Okej, har bestämt mig för att beställa en wp sele. Eftersom dessa sys efter måttbeställning så har man ju massor av färger att välja på både på foder och band! Jag som har världens värsta beslutsångest vare det gäller val av mat på restaurang eller allt annat för den delen med fler val än två... hur ska detta sluta? Jag behöver hjälp! Bosse är ju vit och röd pied så jag tänker att en sele i kombinationerna svart teddy-brunt band, limegrön feece-klarblått band, röd teddy-mörkblått band... gillar ju orange jättemycket också... och gult... jag veeeet inte!  Här nedan finns de färger som man kan välja som band, alltså det som ligger överst:

Som botten/foder vill jag välja på limegrön fleece, svart, ljusblå eller röd teddy.

Så, jag behöver hjälp - röstning om bästa färgen sker här på min blogg! Kolla i vänsterspalten lite längre ner och RÖSTA! (Finns ingen av er favoritkombo så skicka gärna ett meddelande i frågerutan eller på kommentarer).

Så här ser en wp sele ut för de som inte vet:

  Och så en bild på Bosse:  

Något jag funderade på redan innan Bosse kom till oss var WP, eller Weight Pull. Det finns ju några klubbar i Sverige som håller på. I Stockholm finns min närmsta och man kan komma dit för att prova.
Jag skulle vilja köra det lite light med Bosse som fysträning. Vet inte hur biffig en staffe får vara i utställningsringen?
Kollade på wp selar, finns från 500 kr - 1300 kr för Bosses storlek, funderar på om det kan vara jättestor skillnad på kvalitet om man bara ska träna lite, dra lite pulka, däck eller så? Förstår om de som tränar wp mer seriöst och till och med tävlar kör på de bästa, men måste jag? Någon som vet?
Tänker i alla fall testa på. Annars funderar jag på fysträning som att trava uppför branta backar och gå nedåt i intervaller. Hoppa upp på stenar, parkbänkar, stockar ute i skogen. Det finns ju möjligheter överallt att träna både hund och matte!

Igår kväll, tisdag var det dags för ringträning igen och denna gång var A-L Munkvall på plats! Hon är mycket professionell och duktig på sitt område och jag har stor respekt för hennes erfarenhet. Däremot är hon inte den mest pedagogiska personen jag träffat. När jag lämnar ringträningen denna gång har jag fått med mig mycket bra saker men jag kommer också på varför jag blev så arg på min första utställning när hon dömde ut Bosse. Det var egentligen inte att han inte hade vuxit klart i käken ännu utan sättet hon sa det på. Hon bara slängde ur sig orden "det är ingen idé att du ställer honom, han kommer bara bli diskad" på ett sätt som att jag bara var vatten värd... och ja, det är så hon ibland uttrycker sig. MEN kan man se förbi detta, tycka att det är okej att känna sig som dummast i världen när hon talar till en, så är hon faktiskt fantastiskt duktig.   

Det var en bra kväll. Bosse började förstås första timmen med att trilskas, sjunga ut sina sorger och dra mot allt och alla, men sen släppte det. Jag har kommit till insikt att Bosse helt enkelt behöver lite mer tid innan det är dags att äntra ringen. Jag har ju alltid varit i väldigt god tid till alla utställningar så han har automatiskt alltid fått denna tid. Jag behöver nog se till att det alltid blir så i fortsättningen. 

Bosse hade inga problem med att jag satte upp han på trimbordet denna gång, jag fick hjälp av Sagas matte som kände igenom honom - tack. Han stod krokigt och lite ostabilt, men han stod kvar och det var gott nog för mig!

Saga och matte:

A-L Munkvall påpekade också för mig något som jag inte alls visste, Staffar är en "frontras". Detta betyder att man alltid ställer dem med fronten mot domaren. Snacka om att jag har noll koll, jag har låtit Bosse stå lite hur han vill eller så har jag bara gjort som de övriga i ringen... och det har INTE alltid varit med fronten fram!

Bosse i "frontställning":

Jag försökte få till lite fotografier på Bosse från sidan också, detta i slutet på timma två, så han tappade lätt fokus:

EliteStaff´s Sofie ville att jag tog lite foton på Balder också och det gjorde jag gärna, sötare björn får man leta efter... vore han inte så stor så skulle jag stoppat honom i bakfickan och gått hem! Även han tycker att trimbordet är lite läbbigt:

Bosse ser nästan lite ynkligt spinkig ut jämfört med Balder, kanske ska ta och öka på maten? Hur som helst var det en kanonkväll med bra råd och välbehövd träning! Alla som var med på träningen var så snälla och hjälpsamma, då blir man glad!

                      Bosse gäspar med blicken mot de som fortfarande håller energin uppe i slutet av kvällen...

Sådär ja, nu har snart en hel arbetsvecka gått och med en väldig fart! I tisdags var det ringträning och det tackar jag för då utomhustemperaturen hållt sig runt 13-15 minusgrader hela veckan, vilket gjort att långpromenader med bus och träning uteblivit. Dessutom har jobbet tagit mycket tid.

Så i onsdags kväll tog jag fram klickern igen. Har inte arbetat med den särskilt mycket, men det räckte att klicka in honom för någon månad sen och sen köra på lite då och då för att han ska fatta. Vi har bland annat klickat in "backa" och "kaninen" tidigare. Ikväll tänkte jag att det vore roligt att prova "spela död" fast med ett PANG!

Bosse blir överlycklig när godisskål och klicker kommer fram och börjar förstås genast att ta till alla konster innan jag ens satt mig till rätta. Han rullar runt, backar, skäller, spelar kanin om vartannat! Han är lite otålig om jag säger som så.   När Bosse vanligtvis ligger på sidan och sover så ser han "död" ut då han är stel som en pinne och de övre benen liksom pekar rakt ut i luften... måste ta en bild och lägga ut. Ni med staffar fattar nog. Antar att deras muskler kring låren gör att de inte får ner benen?

Så med godis försökte jag få honom att lägga sig på sidan, tog ett tag innan han fattade att inte rulla runt helt. Efter 10-15 minuter fattade han att han skulle ligga kvar och jag började använda ordet "pang".

Ikväll ska jag nog försöka fortsätta, nu ska han ligga kvar längre och längre och gärna lite "stelare" innan klick och belöning kommer.

Det roligaste att träna med klicker är helt klart Bosses miner, konster och hans humor! Jag har så himla ROLIGT med honom och det ser ut som att även han garvar ihjäl sig faktiskt!   

Fortsättning följer!

Årets första ringträning avklarad och det gick sådär. Tyvärr var Anna Lena Munkvall (som för övrigt inte trodde på någon framtid för Bosse på hans första utställning) sjuk så Fredrik Boman från EliteStaff ställde upp istället vilket var bra. Glad över att få träna inomhus i nya Stockholms Hundsportcentrum i Upplands Väsby, då det har varit -14 grader idag, tog jag raska steg mot bilen med Bosse efter jobbet. Väl inne i hallen insåg jag att det hade suttit bra med termobyxor! Kallt! Utomhusskor fick man inte heller ha på sig så det blev att frysa i två timmar.

Märkte ganska snabbt också att Bosse inte var på humör, han var stressad och svår att få kontakt med, ville bara fram till alla andra hundar och stod både snett och vint. Han försökte hoppa efter godiset och provade allt annat än "stå" för att få det. Dessutom stóg han för skönsången i lokalen med sina gurgel och visslingar. Jag kunde inte annat än skratta efter en stund och tänkte att, "jaja, det får väl bli två timmars socialträning bland andra hundar".

Men efter en 30 minuter skärpte han till sig och vi fick kanonkontakt. Bosse är bäst! Plötsligt var han som han alltid är när det väl gäller i ringen, de andra hundägarna runt omkring sa att han var sååå duktig (de ska bara veta).

Efter ytterligare en stund skulle vi träna på att ställa upp hundarna... på bord! Jag har ställt Bosse på bord ett par gånger som liten valp - inga problem. MEN nu ställa en 20 kilos kanonkula på ett rangligt bord kändes sådär. Men jag tänkte att det lika bra var att träna på det. Gick inte så bra. Han blev orolig och ville bara ner. Fredrik hann dock titta igenom honom snabbt innan han tog sig ner delvis genom att klättra över mig. Efter det så gillade han varken bordet eller Fredrik något mer. Han har aldrig backat för något men inför nästa uppställning backade han bort från Fredrik och mig ett par sekunder innan han samlade sig och lät sig kollas (på marken denna gång). Det var lite synd, så nu blir det att träna "stå" på bord hemma för att ta tillbaka de stegen vi gick bakåt idag.

Det som var roligt ikväll var att träffa några nya (för mig) staffeägare och deras sötnosar. Efter träningen blev det pusskalas mellan de nya kompisarna. Glömde fota under träningen men fick lite efterbilder på busarna och trötta Bosse. Lägg märke till Gigolos avkomma, den röda lilla 18-veckors valpen... så söt!

EliteStaff´s Sofie Englund fotade dock, kul då fastnade alla våra dåliga försök på bild! Nja, ska inte vara för hård mot mig själv,  på ett av fotona ser det faktiskt bra ut.

Har anmält mig till lite olika kurser till våren. Tävlingslydnad, lydnadshelg och spårhelg. Senast gick vi unghundskursen hos Jenny på Hundägarskolan där jag även gick valpkursen. Det var jättebra men tyvärr går fortsättningskurserna på måndagar, nästan alla kurser man vill gå runt om i Stockholm går på måndagar? Varför?

Så nu ska jag prova på Hundskolan i Roslagen som jag hört mycket gott om. Har också anmält mitt intresse för nybörjarstart i agility på olika klubbar och skolor, få se om dagarna passar när de går igång.

Först och främst innan vi kan gå någon kurs alls där hunden behöver vara lös måste Bosse (och jag) lära sig hur man går förbi andra hundar och barn också för den delen utan att inbjuda till lek varje gång! Bosse är lite för glad för sitt eget bästa brukar jag säga - det är inte alla som uppskattar det. Så, då ska vi gå kurs! Det blir ett klipp-kort på fem gånger och jag får styra dagar och tider själv - kanon! Idag skulle vi haft första träningstillfället, vad händer. Moder natur kommer in och ser till att det blir -20 grader! Ledsen hund med köldkramp i tassar går inte att träna så det blev att boka om.   Men det är ingen brådska. Samtidigt behöver vi ju ändå träna vidare inför utställningen i England. Det blir att träna "stå" i längre stunder inomhus, lite roliga trix med klicker och bara vara.

Tidigt tidigt bestämde jag mig för att jag vill arbeta med min hund, inte på samma nivå som med en brukshund men ändå gå alla vanliga kurser som valp- och vardagslydnad men också träna tävlingslydnad och eventuellt agility. Idag vill jag mer än så, projekt som ligger framför oss är tävlingslydnad, agility, spår och sök i olika former. Men något som förvånade mig var att jag skulle tycka att utställning var roligt. Frågade man mig om vad jag tyckte om hundutställningar för 1,5 år sen så skulle jag ha sagt "för töntar som sönderavlar sin ras"! MEN, det fanns ett förbehåll med att köpa en valp från Malin, hon ville att man skulle ställa ut åtminstone ett par gånger, ögonlysa och röntga sin hund. Ja, ja tänkte jag, så klart jag kan ställa upp på det och blev ändå lite nyfiken. Min kära lillasyster som också stöttade mig massor i mitt hundköp hade precis börjat ställa ut och hon älskade det så hon hade inga problem att övertala mig. Hon är lite av den typen också, brinner hon för nåt så blir det så.

Hur som helst så blev det så, en nybörjare i utställningsringen var jag men med en hund som ledde mig och visste precis hur man skulle göra. Med lite korv i fickan så stod han fint och stilla och rultade runt i ringen som sig bör.

Första utställningen var i Sollentuna, Cavaliersällskapets inofficiella valputställning 18/2-2012 och slutade med att domaren (A-L Munkvall) sa "det är ingen idé att du ställer honom, han kommer bara bli diskad". Ifrågasättande som jag är till naturen frågade jag varför. Bosses bett var visst lite trångt. Jag som inte ens tänkt hålla på med utställning blev väl hemma skitförbannad. Mest på domarens attityd men jag hade också väckt en tävlinginstinkt. Jag började läsa på om bettet och hur staffarna växer, ringde olika personer, veterinärer och pratade med uppfödare. Många var av den åsikten att han ju faktiskt var så liten, han hade ju inte växt klart på hästlängder! Jag fick rådet att pressa ut tänderna i underkäken på han lite varje kväll med mjukost på fingrarna... eeeh, jo, jag testade ett par kvällar och sen kände jag mig bara dum! Ska det vara så, så får det vara! Men jag bestämde mig för att prova ställa ut igen.

Nästa utställning en månad senare anordnade Svenska Dobermannklubben och jag hade själv inte möjlighet att ställa ut så lillasyster fick hoppa in som handler, hon skulle ändå dit med sitt monster Melker, en fantastisk Grand Danois. Utställningen gick fantastiskt. Han blev BIM med HP! Jag förstod ingenting, från diskad till nästan bäst??  

Efter detta blev man bra sugen på att fortsätta, hur kunde de dömma så olika? Så klart att domarna har olika lång erfarenhet, kunskap om rasen, tyckande och form för dagen... men ändå!? I maj 2012 ställde jag honom själv på en valputställning i Vallentuna. Vi hade tränat massor på "stå" och att följa med fint i utställningskopplet. Han var så duktig hela tiden! Han blev först bästa hane och syrran Bibbi blev bästa tik... de gick mot varandra och han blev BIR-valp med HP och med fantastisk kritik! Så häftigt! Nu var man igång!

Med stor tillförsikt anmäler jag Bosse till rasspecialen i Gränna till sommaren 2012. Detta blir hans första officiella utställning! Under våren-hösten går vi valpkurs hos Jenny Närfors på Hundägarskolan, det går bra och både jag och Bosse lär oss massor! Jennys valpkurs är faktiskt en väldigt heltäckande kurs, den tar oss en bra bit in i vanlig vardagslydnad med.

Väl i Gränna med hela familjen då vi passat på att göra en liten weekendresa av det hela så drar starten ut på tiden. Det är olidligt varmt och kvavt, inte bara vi utan många drar blöta handukar över sina hundar i värmen och vi väntar. Jag är samtidigt lite besviken på arrangemanget, hade hoppats på större utbud av försäljning, både i sak- och matväg. Det är roligt att se alla staffar men får samtidigt känslan av att man inte är bjuden, det är en klubb för de som känner varandra allra bäst. Hälsar på några jag känner igen från ringträningen man var på som Ssbtk anordnade på våren, men intresset är svalt.

                Utflyktbilder utanför Gränna.

När det väl är vår tur går allt snabbt och jag är förvirrad som alltid, hinner inte ens se hur domaren placerar oss eller ger oss för omdömme. Visar sig sedan när jag hämtat ut min kritik att det bara blev good. Kritiken som var åt ned negativa hållet hade med Bosses noslängd att göra. Blev förvånad men samtidigt förstod jag, hans nos ser lite lång ut på grund av hans vita blaise. Det tog inte hårt men var just som jag sa förvånande... varför tycker domarna så olika? Är han ojämn i sin tillväxt? Kanske.

Jag hade redan anmält mig till Eskilstuna i augusti så det var bara att ta sitt pick och pack och åka. Hade även anmält till en annan utställning dagen efter (minns inte vilken) som jag skippade. Detta berodde på det andra betyget good som han fick i Eskilstuna. Även här tyckte man att han var "tunn i nosen". Så jag gav väl upp mer eller mindre. Nu skulle jag lägga utställning på hyllan.

Valpkursen fortsatte och vi gjorde stora framsteg där. Bosse är ju så snabblärd, lyhörd och villig att lära! Bosse leker bra med syrrans Melker, de är bästa kompisar! Här nedan med bara ögon för varandra:

Men av någon anledning anmäler min lillasyster mig till Viking Line Dog Show 2012 på Eckerö. Jag följde med henne året innan hon hade ställt Melker (Jag hade för övrigt samma dag sprungit Lidingöloppet - coolt!). Jag hade inte råd, var utan jobb ett tag innan mitt nya jobb (igen) skulle starta så mina kära systrar och föräldrar bjuder mig på utställning och boende. Kul - men hur ska det gå, han får ju bara good!?

Bara resan dit är ett kapitel för sig! Min lillasyster, pojkvän och Melker ska hämta upp mig i Norrtälje på vägen till Grisslehamn. De åker i mycket god tid men på grund av köer så är de till slut ute i sista sekund. Jag stessad och väntandes hemma får ett samtal precis när de kommit fram till Norrtälje, de har glömt Melkers pass, vaccinationspapper etc. hemma i Stockholm!!! Inser att de aldrig kommer hinna dit och tillbaka igen. Men de kör i 180 tillbaka mot Stockholm samtidigt som jag försöker boka om dem på en båt från någon närmare hamn. De tar sig till slut till en Sthlm´s hamn samtidigt som jag kör i 180 mot Grisslehamn för att möta upp dem på Eckerö.

Nej, det går inte som vi planerat, de kommer inte med båten men det gör jag. Så ensam i natten kommer jag fram till ett becksvart Eckerö och ska hitta stugan de hyrt. 1,5 timme senare genom skog, åkrar och skog, är jag framme... tur att jag tog en karta med mig från båten! Syrran har bokat om och kommer med båten morgonen därpå, har missat sin utställningstid med Melker men är ändå på bra humör, vi skulle ju mysa och ha trevligt också. Bosse skulle ställas först på söndagen så lördagen ängnades åt lite rekning av utställningshallen samt lite viltspår bakom stugan.

På söndagen ska bosse ställas, inser snart att han är ganska mycket mer musklad än sina konkurrenter. Bra eller dåligt? Har inte en aning. Det slutar i alla fall med ett Excellent och en 2:a placering! Så roligt! Även i denna kritik sa man att "hade gärna set mer utfyllnad i nospartiet". Men vad glad jag var!   

Efter detta anmälde jag honom till ännu en utställning. Östsvenska Terrierklubben anordnade en i Stockholm november 2012.

Innan utställningen hann vi genomgå ett BPH med skott. Det var ju så roligt, syrran var med och filmade och Bosse var väldigt duktig. Jag var jättenöjd med resultatet trots att jag tyckte att han kunde fått en 1:a på skott och inte en 2:a, han rörde ju knappt en min. Lite foton:

Utställningsdagen var bara helgen efter BPH och jag var faktiskt lite nervös, vad skulle det bli av denna gång? Jag blev faktiskt nöjd, Very good med en 1:a placering! Har för mig att vi bara var två som fick Very good och resten av juniorhanarna fick good.

Okej, lika bra att ta tjuren i hornen och anmäla till stora Stockholm! Vad har man att förlora?? Eller?