Är grymt sugen sen länge att köra drag med Bosse! Funderar på att avancera våra löprundor till riktig linlöpning med expanderlina, lära in kommandon som att dra på , höger, vänster osv. När vi kan detta avancerar vi till kickbike eller t o m cykel om jag törs! Barmarksdrag över huvud taget känns som säkrast att börja med. Sen kan man ju köra på med skidor på vintern om man har snö... men då krävs lite teknikträning ensam på skidorna först gissar jag.

Hade ju en idé i somras om att köra inlines efter Bosse - det kändes som en bra idé efter att han dragit omkull mig på cykeln ett par gånger... jag menar på inlines hade jag ju inget att trilla av ifrån liksom. Jag lånade ett par inlines av Tessan först... tänkte att det kan vara bra att prova lite ensam först... hur svårt kan det vara liksom. Min dotter på 9 år tog på sig sina och vi drog ut på gatan utanför huset- Alltså! Nej, det är inte plättlätt direkt! Jag åkte fram och tillbaka till vår lilla återvändsplan ett par gånger, såg mest ut som en gammal tant ute på sin första rullatorpromenad och hade ångest över varje litet gruskorn jag såg på asfalten! Hur fan bromsar man hann jag tänka innan jag for in i grannens staket. Min dotter tyckte jag var lite pinsam och rullade lite före... inget stöd där inte! Jag lämnade tillbaka Tessans inlines och bestämde mig ganska snart därpå att det där med inlines kunde andra få hålla på med... jag har aldrig varit särskilt duktig på skridskor heller.

Men löpning är ju som sagt inget problem... älskar att springa i terräng så där kan vi börja!

Nu har jag och Ewa på RBK startat en träningsgrupp på facebook också för de som är intresserade av drag - perfekt, då har man fler att träna ihop med, dela med sig av tips och erfarenheter. Ser verkligen fram emot detta! Till våren/sommaren 2014 ska jag önska mig en sån här:

Och sen måste jag köpa en ordentlig sele till Bosse också... antagligen måttbeställd då han inte har de där vanliga propotionerna. Alla standardselar är ju anpassade efter kroppstypen schäfer i olika storlekar...

Jag tror att en hjälm och lite andra skydd är bra att ha också när man väl börjar köra på kickbike. Åh, vad roligt!!

Igår kväll var det sista tillfället och avslutning på allmänlydnadskursen där jag går som hjälpinstruktör. Största förändringen i gruppen är ju helt klart hur hundarna nu kan slappna av med varandra... många av dem tyckte det var jättejobbigt att vara i samma rum med andra hundar i början - igår la sig några av dem och sov på golvet! Då blir man lycklig! Största utmaningen för hundägare är helt klart att ta instruktioner och applicera dem på sin hund och detta i rätt tidpunkt. Det är jättesvårt! Det blir mycket tjat om timing och att vara beredd med belöningar. Men det gör ingenting så länge viljan och ambitionen finns där - och den finns! Då lyckas man till slut - och när det händer så blir man ju så glad!

Nu ska jag drömma vidare om allt jag och Bosse ska hitta på i framtiden!!!

Kom på idag att jag nästan glömt att berätta om vilka fantastiskt söta staffeflickor Bosse fått äran att försöka få till lite puppisar med! Ozkagården´s hade ju skapat en parningsannons redan så den la jag ut för ett tag sen (http://bossebus.bloggplatsen.se/2013/11/03/10315469-liggadax/) men här kommer lite foton också på Scarpetta´s söta Mollie som bor hos fodervärd (ingen utställningsbild alltså men en bild i alla fall):

Söt som socker och det bästa är att de kommer att komplettera varandra jättebra när man ser till deras MH och även kroppstyper. Bosse har ju sina brister rent exteriört som sitt svaga stop, något smala/långa nos samt lite hög svans. Men sen har han en helt fantastisk kropp med bred, kraftig front, superfina vinklar, rak rygg, jättefina rörelser, bra öron och ögon samt bra pigment. Våra förhoppningar är att puppisarna får mammornas fina stop och nospartier och att Bosse lämnar efter sig mycket av sin fina kropp. Tittar man på Mollies mentala egenskaper så ser man att det som fattas där kompletterar Bosse upp rejält... och vice versa!

Både Stoya (Ozkagården´s) och Mollie (Scarpetta´s) har fin hälsostatistik och även så när man tittar bakåt i leden och på syskon etc. Det här kommer att bli valpar som är friska, har bra mentala förutsättningar och självklart förhoppningsvis även är exteriört rastypiska (vilket kanske inte är prio 1 i dessa kombinationer... utan här har man tänkt hälsa, mental och arbetslust först och främst).

På bilden ovan har ju t.ex Mollie lite lätta öron (minns inte om de är så lätta annars också, bilden kan vara något missvisande) men kanske Bosses tunga öronlappar kan stötta upp detta... det är lite sånt man kan hoppas på bland annat när man försöker kombinera. Sen kan det ju bli 100% långnosade och fladdermus-öra valpar av hela kullen... det finns ju inga som helst garantier! haha! MEN de kommer antagligen vara jäkligt friska och vettiga i huvudet i alla fall!   Det är sååå spännande! Jag kommer att följa dessa valpar så mycket jag bara kan och får!

Stoya är är vacker liten tjej också:

Kan det bli annat än hur söta puppisar som helst!? (Jag är helt opartisk!) Jag gissar på färgerna rött, rött och rött... kanske något vitt bröst och ett par svarta masker... tror ni jag kommer bli valpsjuk?   

För mer info om kombinationerna eller om ni bara är jäkligt sugna på en mini-Bosse så kontaktar ni ovan kennlar i min länksamling under rubriken "Sidor Bosse gillar"! Valparna borde födas i januari 2014!

Just nu är det verkligen paus i all träning. Ganska naturligt med tanke på att det är kallare ute, Bosses parningsresa på en vecka och i december kommer jul och resor med allt vad det innebär. Vi får fortsätta träna kontakt, hundmöten och passivitet under tiden istället - vilket vi behöver!

När jag hämtade upp Bosse i fredags var jag så rädd att han skulle ha förändrats massor! Men han är som vanligt, verkar tycka att det är skönt att vara hemma, är lite mer efterhängsen än vanligt (vilket jag i o f gillar) och allmänt trött. Klart man är trött efter en sån resa!   Vi har ju inte stött på så många hundar efter att han kommit hem men han verkar som vanligt - skönt! Kanske något mer luktfokuserad... men svårt att veta efter bara några dagar. Båda kennlarna utryckte att det var bra val av mig att välja annan parningsort än hemma - han har en höd könsdrift. Han hade i alla fall skött sig bra och de tyckte han var supertrevlig - då blir man stolt som hundägare!

Planen för januari är i alla fall att fortsätta träna filten, passivitet, ligg, frisignal, godistransporter, fokus, hundmöten och allmän vardagslydnad. Sen ska jag spana efter roliga kurser i agility och träna lydnaden på klubben - eventuellt börja träna in lite nya moment också. Men just nu är det verkligen paus... lite tråkigt men samtidigt skönt. Men man blir lite avtrubbad... man har ju inget flow direkt när man får för sig att träna något litet moment.

I helgen blev det träning (av mig), hälsade på hundpensionatet som Bosse ska vara på i december en del (sååå fint!), långpromenader, halva släkten var på besök i söndags - min halva som mest består av fruntimmer. Bosse blir så lycklig när vi får besök av de han känner... man verkligen ser hur han tror att alla kom bara för hans skull! Senaste fruntimret i skaran är lilla systerdottern Noelia på 9 månader som för ett tag sen börjat krypa. Bosse älskar henne! Det ska pussas... helst hela tiden och överallt. Problemet är att han inte är så försiktig så han liksom välter henne... tur att hon är tuff och griper tag i läppen på honom när hon surnar till... haha! Så viss tid av söndagen fick han vara i rummet bredvid med kompostgaller emellan. Hur gör ni andra när ni tränar hunden att umgås med så små barn - hur får ni hunden lite försiktigare?

Nu är gigolon äntligen hemma igen efter en veckas bortamatcher. När jag mötte upp honom så var han superglad men ska jag vara ärlig så var jag nog gladast.
firade hemgången med tjurmuskel i bilen och sedan lite lyxshopping på Arken zoo.

Tack för tipset Emma och Jennie... har redan den som doftar melon hemma... men detta shampo doftade också helt underbart! Hon på affärn upplyste mig om att man ska spä ut shampot vid användning... jag som redan innan tyckte den var dryg!!
Väl hemma blev det märgben framför brasan.... myyyys!

En vecka har gått fort. Men det har varit tomt utan mitt lilla mongo (ursäkta språket). Jag har haft stunder av rastlöshet när jag insett att jag inte har någon att promenera, träna eller tänka på. Jag till och med lånade en annan hund en kväll när det var dags för löprunda... snacka om abstinens!
Imorgon får jag i alla fall hem min lilla playboy... han har tydligen gjort ett bra "jobb" på båda kennlarna och allt har fungerat smärtfritt. Är på riktigt orolig för vad jag får hem för hund... kommer han vara annorlunda? Tänk om han är helt galen... ylar nätterna igenom och vill tillbaka till sina babes?? Usch! Skräcken påtaglig!

Efter gårdagens inlägg angående mina tankar kring kemisk kastrering av hanhund och vad detta innebär för den som vill tävla så blev det besökarrekord - 193 unika besökare på en och samma dag! Tänk, man behöver bara vara lite bitterfitta så blir alla sugna på att läsa. Sen är ju ämnet i sig intressant och rör ofta upp känslor. Något som framkom tydligt i kommentarer på Facebook var att både veterinärer och domare på t.ex utställningar är dåligt informerade om vad som faktiskt gäller kring karens av bland annat kemisk kastrering. SKK kommer att i sin nya upplaga av dopingreglementet göra ett förtydligande nästa år just på grund av att det varit för svagt beskrivet. Detta har gjort att man tolkat det på olika sätt. Det rätta är hur som helst att karens för kemisk kastrering räknas från den dagen man förmodar att preparatet lämnar kroppen. T.ex om chippet ska verka i 6 månader så tillkommer därefter karens på 6 månader = 12 månader totalt!

Utdrag ur protokoll NatDopK nr 1/2012.

§ 13 Principiella ställningstaganden avseende vissa produkter

a) Suprelorin Förelåg förfrågan om förnyad karenstidsbedömning av
(QH01 CA93) implantatet Suprelorin med anledning av att detta numera finns i två olika styrkor, 4,7 mg samt 9,4 mg, med väsentlig skillnad i verkningstid efter administration.
Tog NatDopK del av tillgänglig produktinformation.

Beslöt NatDopK att 6 månaders karenstid kvarstår dock inte efter administration utan efter utgång av den verkningstid som tillverkaren anger i sin produktinformation för respektive styrka.

Något annat som en del reagerade på i inlägget var att jag ens funderade på att kastrera min hanhund - man tycker som vanligt att det ska gå att jobba bort hans instinkter/olater - man tänker inombords att jag är lat som tar till den enkla vägen och kastrerar (vilket inte är en enkel väg).

1) Jag har inte bestämt mig för att kastrera då jag inte ser alla fördelar med detta ännu.

2) Jag är inte lat utan jobbar hela tiden med att få en så följsam hund som möjligt! Men jag har inte riktigt samma förutsättningar som kanske du med en tik, en aussie/bc/golden/labbe eller annan superduper hund... jag har en helt annan individ/ras och helt annan erfarenhet kanske... förstår du - jag och min hund är inte samma som ni?

3) Jag gör faktiskt mitt bästa!

Jag var även besviken över att jag inte får möjlighet att anmäla mig till appellkurser eller tävlingslydnadskurser utan ett 1:a eller 2:a pris i lydnad. Jag viker mig inte i detta - jag tycker det är orättvist då jag ändå är tävlingsinriktad och har ambitionen att gå vidare... även om jag ofta har lite bråtton. Jag tycker att man borde få möjligheten att gå dessa kurser. Jag förstår samtidigt att meningen är att man ska få kursdeltagare som är så nära varandra som möjligt i "kunskapsnivå" för att alla ska få ut så mycket som möjligt av kursen... jag förstår det! Jag skulle själv bli jättebesviken om all kurstid gick åt att hjälpa det ekipaget som kommit dit för tidigt och jag som vill utvecklas inte hann få den hjälp jag faktiskt behöver.

Igår kväll var jag hjälpinstruktör på RBK igen och kom på efter att ha pratat med Ewa att jag kan ju gå lydnadskurs 2 igen om jag vill (tanken hade inte ens slagit mig). Då kan jag ju be om att få lära mig lite nya moment (2:ans) och samtidigt få hjälp med fortsatt träning av gruppmomenten. Dessutom kan man ju ta privatlektioner som någon påpekade på facebook - helt rätt! Då kan jag ju ta nån lektion i framförgående, budföring och kanske lite spår. Eftersom jag är förstagången hundägare så blir jag så tacksam när det finns supererfarna hundmänniskor omkring mig... som faktiskt VILL hjälpa mig och inte bara tycka en massa saker - det är guld värt!

Hur som - nästa gång hoppas jag på att ett glatt inlägg kan dra ihop 193 läsare på en dag!   

Nu är jag upprörd... ja, rent av förbannad! Sitter och läser SKK´s Nationella dopingreglemente för hund. Har funderat ett tag på att prova att kemiskt kastrera Bosse för att se om jag kan få en hund som är mindre luktbenägen (främst under träning). Han har hög könsdrift utan att för den skull bli stressad. Han äter som han ska och ligger inte och ylar på nätterna efter löptikar... men vi har nog inte så många tikar i kvarteret heller. Däremot är han ett mongo när vi tränar och tävlar om löptikar finns i närheten. Jag har absolut inte bestämt mig ännu men funderar då och då på om det finns en möjlighet att kastrering kan få honom lugnare. Jag är egentligen helt emot kastrering av hundar när det sker av bara ren vana... bara för att liksom!

Eftersom han nu går i avel så vill jag ju utvärdera valparna först innan jag tar beslut om riktig/kirurgisk kastrering dessutom. Då är ju kemisk kastrering (chip) det bästa tänker jag - man får testa, man slipper ev. biverkningar som inkontinens, man kan ånga sig och han har möjlighet att fortsätta i avel om man vill.

Skillnaden på dessa kastreringsmetoder är att vid kirurgisk kastrering avlägsnas kulorna och därmed stoppas produktionen av testosteron (det manliga könshormonet). Vid kemisk kastrering (med chip) tillför man ett hormonpreparat som hämmar frisättning av testosteron. Hormonpreparatet är oftast Suprelorin eller Promon. Efter att ha läst dopingreglementet samt pratat med SKK´s dopingavdelning har jag förstått att man inte får tävla med sin hund, i någon form, om man kastrerar kemiskt. Denna karens gäller 6 månader EFTER att preparatet ska ha lämnat kroppen (olika beroende på preparat). Men om man nu kör på ett chip som har en verkan på 6 månader så får hunden alltså inte tävla på 12 månader! Bara detta är skruvat tycker jag... att man FÅR tävla med hund som kirurgiskt kastrerats men INTE med hund som tillförts ett hormon för att hämma testosteronet. Jag FÖRSTÅR att tillsättning av hormoner är lika med doping och att om det skulle tillåtas så skulle folk kunna börja exprimentera med andra t.ex prestationshöjande hormoner och skylla på att de används för annat oskyldigt bruk! MEN effekten av båda kastreringsmetoderna ÄR att man minskar eller tar bort testosteronet! Då borde man ju kunna göra undantag för just detta chip?? Eller?

Hur som helst är detta inte det mest upprörande! Det som gör mig riktigt förbannad är att regeln INTE gäller för TIKAR! Dessa kan minsann kemiskt kastreras utan några som helst förbud till tävling! Däremot är p-sprutor lika med som att be om biverkningar som juvertumörer etc! Men jag har hört att många ger sina tikar p-sprutor inför just tävlingssäsonger för att slippa löpperioder... detta är delvis ok enligt SKK. De säger att kemisk kastrering av tik (p-spruta) som ges kontinuerligt är okej... detta betyder alltså att de som ger p-spruta bara då och då faktiskt sysslar med doping! OBS: Suprelorin (chip) medför karens även för tikar... men jag gissar att de flesta kör p-spruta?

Kontentan av det hela är att det är okej att förändra tikarnas normala hormonbaserade beteenden med hjälp av tillsätta hormonbaserade ämnen MEN det är inte okej att göra det samma med hanhundar! ORÄTTVIST tycker jag!

Det är inget stort problem för mig men jag blir förbannad på systemet och regelverket! Varför är det så att hanhundar missgynnas så mycket då det kommer till tävling? En annan sak är att du t.ex får ställa ut din kastrerade (oavsett metod) tik hur mycket som helst utan intyg eller annat men din kirurgiskt kastrerade hanhund ska du ha intyg på att han hade schyssta kulor innan kastreringen! Dessutom är det så att från 1 januari 2017 får du inte ställa ut din kastrerade hanhund alls! Nä - uppfödarna vill helt enkelt inte ha någon exteriörbeskrivning av sina valpkullar eller? Förstår samtidigt tanken av detta - man vill hejda den allt för lättvindliga kastreringen idag - denna regel ska tydligen få valpköpare att tänka till en gång extra innan de beslutar sig för att kastrera.... som om merparten av alla valpköpare är utställningsintresserade!!! LÄGG AV!!

Det som utställningsvärlden ändå fattat är att många som ställer ut skiter i att deras tikar löper och förstör för hanhundar (som ju inte får kem.kastreras och ställas ut). Då har de som regel att hanhundar ställs först i ringen... funkar oftast! Det är bra! Däremot har inte agilityvärlden eller brukslydnaden kommit lika långt i detta tänk... trots att samma regler om kastrerade hundar finns där. Där blandar man hanar och tikar hej villt - tack!

Här hör man många (främst tikägare) säga att har du en hanhund som inte klarar av störning av löptikar så är han inte redo att tävla... blaj blaj blaj... ja, de får tycka vad de vill om det men det fråntar dem inte sin egocentriska attityd och deras ovilja att hjälpa till... vad skulle det spela för roll om tikarna startade sist? Åtminstone löptikarna? Det handlar ju bara om ovilja och skadeglädje... eller? Jag hittar inga andra motiv tyvärr. 

Hur som helst. OM jag nu beslutar mig för att han ska kastreras (finns stor risk för detta efter hans knull-road-trip) så är jag utestängd från tävlingar 1 år framåt... men jag får ju träna! Bra va! Problemet är sen vidare vissa brukshundsklubbars inställning till träning... man FÅR INTE gå vissa kurser om man inte först tar ett 1:a pris eller 2:a pris på tävling. Man får alltså inte vara med och träna om man inte tävlar... och det med gott resultat! Tråkig inställning tycker jag. Man borde istället fråga om kursdeltagarnas ambitioner... dessa bör man lyfta och våga hjälpa! Så OM jag nu kastrerar min hund med två 3:e pris i lydnadsklass 1 så får jag vända mig till andra privata kursarrangörer för att få möjlighet att fortsätta träna min hund - det är helt okej - världen är orättvis - jag förstår det! Jag är inte bitter.... neeej då!

Men vänta, nu kom jag på det som gör mig allra mest och jävulskt förbannad! Alla hundägare som faktiskt tävlar trots att hundarna är dopade! Detta sker säkert i många fall på grund av okunskap... speciellt med tanke på att du har karens för saker som akupunktur, massage, ögondroppar och annat som man inte har koll på! Men det finns säkert de som tävlar med kunskap om att just min hund är kemiskt kastrerad, äter medicin då den har diabetes, går en antibiotikakur just nu eller kanske har smörjt in hunden med liniment då den har ont. Ni som undrar - och VILL VETA, läs på! http://www.skk.se/Global/Dokument/Utstallning/dopingregl03-T24.pdf

Nästa hund kommer vara en tik! MEN jag kommer vara en ödmjuk tikägare som FÖRSTÅR hanhundsägarna. Så det så!

Puss på nosen!   

Igår kväll blev Bosse av med oskulden - yes! Vi kom fram till Katrineholm på eftermiddagen när det hunnit börja bli mörkt. Jag och Linda (kennelmamma) tod en liten promenad med hundarna först och Bosse visade självklart stort intresse för lilla Stoya från första stund, han var mer som en bulldozer i andra änden av kopplet. Efter en stund så tog han ändå förnuftet till fånga och kissade lite. Stoya var så mycket finare än vad jag sett på fotona! Vacker ansikte och framförallt en fantastisk kropp! Liten och välmusklad. Inte alls späd och tunn som vissa tikar kan vara. Hon var perfekt i mina ögon! Hon var lugn och med ett tålamod över det vanliga, haha! Bosse den kåta och ivriga galenpannan kan hade vem som helst kunnat tappa tålamodet på... men inte Stoya då.

Efter vår promenad tog vi en fika, skrev papper och jag fick tillfälle att mysa med 5 veckors valparna! Sååå söta små korvar! Man blir så valpsjuk! Sen var det dags att släppa in Bosse till Stoya i hundboxen. Linda hade ett jättestort isolerat garage med stora fräscha hundboxar. Släppte in Bosse till Stoya och vi klev båda in efter. Som jag sa så har Stoya ett fantastiskt tålamod. Bosse tyckte att det där med att hitta "rätt hål" inte var så viktigt. Ung och ivrig... och oerfaren så förstod han inte riktigt i vilken ände man skulle börja! Stoya stog bara lugnt och väntade på att den stackars galenpannan skulle hitta rätt. Hon försökte vända på sig ibland för att visa vägen men Bosse är ju lite trög annars också så. Nej, nu är jag taskig. Det tog nog inte mer än 5 minuter så satt de fast sen. Linda hjälpte Bosse att vända på sig och sen satt vi där på golvet tillsammans med hundarna och pratade. Bosse och Stoya var jättelugna, jag var rädd innan att Bosse skulle få panik av att sitta fast, men det var inte något tal om det. Han skötte sig så bra. 10 minuter satt de fast och när det var klart gick Linda iväg med Stoya till huset.

Det var faschinerande att se och vara med om en parning. Rent anatomiskt är det helt sjukt hur de kan vrida och vända på kroppen sådär, bak mot bak medan de sitter fast! Önskar att jag någon gång fick förmånen att även se en hund föda ut de små valpisarna!

Lämnade Bosse hos Linda och blir utan honom nu ett tag! Buhuuu! Min prins... har flyttat hemmifrån och blivit stor! Det var oerhört konstigt att vakna upp i morse utan ljudet av klor mot parketten, Bosses blöta nos mot min hand utanför täcket eller viftande svans mot sovrumsväggen.

Nu ser vi fram emot söta och friska valpar i januari!