Hundägare är ett speciellt folk, på gott och ont och jag är inte undantaget. Ibland gillar jag djur mer än människor. Men jag gillar hundfolk, rätt typ av hundfolk - varför inte, vi har massor av gemensamma samtalsämnen och samma intresse! Spontant börjar man prata med andra hundägare på promenader och ibland får man en ny vän på köpet!

I dagarna har jag läst några inlägg på facebook och även hittat en blogg som beskriver fantastiska möten med andra hundägare. Ett möte som jag själv känner igen beskriver en tjej på detta sätt:

Hon har själv en en hund som har problem med hundmöten men jobbar stenhårt varje dag på detta. Hunden har idag gått från att alltid göra utfall till att bara morra lite ibland. Vilket jobb hon lagt ner, jag blir så imponerad. Hon berättar om ett bra möte där hunden morrade lite men att hon då frågade den andra hundägaren om hon fick gå förbi några gånger till för att träna - och det gick bra. Denna hundägare var så hjälpsam och förstående trots att han själv hade en hund som uppförde sig exemplariskt.

Den här typen av möten med hundägare har jag också haft. Man har kännt att "det här gick ju tokigt" och frågat om vi kan träna en kortis - och det har mottagits bara positivt. Även andra hundägare med sina problematiska hundar har frågat mig det samma och jag har ställt upp. Det är alltid bra att kunna träna i vardagen och dessutom under kontrollerade former.

MEN ibland möter man oförstående hundägare - jag kallar dem idioter. För de är just själviska jävla idioter - ursäkta språket. Det kan vara de som själva har utåtagerande hundar som inte drar in kopplet alls när de passerar... men ännu värre är de med "snälla" hundar som inte tar avstånd alls trots att jag själv visar och påtalar att jag har en hund som behöver lite avstånd. Dessa självgoda hundmänniskor har jag svårt att tycka om!

En speciell händelse för nån månad sen gör sig påmind. En kvinna med en husky kommer gåendes bakom oss i rask takt. Hon har dragbälte, friluftskläder och hela kitet. Hunden i lång lina. Jag tänker först, "bra, hon har koll på läget". Men när hon närmar sig så tar jag avstånd och går till andra sidan gångbanan och pratar med Bosse och har godis för att hålla kontakt och skvallerträna... jag inser att hon inte kommer sakta ner utan bara dundra på.

Vad gör hon då? Hunden är självklart intresserad av Bosses doft och byter sida han med... vad gör hon då? Jo hon följer hunden och tar riktning rakt mot oss! Med bara någon meter mellan våra hundar får jag dra Bosse till mig och byta sida snabbt... och stå stilla tills de passerat. Bosse har ju då förstås tappat kontakten och drar och sliter mot hunden (ren nyfikenhet - ingen agg). Jag hade sån lust att bara skrika åt henne men står bara där och blänger surt. Hennes min, hur var den? Jo, hon var riktigt nöjd över sin fina hund som kunde strunta i Bosse och bara raskt gå vidare. Hon flinade brett mot oss och man riktigt såg i hennes ögon som sa "jobba på du med din hund din stackare". Jag blev så arg på henne. Hon märkte att jag jobbar med min hund på dessa möten, hon förstörde det mötet med flit för att glänsa med sin hund och hon erbjöd sig inte ens att hjälpa mig! Jävla kärring!

Vid sådana tillfällen känner jag att människor har väldigt lite värde för mig. Djur är så mycket lättare. De visar varandra respekt på ett sätt som människor inte klarar.

Jag hoppas att jag slipper fler sådana möten och vill verkligen fortsätta fokusera på alla de bra möten som sker. För det finns många som vill hjälpa andra hundägare - ni är guld värda!

Igår blev det ännu en löprunda med Bosse och nu också Tessan. Idag blev det vila från löpning.
Började morgonen med kaffe på den snart färdigbyggda altanen istället... man får passa på när det bjuds på morgonsol! Bosse var också nöjd över att få lapa sol.

Lugnet före stormen...

Vid lunchtid kom lillasyster med Melker på besök. Vi åt lunch och promenerade sen till brukshundklubben för lite träning. Det var varmare än jag trodde och hundarna blev snabbt trötta. Jag körde mest lite fot och kontaktövningar. Provade en kort platsliggning och hopp över hinder också. Lite slarv i fotgåendet... men inget konstigt med det när man inte tränat på 1 år!
Melker var så söt och charmig som bara han kan vara.... tror han slår rekord i långsammast sättande! Haha!

Efter detta tog vi en omväg tillbaka över en stor äng så att hundarna skulle få springa av sig ordentligt.... de hade så roligt! Lillasyster var mest orolig för alla ormar som jag lyckades skrämma upp henne om....

Väl hemma igen efter lek med boll, springa fritt, bada i lera så var både hundar och mattar trötta. Så himla skön dag, jag känner mig alltid så tillfreds när man lyckats få till en riktigt trött hund.

PUSS!!

Idag var jag förbi Rusta och köpte deras billiga slalompinnar - ett set om 12 st att sätta upp i trädgården. Perfekt att ha hemma! Betalade typ 230 kr för detta och det kändes som ett kap! Blev tvungen att testa på en gång så jag tog ut grisen, godis och satte upp 6 st pinnar.

Bosse blev självklart helt nipprig när han såg grisen. Knappt så han kunde låta bli att slita den ur handen på mig. Men han lyckades uppbringa nån typ av självkontroll och gjorde faktiskt som jag sa. Jag gjorde två fel (minst) vad jag kan se så här i efterhand. Bosse har ju inte tränat på typ en månad... minst. 1) Jag hade en för het belöning (grisen). 2) Jag gjorde det för svårt med 6 pinnar på en gång. Men äsch - vi hade ändå kul! Och Bosse blev jäääättetrött!!

En liten filmsnutt på galenpannan:

Puss!!

Ja, jag vet... det var evigheter sen jag skrev något på bloggen och min lillasyster har pikat mig var och varannan dag. Men ibland kommer annat i vägen, som min egen träning, mycket jobb och massor av resande. Stackars Bosse har inte fått träna något alls på länge... då menar jag agility, lydnad mm. Löprundor har vi varit ute på och även lekt med pilatesbollen.

Förra veckan var vi bortresta och Bosse fick tillbringa tiden på hundpensionatet igen, Norrsunds hundpensionat som är helt fantastiskt! Han trivs bra där men blev förstås helt överlycklig över att få komma hem. Han fick lite nya kompisar där som han fungerade bra ihop med (det är ju oftast bara vissa hanar han inte gillar).

Väl hemma igen sov han mest första dygnet och höll koll på oss alla noga så att vi inte skulle rymma ifrån honom igen antar jag....

I Spanien hittade vi en kompis som alltid fick våra middagsrester. Stackarn hade fullt av fästingar i öronen och var helt ensam på sin gård hela dagarna. Den var väl satt där för att vakta skrotupplaget. Men den hade mat och vatten som någon fyllde på. Någon vakthund vet jag inte om det blir av honom... gladare hund fick man leta efter.

Det blev både löprunda och massor av mys igår, dessutom passade jag på att åka till hundrastgården vid Lommaren. Jag har lite blandade känslor för rastgårdar och liknande där man släpper ihop sina hundar. Jag tycker det är superduperbra med ett ställe där man kan låta sin hund vara utan koppel men ändå på tryggt avstånd från trafik och människor/djur som inte uppskattar lösspringande hundar. DET är SUPER! Men sen kommer det där med att man alltid träffar på hundmänniskor som vill att alla hundar ska leka med alla... min hund funkar faktiskt inte i precis alla situationer med ALLA hundar. Jag låter honom gärna leka med de hundar han redan känner... tyvärr är det lite få i Norrtälje. Just därför besöker jag hundrastgården ibland, ganska sällan faktiskt, men ändå ibland för att eventuellt hitta en ny kompis som Bosse kan springa av sig med då och då.

Igår var vi ensamma i rastgården första 10 minuterna... kom någon hund utanför så ropade jag på Bosse och kastade bollen. Detat hade effekten på honom till slut att så fort han såg en hund kom han farande till mig för att få bollen kastad igen - haha! Sen kom en söt liten tik (ägarna frågade självklart om det var okej) och hon löpte inte. Det gick så klart superbra och Bosse hälsade fint, men han var mest intresserad av sin boll, som han för övrigt alltid gärna delar med sig av till andra hundar - annars skulle jag aldrig låta honom ha den nära andra hundar.

Efter en stund kom två personer med en varsin hanhund, en liten terrier och en mellansnauzer. Jag valte då att ta en promenad med Bosse då jag redan varit i rastgården en stund men kom tillbaka efter att Bosse fått ta sig ett dopp i Norrtälje ån. De var kvar och snauzerägaren tyckte att jag skulle släppa in Bosse... jag tvekade och lät dem hälsa genom staketet och lukta in varandra lite mer först. Bosse var bara lekfull och sugen på lek så jag tänkte att... ja, måste ju prova ibland.

Det gick hur bra som helst. Däremot var snauzern sjukt dominant och försökte sätta på Bosse, la både huvud och tass över Bosses rygg flera gånger. Men Bosse sa inget utan kom bara med bollen till mig och till slut tröttnade snauzern. Jag fick ryta till och putta bort honom själv... det gick bra. Det var oerhört roligt att se dem gå ihop så bra trots att Bosse egentligen mest jagade sin boll och blev jagad av en kåt snauzer, haha!!

Men när vi var på väg att gå och jag kopplat Bosse så kommer det in en större hane som verkade vara en unghund. Ägaren frågar och innan jag hinner säga nåt så har de andra i rastgården godkänt att hunden kommer in... och den verkligen rusar rakt mot oss för att leka... inga snälla hälsningsritualer här inte. Bosse blir skitsur och gillar inte alls denna lurviga ungjävel som kommer farande in i hans nya tillfälliga flock! Till och med den lilla terriern piper till och då blir Bosse ännu surare och morrar till rejält... unghunden svarar med morr men viker sen undan. Näe, där gick Bosses gräns. Jag tror att det var flera faktorer som spelade in. Ny okänd hund. Ung hane. Hunden riktade sig rakt mot Bosse. Tror att Bosse var trygg i befintlig flocksammansättning - denna hund störde denna. Bosse var kopplad. Det är min analys av det hela.... men det gick ju bra ändå.

Några foton på löparkompisarna:

Efter denna dag var Bosse ganska trött om jag får säga det själv....

Regnet öser ner och Bosse väljer att sno våra strumpor och äta barnens cerat... hmmm... dags för lite hjärngympa då.
Det blev att lära in lite trix samt öva balans på pilatesbollen då.
Balansera med frambenen på....

Sitta och stå på bollen och vända om 180 grader åt båda håll....

Backa upp på bollen funkar ju det med....

Vad mer kan man göra? Får nog googla på lite videos.

Hej hopp!

Har varit bortrest 1 vecka så man fick sig ett rejält glatt mottagande när man kom hem! Finns det någon som blir gladare än ens hund när man varit borta hemifrån? (Nja, min dotter på 10 år då... hon klänger på mig nästan som Bosse).

Det blev mycket mys hemma första kvällarna och Bosse fick t o m bita sönder en av sina gosedjur... lyckan var total!

Igår blev det ett besök på rastgården. Tyvärr utan andra hundar men det gick förbi en och annan hund... Bosse skötte sig utmärkt. En cockertik blev han väldigt förälskad i men de skulle vidare till hundfiket.

Vi hann även med en ordentlig promenad innan och påvägen tillbaka till bilen träffade vi på en gång med småhundar som skällde ut Bosse totalt... Bosse tyckte det var bäst att stanna hos mig och tigga godis då istället... haha! Jag tror han tycker att bjäfsande småhundar är lite otäcka faktiskt. Däremot om det kommer en spännig hande... då jävlar!

En bra dag var det hur som helst!

Jo men visst blev det löpning ikväll igen och eftersom temperaturen hann sjunka till 17 grader samt att vi skulle springa i skuggan av skog så fick Bosse hänga med! Bosse var något otålig och tjöt som ett ånglok alla 15 minuter han satt och väntade på Tessan som skulle med....

Väl ute blev det 12 km löpning till Lommaren och tillbaka. Det var rätt bra för väl framme vid Lommarsjön så fick Bosse bada och dricka innan vi vände tillbaka. Man blev bra sugen själv på att ta sig ett dopp!

Dags att ta tag i löpformen nu inför lite olika små lopp men framförallt Lidingöloppet i september. Så Bosse får följa med på de flesta rundor! Vi började med att köra 2 timmars långpromenad på söndagen, det var varmt - men vad gör det säger Bosse som slutat vara badkruka och slänger sig med ett magplask i närmsta smutsiga dike!

Bosse min skitgris var i alla fall nöjd uppenbarligen! Dock inte lika nöjd i duschen hemma på kvällen sen... då körde han sin bästa "jag-är-ett-offer-blick"... jag tröstade honom med ett märgben efteråt - jag är ju ingen monster!   

I tisdags blev det i alla fall en rejäl löptur på 8,5 km i terräng och mycket backar. Som tur var hade en annan i sällskapet med sig sin hund också så de fick ligga på längst fram som hare - jag har då aldrig haft så bra drag på Bosse som denna kväll! Bosse saktade endast ner i mördarbacken och sista 500 metrarna. Jag trodde på allvar att Bosse skulle få en hjärtattack ett tag... falla pladask ner mitt i skogen. Slängde ner honom snabbt i farten i en liten damm ungefär halvvägs... lika snabbt upp igen och han fick hosta upp vatten några meter... tror han fick en kallsup! Haha!! Efteråt var han så trött att han knappt orkade hälsa på sin kompis - en svart dvärgschnauzer - supersöt! Team Berlin kallar sig detta gäng som jag fick göra sällskap:

Väl hemma utanför ytterdörren så vägrar Bosse gå in innan jag satt på kranen till vattenslangen - då minsan visar han prov på något som liknar långtidsminne! Det var ju förra sommaren han sist drack vatten direkt ur denna! Han e rolig han... minns det han får fördel av. Det var bara att vrida på kranen om jag skulle få med honom in i huset detta årtionde!

Apropå staffar och framförallt närhet... så här ser det som oftast ut när jag försöker stretscha hemma:

Lägger jag mig på rygg eller mage så har jag plötsligt en heffaklump över mig som vägrar att flytta sig... älskade snuttkorv!

Ikväll är det i alla fall löpning igen! Få se om man tar med sig Bosse - beror på hur varmt det är.