Tidigt tidigt bestämde jag mig för att jag vill arbeta med min hund, inte på samma nivå som med en brukshund men ändå gå alla vanliga kurser som valp- och vardagslydnad men också träna tävlingslydnad och eventuellt agility. Idag vill jag mer än så, projekt som ligger framför oss är tävlingslydnad, agility, spår och sök i olika former. Men något som förvånade mig var att jag skulle tycka att utställning var roligt. Frågade man mig om vad jag tyckte om hundutställningar för 1,5 år sen så skulle jag ha sagt "för töntar som sönderavlar sin ras"! MEN, det fanns ett förbehåll med att köpa en valp från Malin, hon ville att man skulle ställa ut åtminstone ett par gånger, ögonlysa och röntga sin hund. Ja, ja tänkte jag, så klart jag kan ställa upp på det och blev ändå lite nyfiken. Min kära lillasyster som också stöttade mig massor i mitt hundköp hade precis börjat ställa ut och hon älskade det så hon hade inga problem att övertala mig. Hon är lite av den typen också, brinner hon för nåt så blir det så.

Hur som helst så blev det så, en nybörjare i utställningsringen var jag men med en hund som ledde mig och visste precis hur man skulle göra. Med lite korv i fickan så stod han fint och stilla och rultade runt i ringen som sig bör.

Första utställningen var i Sollentuna, Cavaliersällskapets inofficiella valputställning 18/2-2012 och slutade med att domaren (A-L Munkvall) sa "det är ingen idé att du ställer honom, han kommer bara bli diskad". Ifrågasättande som jag är till naturen frågade jag varför. Bosses bett var visst lite trångt. Jag som inte ens tänkt hålla på med utställning blev väl hemma skitförbannad. Mest på domarens attityd men jag hade också väckt en tävlinginstinkt. Jag började läsa på om bettet och hur staffarna växer, ringde olika personer, veterinärer och pratade med uppfödare. Många var av den åsikten att han ju faktiskt var så liten, han hade ju inte växt klart på hästlängder! Jag fick rådet att pressa ut tänderna i underkäken på han lite varje kväll med mjukost på fingrarna... eeeh, jo, jag testade ett par kvällar och sen kände jag mig bara dum! Ska det vara så, så får det vara! Men jag bestämde mig för att prova ställa ut igen.

Nästa utställning en månad senare anordnade Svenska Dobermannklubben och jag hade själv inte möjlighet att ställa ut så lillasyster fick hoppa in som handler, hon skulle ändå dit med sitt monster Melker, en fantastisk Grand Danois. Utställningen gick fantastiskt. Han blev BIM med HP! Jag förstod ingenting, från diskad till nästan bäst??  

Efter detta blev man bra sugen på att fortsätta, hur kunde de dömma så olika? Så klart att domarna har olika lång erfarenhet, kunskap om rasen, tyckande och form för dagen... men ändå!? I maj 2012 ställde jag honom själv på en valputställning i Vallentuna. Vi hade tränat massor på "stå" och att följa med fint i utställningskopplet. Han var så duktig hela tiden! Han blev först bästa hane och syrran Bibbi blev bästa tik... de gick mot varandra och han blev BIR-valp med HP och med fantastisk kritik! Så häftigt! Nu var man igång!

Med stor tillförsikt anmäler jag Bosse till rasspecialen i Gränna till sommaren 2012. Detta blir hans första officiella utställning! Under våren-hösten går vi valpkurs hos Jenny Närfors på Hundägarskolan, det går bra och både jag och Bosse lär oss massor! Jennys valpkurs är faktiskt en väldigt heltäckande kurs, den tar oss en bra bit in i vanlig vardagslydnad med.

Väl i Gränna med hela familjen då vi passat på att göra en liten weekendresa av det hela så drar starten ut på tiden. Det är olidligt varmt och kvavt, inte bara vi utan många drar blöta handukar över sina hundar i värmen och vi väntar. Jag är samtidigt lite besviken på arrangemanget, hade hoppats på större utbud av försäljning, både i sak- och matväg. Det är roligt att se alla staffar men får samtidigt känslan av att man inte är bjuden, det är en klubb för de som känner varandra allra bäst. Hälsar på några jag känner igen från ringträningen man var på som Ssbtk anordnade på våren, men intresset är svalt.

                Utflyktbilder utanför Gränna.

När det väl är vår tur går allt snabbt och jag är förvirrad som alltid, hinner inte ens se hur domaren placerar oss eller ger oss för omdömme. Visar sig sedan när jag hämtat ut min kritik att det bara blev good. Kritiken som var åt ned negativa hållet hade med Bosses noslängd att göra. Blev förvånad men samtidigt förstod jag, hans nos ser lite lång ut på grund av hans vita blaise. Det tog inte hårt men var just som jag sa förvånande... varför tycker domarna så olika? Är han ojämn i sin tillväxt? Kanske.

Jag hade redan anmält mig till Eskilstuna i augusti så det var bara att ta sitt pick och pack och åka. Hade även anmält till en annan utställning dagen efter (minns inte vilken) som jag skippade. Detta berodde på det andra betyget good som han fick i Eskilstuna. Även här tyckte man att han var "tunn i nosen". Så jag gav väl upp mer eller mindre. Nu skulle jag lägga utställning på hyllan.

Valpkursen fortsatte och vi gjorde stora framsteg där. Bosse är ju så snabblärd, lyhörd och villig att lära! Bosse leker bra med syrrans Melker, de är bästa kompisar! Här nedan med bara ögon för varandra:

Men av någon anledning anmäler min lillasyster mig till Viking Line Dog Show 2012 på Eckerö. Jag följde med henne året innan hon hade ställt Melker (Jag hade för övrigt samma dag sprungit Lidingöloppet - coolt!). Jag hade inte råd, var utan jobb ett tag innan mitt nya jobb (igen) skulle starta så mina kära systrar och föräldrar bjuder mig på utställning och boende. Kul - men hur ska det gå, han får ju bara good!?

Bara resan dit är ett kapitel för sig! Min lillasyster, pojkvän och Melker ska hämta upp mig i Norrtälje på vägen till Grisslehamn. De åker i mycket god tid men på grund av köer så är de till slut ute i sista sekund. Jag stessad och väntandes hemma får ett samtal precis när de kommit fram till Norrtälje, de har glömt Melkers pass, vaccinationspapper etc. hemma i Stockholm!!! Inser att de aldrig kommer hinna dit och tillbaka igen. Men de kör i 180 tillbaka mot Stockholm samtidigt som jag försöker boka om dem på en båt från någon närmare hamn. De tar sig till slut till en Sthlm´s hamn samtidigt som jag kör i 180 mot Grisslehamn för att möta upp dem på Eckerö.

Nej, det går inte som vi planerat, de kommer inte med båten men det gör jag. Så ensam i natten kommer jag fram till ett becksvart Eckerö och ska hitta stugan de hyrt. 1,5 timme senare genom skog, åkrar och skog, är jag framme... tur att jag tog en karta med mig från båten! Syrran har bokat om och kommer med båten morgonen därpå, har missat sin utställningstid med Melker men är ändå på bra humör, vi skulle ju mysa och ha trevligt också. Bosse skulle ställas först på söndagen så lördagen ängnades åt lite rekning av utställningshallen samt lite viltspår bakom stugan.

På söndagen ska bosse ställas, inser snart att han är ganska mycket mer musklad än sina konkurrenter. Bra eller dåligt? Har inte en aning. Det slutar i alla fall med ett Excellent och en 2:a placering! Så roligt! Även i denna kritik sa man att "hade gärna set mer utfyllnad i nospartiet". Men vad glad jag var!   

Efter detta anmälde jag honom till ännu en utställning. Östsvenska Terrierklubben anordnade en i Stockholm november 2012.

Innan utställningen hann vi genomgå ett BPH med skott. Det var ju så roligt, syrran var med och filmade och Bosse var väldigt duktig. Jag var jättenöjd med resultatet trots att jag tyckte att han kunde fått en 1:a på skott och inte en 2:a, han rörde ju knappt en min. Lite foton:

Utställningsdagen var bara helgen efter BPH och jag var faktiskt lite nervös, vad skulle det bli av denna gång? Jag blev faktiskt nöjd, Very good med en 1:a placering! Har för mig att vi bara var två som fick Very good och resten av juniorhanarna fick good.

Okej, lika bra att ta tjuren i hornen och anmäla till stora Stockholm! Vad har man att förlora?? Eller?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Bosse finns inte hos oss mer. Det gör ont. Jag har ett hål i mitt bröst och gråten verkar aldrig sluta, tårarna är oändliga. Vi sörjer dig! Många frågar vad som hände och jag berättar här kortfattat. Det är en historia som är allt för vanlig men fö...

Bosse har aldrig tidigare uppskattat nederbörd, varken i form av regn eller snö. Men idag busade han verkligen i snön. Det var i och för sig bara nollgradigt och lagom med snöfall. För övrigt har han blivit riktigt dåligt aktiverad på senaste tiden...

Idag är ingen vanlig dag för idag är det Bosses födelsedag! Hurra hurra hurra! 5 år idag och det firar vi med att heja på lillmatte när hon spelar fotbollsmatch och en extra god middag ikväll med favoritingredienser som ägg och banan! Vi äl...

I måndags när Bosse hade sitt anfall skulle jag ha tränat egentligen. Men så klart ville man bara hem till sin gulle. Men igår kväll tog vi tillsammans en löprunda istället. Så värt! Skön löpning och kul att kunna göra det ihop!   Idag hade vi ...

Idag hände det som jag varit orolig för sen min sambo berättade om det konstiga anfall Bosse hade för ca ett år sen då jag låg på sjukhuset för min blindtarmsoperation... ännu ett anfall! Förra året, runt september, låg jag på sjukhuset då jag haft...