5 valpar blev det för Bibbi! 2 tikar och 3 hanar.

Grattis från morbror Bosse och oss andra!!!

Bosse snygga kullsyster Bibbi håller just nu på att valpa sin första kull! Sååå spännande. Kombinationen är helt fantastisk och jag är riktigt avundsjuk på alla valpköpare - jag skulle lätt vilja ha en av dessa guldklimpar!

Enligt ultraljud så såg man 6 st valpar men man vet ju aldrig till 100%. Dessutom har hon gått över tiden, tror att hon idag är på dygn 63? Men nu är de i alla fall på väg...

Första valpen har kommit! En helvit hane! Min dröm... en helvit staffe! Tänk om det kommer en helvit eller pied tik... hur ska jag kunna motstå då????

Heja heja Bibbi!!!!!!!

Tiden går så fort! Nu är valparna mycket större och man kan se att de utvecklas mot alla möjliga håll... det är långa nosar och ben, höga flippflopp öron och massor av bus i ögonen... lite blandade bilder på de få valpar jag hittat foton på:

Scarpettas:

Ozkagårdens:

När jag valde hundrasen för mig... eller oss som familj så var det ju precis en staffe jag ville ha. Deras mentalitet, storlek och päls passar en barnfamilj perfekt! SEN att jag egentligen var ute efter en tik i storlek small och blev med en stor och stark hane är en annan historia - man får den hund man förtjänar antar jag! Dessutom sägs det ju att hund och ägare ofta liknar varandra - och det kan jag nog skriva upp! Mentalt är vi båda envisa som tusan... kombinerat med guldfiskminne. Vi har båda stort hjärta men jag är dock inte lika förtjust i precis ALLA vi möter. Utseendemässigt är vi båda vältränade och muskulösa... OCH vi har båda ganska korta ben! Jo - vi är rätt lika!

Bosse

Jag

En annan ras som jag läste på lite extra om... förutom alla andra terrierraser (av någon anledning fastnar jag för denna rasgrupp   ) var Bostonterrier. Jag förstår att de är mentalt väldigt lika staffen men kroppsligt är de i mycket mindre format. Dessutom verkar de ha lite större problem med sjukdomar och allergier än staffen... men det ser ut som att allergier mm brer ut sig bland alla hundraser så det kan man nog snart inte kalla rasspecifika sjukdomar/diagnoser. Det enda som egentligen är negativt hos Bostonterriern är den korta nosen man avlat fram samt att man avlat på hundar som inte kan förlösa sina valpar själva utan kejsarsnitt. Dessutom finns rasspecifika problem med ögon. Men nu verkar det som att uppfödarna fokuserar på detta problem och jag kan bara hoppas att köpare väljer självförlösta valpar! Tillbaka till den korta nosen. Jag tycker inte det egentligen är något problem så länge hunden inte besväras av den vid andning under aktivitet eller värme. Så länge hunden kan haka på allt man gör så är det ju inget problem. Jag har nu förstått att många Bostonterriers sysslar med allt från lydnad, rally till agility - och många följer med på husses eller mattes löprunda (så länge det inte regnar). Som staffarna - fast mindre!

Nästa hund blir nog en BT!

...just nu. Min egen träning inför CrossFit tävlingen 17 maj tar all tid. Detta betyder att Bosse för tillfället är en soffvärmare - vilket funkar för honom det med. Men han blir ju så klart tänd till tusen så fort jag hintar om minsta aktivitet - haha!

Igår kväll tog jag en lång promenad i skogen med honom. Vi kastade också lite boll som belöning på fotgående... eller fotgående... han hoppade mest som en kanin/känguru bredvid mig. Nåja, han höll ju i alla fall rätt position OCH hade rätt attityd!   

Kolla minen... tuggar han på gräs tro? Näe då, inte Bosse!  

Men snart är tävlingen över och jag kan förhoppningsvis lägga lite mer tid på agilityn. Vi har ju möjlighet att träna både på klubben i Norrtälje OCH Väsby så jag har inte så mycket att skylla på vid utebliven träning...

Så snart kanske jag har något vettigt att skriva om i bloggen också... tjingeling!

ghaaaaa! Förra inlägget försvann när jag skrivit typ 3000 ord och lagt upp foton... så nu har jag inte alls samma skrivarlust! Ja ja... jag får väl försöka att minnas tillbaka till i tisdags... IGEN DÅ!

Förra veckans tisdag följde Bosse med till jobbet som vanligt... men han var suuupertrött efter helgens alla utflykter och träningar. Mina kollegor trodde han var sjuk... och jag med efter en stund! En staffe som bara viftar på svansen vid hälsning och inte gör sina obligatoriska känguruhoppkyssar är antingen sjuk eller dödstrött! Funderade på allvar att hoppa över träningen men tänkte att vi åker dit och tittar på om inte annat.

Väl på plats så var han som vanligt! När han såg hallen och alla hinder (leksaker för honom) så blev han superglad som vanligt.

Jag har inte hunnit träna med Bosse mellan kurstillfällena alls, men det verkar inte ha gjort så mycket - det har fungerat ändå. Till denna tisdag byggde Sandra upp en hel bana med 19 hinder - som en nybörjarbana skulle kunna se ut. Alla hinder var med, t o m långhopp som vi aldrig tränat på tidigare!

Dessutom fanns ett slalom med som vi fortfarande lär in och även däcket som Bosse hoppat igenom typ 5 gånger tidigare... för läääänge sen!

Bosse fick ligga parkerad i sin bur medan vi byggde banan och buren blev en bra pausstation genom hela kvällen faktiskt. Det funkar bäst så.

Själva banan var rätt lätt... så länge man gick den utan hund! Vi fick 10 minuter på oss att gå den hur många gånger vi ville. Sen var det dags att en och en köra banan! Mitt och Bosses första försök blev väl sådär. Bosse missade däcket och hade förstås problem med slalomet som ändå gick hyfsat sen. Jag missade lite i min handling på sista hopphindret då jag ställde mig på fel sida av hindret helt enkelt.

På andra försöket gick det faktiskt riktigt bra! Bosse var fortfarande osäker på däcket och slalomet men min handling var faktiskt bra om jag får säga det själv! Bosse var dessutom hela tiden kontaktsökande och frågade om riktning när han blev osäker. Han sket i en ingång i tunneln vid ett tillfälle då han hittade en intressant lukt men tog hindret direkt när jag påminde. Jag glömde däremot att ropa hans namn i sista tunneln för att han skulle hitta riktningen snabbt på vägen ut så det blev en stor sväng in till mig där... måste komma ihåg det nästa gång. I stort var det riktigt bra för ett nybörjarekipage som oss!

Efteråt stod vi en stund och pratade igenom tävlingstänk, nerver och strategier inför tävling. Bosse låg trött vid mina fötter.

Det var en bra kväll och jag var superstolt över min lilla kåt-pöjk som lyckades hålla fokusen på mig och hindrena istället för Söt-lotta-lagotto! 

för att jag helt och hållet lagt bloggandet åt sidan ett tag! Men jag har varit sjuk och jag har helt egoistiskt prioriterat min egen träning ett tag tillbaka! Fatta hur biffig jag blivit!   

Bosses träning mellan kurstillfällena på agility steg 4 har varit obefintlig tyvärr - men han har visat sig funka bra på kurstillfällena ändå (om man räknar bort löptiksincidenter).

Förra veckan var jag hur som hellst dunderförkyld så det gick inte ens att hitta den lilla kraft som behövs för att ta sig till agilityträningen. Jag missade då tillfälle 3 vilket kändes skittråkigt! Tröstade mig med vetskapen om att en av löptikarna skulle ligga i höglöp och att det ändå skulle ha pajat allt...

På torsdagen förra veckan började jag återfå lite krafter och vi gick över till svägerskan då hennes dotter fyllde år. Det blev middag där och jag passade på att filtträna Bosse. Hade glömt bort att ta med mig filten men hade ju min sjal runt halsen för att hålla värmen... den fick agera filt och det gick faktiskt lika bra det!

På fredagen blev det middag med övernattning hos mamma i Sthlm, hem på lördagen för att på söndag morgon åka på privatkurs agility för Sandra i Arninge. Bosse var så trött efter helgens bravader men var riktigt duktig på plan. Han fick vila ofta i buren vilket gjorde honom gott. Dessutom har jag fått upp hans kondis lite med påbörjad löpning veckan innan... det ska vi fortsätta med!

Bosse tröööött!

Vi tränade på serpentiner och framförbyten. Dessutom berättade Sandra att jag inte missat alls mycket föregående kurstillfälle och dessutom var en av tikarna verkligen i höglöp... kändes lite bra.

Söndag eftermiddag åkte vi ut till landet för att grilla, basta och sova över - det var fantastiskt väder! Gamlingen Mollie kom förbi med matte också... hon satte Bosse på plats genast... men det var nästan så att Bosse fick igång henne i lek trots hennes gamla kropp!

Puss!

På måndagen lämnade jag familjen på landet för att möta upp lillasyster med Melker i Arninge då vi bokat hallen! Så himla kul! Melker fick träna rally och jag passade på att nöta serpentiner och att "planera mig" och att skicka iväg Bosse in i tunneln med avstånd... han var så himla nära mig på föregående lektion och ville inte riktigt lämna mig för att ta tunneln (det var nytt!). Träningen gick i alla fall super och även Melker verkade gilla hopphindrena!    Så nu nötte jag lite inskick i tunneln från olika vinklar och avstånd - inga problem!

Syster har smygfotat mig när vi parkerade bilen...

Flygande staffar finns faktiskt!

Liiite skillnad att springa med en Grand Danois än en staffe... haha!!!

Måndag kväll kan jag säga att jag hade en hund trött som aldrig förr! Han fick följa med mig till jobbet dagen efter eftersom det på tisdagen denna vecka var dags för sista tillfället på agility steg 4. Arbetskompisarna frågade om han var sjuk! Så lugn och trött var han att t o m folk runt omkring undrade vad som hänt honom.... när en staffe endast orkar vifta på svansen och avstår sina känguruhoppande pussar - då är han trött (eller sjuk)!!

På måndag kväll:

Löptikar... dessa härliga årstider med löptikar!! Trallaalllaaa!!!   

Igår kväll var det dags igen för agility - såg fram emot en kväll av lärdom och fart! Agility är ju så kul! Yeah right! Inte med 3 löptikar i samma grupp... 3 LÖPTIKAR!!! En i höglöp och två på väg in... vilket betyder att det nästa vecka ser likadant ut eller värre!! Jag älskar min hund.... jag älskar min hund... jag älskar.......

Hur som helst så var planen att köra en ganska klurig hoppbana med framförbyten och några skarpa svängar... kändes inte allt för invecklat ändå när jag gått banan några gånger. När det blev min och Bosses tur så blev ingenting rätt. Eftersom jag märkte att hans fokus var starkt riktat mot löptikarna så blev jag spänd och tappade mitt fokus helt... det var omöjligt att hålla koll på banan samtidigt som jag var tvungen att ha ögon i nacken på Bosse! Men jag är inte den som bara skryter om lyckade försök så här har ni att gotta er i massor av mindre lyckade sådana!!

Bosse tycker att det är en bra idé att springa fram till löptik:

Sen undrar Bosse vad sjutton jag håller på med (jag vet faktiskt inte....)

Bosse provar att flörta med löptik igen (tar dock min korrigering)

Bosse har ögonen på löptikarna och funderar starkt på att ta en genväg dit... MEN matte ser Bosses ögon vattnas och går fram och påminner honom om uppgiften...

Här går det ju nästan vägen...

Några lyckade försök hade vi i alla fall på DELAR av banan....

Man kanske ska ta och klippa de där kulorna ändå?!

Sandra visade oss den andra banan som var en träningsbana för bakombyten - det gick mycket bättre för mig och Bosse där. Dels för att han var trött efter föregående moment men kanske också för att vi blev mer isolerade där från löptikarna - hans riktning var alltid bortåt.

Visar med sin fina Keep:

Jag ser INTE fram mot nästa veckas lektion men ska väl genomlida den på något sätt... Sandra har lovat att påminna om tikskydd på de löpande tikarna och sen ska vi låta Bosse har mycket vila i bur mellan varje pass. Vi får se hur det går...

Han var i alla fall riktigt trött när vi väl kom hem!