter i kylan, då hade han i alla fall slutat göra plötsliga dödsryck hemåt:

Ibland slår det mig bara hur mycket jag älskar min odåga till hund! Trots att han är asjobbig och högljudd när vi står stilla och inte gör nåt eller när vi passerar hundar eller lekande barn. Trots att han ibland tror att starkast på andra sidan kopplet vinner. Trots att han högljutt och bänkandes i köket protesterar länge tills han fått sin kvällsmat. Trots att han hoppar på mig och alla gäster som kommer in genom ytterdörren. Så är han helt underbar.
Ny leksak blev det idag... bara för att han e BosseBus!

Denna helg var Bosse anmäld till lydnadstävling på Märsta-Sigtuna BK och jag hoppades (trodde) på ett 2:a pris trots att vi avstår platsliggning. Vid förra tävlingen (hans första officiella) i Södertälje nollade han tyvärr ställandet då han fick hjärnsläpp men inför denna tävling satt verkligen allt så himla fint. Jag vågade gissa på att han skulle ta sig igenom samtliga moment på 8:or-10:or - jag åkte till Märsta med ett stort självförtroende.

Varför jag så gärna vill ha det där 2:a priset har med det att göra att för att få gå appellkursen på Roslagens BK nästa år så måste man ha tagit just ett 2:a pris - surt men så är det. Men som sagt - jag hade inte väntat mig något annat än att klara det i helgen.

Bosse däremot hade andra planer. Han hade ju gått omkring med tratt runt huvudet ett par dagar och var extra glad åt att slippa den denna dag. Det spratt i kroppen på honom av lycka, frihet och glädje! Hundarna på plats var han inte så värst intresserad av - däremot väldigt luktfokuserad. Jobbade med honom en bra stund innan vi skulle in - jobbade just på att hålla fokus. Lillasyster och dottra min var med (så film kommer snart för alla er som inte tävlat än - efter att ni sett den så vågar ni tävla - det är sönt att se hur fel det kan gå för andra ibland) och hejade på. Kändes lite extra kul att lillasyster var ed, hon har själv funderat på att köra lydnad med sin grand danois Melker och har innan inte sett någon tävling live. Det var inte lika kul efteråt - Bosse hade ju kunnat passa på att visa hur man SKA göra och inte hur man INTE ska göra.

Bosses plan var i alla fall att ha jävligt roligt! Han missuppfattade nog hela upplägget dessutom. Tror att han trodde att högst och flest känguruhopp vinner. Under linförigheten var han mest som en studsboll bredvid mig - en himla glad studsboll! Han var även extra glad och kärleksyttrande i sin inkallning och hopp över hinder. Varför bara springa rakt in till mig när man först kan visa sin matte all uppmärksamhet genom att tackla henne med framtassarna i soloplexus och SEN göra en sjukt fin ingång? Eller kanske han bara använde mig som bromskloss för farten i inkallningen var det INGEN fel på! Ställande gick huuur bra som helst denna gång - däremot tyckte Bosse att även läggandet var ett ställande (ja, ja - jag lät honom tro det när jag återvände och belönade).

Genom alla moment så var Bosse oerhört glad, svansviftande och lycklig. Han var även mycket stolt över sin bedrift att hoppa högt, hälsa på domare och tävlingsledare med flygande pussar och lycklig över att nästan fått omkull mig i inkallningen. Han var så glad - och jag var förvånansvärt himla nöjd. Jag var faktiskt riktigt nöjd - för han hade ju fått en jättebra upplevelse och erfarenhet av en lydnadstävling - det var roligt att tävla!

MEN, självklart ska jag lära mig och Bosse styrkan av att kunna dämpa sig något - vi ska ju plocka hem de där 10:orna till slut. Och när platsliggningen sitter så är vi ju vinnare hur som - och jäkligt glada sådana! Denna gång slutade det med ett 3:e pris på 106 poäng med nollad platsliggning samt läggande - bara de är ju typ 60 poäng! Bara att anmäla sig till nya tävlingar innan appellkursen startar!

Som sagt: film på eländet kommer snart!!

Resten av helgen blev bara mys och massor av städning och ommöblering av lilla tjejens rum - hon kommer bli så överraskad. Hon kommer hem från besök hos sin moster på onsdag och vet ingenting! Köpte nya mattor, kuddar, överkast och soffa - dags för ett tonårsrum nu tyckte vi.

Bosse har gått omkring med sin tratt resten av helgen också... man hör ju var han är i alla fall - det är ett himla krockande med dörrkarmar etc. En natt började han jaga en fluga med den där tratten på huvudet - höll på att bli galen!

Han tycker mycket synd om sig själv och söker tröst hos alla besökare, här i Olas knä: